Lucky Liquorice Stout hemma hos Daniel

Nu har jag lyckats få ut lite mer bilder ur kameran och till min dator. Efter den första ölen vi provade (Lucky Amber Ale) gick vi över till att fota med systemkamera. Mycket bättre bilder och fler möjligheter att redigera i efterhand, men lite mer arbete också. Först ska de in på Amandas dator i Lightroom, sen redigeras, sen exporteras och skickas till min dator, sen kan jag lägga upp dem. Det är för att jag inte vill sitta vid hennes dator och skriva. Det är för ergonomiskt.

Så till ölen. Tanken var att göra en mörk stout med jästen Irish Ale från Wyeast. Jag hade lite malt hemma som blivit kvar sedan andra bryggningar så jag tog rubbet och blandade. Svårare än så är det inte att göra recept. Hrm. Därav också att det är många maltsorter och roliga kvantiteter. Jag tog inte all svartmalt och all rostad korn jag hade. Dålig idé.

Jag funderade tidigt på att göra en välhumlad stout men skippade det (denna gång). Jag ville ge malten lite spelrum smakmässigt. Humlen var också lite av vad som fanns kvar sedan tidigare. Ölet stod en kort stund på sekundär innan jag tappade upp och lät stå länge på kolsyrning. Jag märker nu att jag nog hade velat låta den stå på sekundär lite till för att bli av med lite ytterligare jäst och därmed minska på bottensatsen som är rikligare i denna öl än de andra två vi provade samtidigt.

Jag kallar den Liquorice Stout då jag använde en rolig produkt för primningen och som tillsats i vörten. Amanda hade köpt någon sirapig sak på Fram. Den smakade inte bra på filen, alldeles för maltig och mycket lakritssmak. Perfekt till min öl! Nåväl, till provningen!

Utseendet domineras av ett stort, brunt skum. Skummet avtar. Vätskan är svart och ogenomtränglig.

Doften är liten. Doft av besk choklad, brända kaffebönor, lätt rökighet åt tjärahållet och en lätt humledoft. Det är nu jag, mitt pucko, inser att jag serverar stouten vid ungefär 6°C. Smart. Inte undra på att doften är liten. Litet värmningsförsök med händerna.

Smaken är kraftig. Mycket tjära, kaffebönor, och Carl tycker att det har en ton av grape men det sa han om alla ölen vi testade. Den har en liten humlebeska och trevlig lakrits i eftersmaken. Sån lakritsrot, inte sötlakrits. Jag som inte gillar lakrits så mycket uppskattar smaken tillsammans med resten av smakerna.

Munkänsklan ger en viss syrlighet från kolsyrningen. Ölet är fylligt men öväntat balanserad.

Förbättringar: Mer lakrits. Ha i salt i vattnet vid bryggningen. Vattnet är för mjukt. Kanske lite vetemalt för att hålla skummet längre. Mer kaffesmak och mer humle för att balansera upp lakritsen och kaffet.

Jag blev förvånad över detta öl, att den hade jäst ut från 1.060 till bara 1.024. Jag fattade ingenting. Mina öl brukar ju jäsa ner till i alla fall 1.010-1.015. Jag misstänker att det kan vara lite av jästens fel och lite av mäskningens fel. Detta är det enda öl jag bara haft en försockringsrast, vid 67°C. Sen kan det vara att jästen inte jäste ut det socker som jag lagt till med lakritsmojängen. Nåväl, jag tyckte att ölet jäst ut väl i smaken, resten är ju bara siffror, eller hur?

När jag tappade om denna öl till sekundär tyckte jag det var alldeles för extremt, precis som med det som sedermera blev Lucky Amber Ale, kolla i april för recension. Jag hällde upp så att jag skulle ha en back för privat bruk, resten blandade jag 50/50 med den primärjästa Lucky Amber Ale. Detta trodde jag skulle bli det godaste ölet. Det kanske det kan bli fortfarande vi provade det också men tyckte nog i allmänhet att antingen den ena eller andra av de "rena" ölen var godast.

Problemet med provningen var att det var jag, Amanda och Carl som stod för provandet och vi har, egentligen, ganska lika smak. Mörkt, humligt och jävligt ska det vara. Johan skulle vara med men kunde inte komma. Synd, det hade varit kul att höra vad han tycker om det då han är van att prova men har en ljusare personlig smak. Nu var detta "bara" en förprovning egentligen. Jag ville veta om dessa kunde serveras vid bröllopet några dagar senare eller om jag skulle skämma ut mig totalt om jag serverade dessa.

Det gick bra. Mycket bra. Kul att få höra massa lovord om något jag pysslat ihop själv! Version två av denna öl ska nog vara mörkare, högre OG och alkoholhalt. Byter jäst tror jag, så det blir lite mer av en Imperial Stout. Lättare att kommunicera smaker med mer smakbärare (alkohol och salt). Jag måste också vänja mig vid att en del av smakerna och särskilt dofterna klingar av under sekundärjäsningen.

Nästa projekt för stunden är att inte vara bitter för att Johan och Carl sitter på Rover och dricker Nynäshamns IPA på fat. Sen hade de väl fått in Cantillons Geueze.

Fick nyss SMS, de är visst på Delirium och dricker Huvill DIPA nu. Mina kollegor är där också, skulle ta en AW. Öl? Humle? Blä. Tacka vet jag hemmets trygga vrå med fiskbullar och light cola. Nu har jag ju valt det, i och för sig, och Amandas fiskbullar är jättegoda, men nog önskar jag ibland att jag var 10 år yngre och inte tänkte på att det är en dag imorgon också. Men inte så ofta. Faktiskt. Gott att sova. Gör mig en kopp humleté för att lugna nerverna!

Drick gott!

Daniel