De senaste gångerna jag testat riktigt humlestinna ipor från USA (Rogue senast om jag inte minns fel) har jag börjat tycka det var jobbigt. Det har gått inflation i att humla skiten ur sin öl. Varför inte testa att gå tillbaka till en mer balanserad värld av ipor. Där borde en brittisk IPA verkligen göra en god insats för mänskligheten. Ja, jag överdriver lite.
För denna öl har Fuller's försökt sälja in ölen sig som en real ale, utan att säga att det är det. Citat från etikettens baksida:
Bottle conditioning, where a small amount of yeast is allowed to ferment gently in the bottle, gives this beer the fresh, natural flavour of real ale.
Den har lite jästfällning i botten. Jag känner inte riktigt till vad kriterierna för att kalla en öl en real ale är för flasköl, men är det så att Fuller's inte klarar dessa eller struntar i dem? De säger inte att innehållet är real ale, bara att det smakar som real ale.
Kanske inte jätteviktigt. Är det något att hänga i julgranen då?
Den är ju engelsk i stilen vilket ger ett lägre beroende av humle för att ge smaker. Krasst sett kanske detta betyder att Fuller's inte kan dölja halvtaskiga smaker genom att slänga i en massa massa humle. Den borde vara välbalanserad jämfört med en amerikansk ipa. Till noteringarna!
Utseende: Klar, gyllene. Högt skum som faller ner till ett stadigt lager. Stora synliga bubblor.
Doft: Liten doft. Kola och en viss metallisk ton. Lätt nötighet.
Smak: Stor smakbeska möter i första klunken. Den försvinner strax och lämnar en kort men märkbar underliggande beska. Lite smak av blodapelsinskal. En del sötma märker jag också.
Munkänsla: Balanserad kropp och beska. Krämig stor kolsyra. Torr, nästan salt.
Jag sitter och tänker efter att ha provat denna Fuller's IPA. Är den inte ganska lik något jag provat tidigare. Är den inte en lite fylligare och mer bitterhumlad version av kanske någon svensk mikropilsner? Jag kan inte säga säkert men får en stark känsla av att jag känner igen denna öl.
Den motsvarar mina förväntningar. Den är sublim, balanserad och tillbakadragen om jag jämför med de amerikanska kusinerna. Humlen lämnar plats för maltkaraktären. Men maltkaraktären har liksom somnat bakom ratten. Beskan verkligen enkel och tydlig, så där som det egentligen är lite komplicerat att få till, ur bryggperspektiv. Sen trillar de på mållinjen med resten av smaken.
Färgen är väl ljus för att vara (även en engelsk) en ipa. Har de använt en lågfärgspale alemalt? Eller för lite karamellmalt? Jag vet inte, men jag tycker ölen haltar.
*****
Inga tända stjärnor för mig, som helhetsupplevelse. Det blir nog inga fler såna här för mig är jag ledsen. Jag tar mig en Oppigårds Spring Ale om det finns, eller kanske en Nils Oscar Brown Ale eller Coffee Stout.
Daniel
0 kommentarer:
Skicka en kommentar