Vill ni bara läsa om öl, scrolla ner lite.
Som person är jag ganska akademiskt lagd. Jag gillar att analysera och göra jämförelser. Jag gillar att gå tillbaks till facklitteratur där det kan finnas. Den akademiska världen har passat mig ganska väl. Som en föreläsare beskrev det, så är det akademiska fokuset något av en laserstråle. Vi tittar på en liten liten sak och vänder och vrider på det, testar olika saker tills vi vet så mycket som möjligt om den här lilla lilla saken. Med lite tur gör andra samma sak med andra små små företeelser. Så småningom kan någon binda ihop säcken och sen kan man börja dra slutsatser.
Vill man lyckas i världen bör man förstå att tala till sin publik. I det akademiska talar man till människor som kan lika mycket eller kanske mer än en själv. Om man inte har den turen talar man i alla fall till någon som är intresserad av att lära sig. Man bör förstå att för att få trovärdighet ska man visa att man kan något om ämnet, att man har något att säga om ämnet och att det är tillförlitligt. Metodavsnitt är viktiga, och vi förväntas visa i detalj hur vi kommer fram till slutsatsen.
Ja, detta kommer mynna ut i en slutsats som har med öl att göra. Men inte just nu, jag tänker dela med mig av en lite halvbitter erfarenhet först.
Jag har varit lite borta från bloggen några dagar nu, då jag har färdigställt en presentation för ett företag där jag summerar lite olika prestationsnyckeltal som jag vill observera för att kunna implementera ett förbättringspaket som kommer leda till både besparingar och en positivt förändrad intäktsström. Vi kan kalla detta för ett Six Sigma och Leaninspirerat projekt.
Jag var grymt förberedd. Diagram. Grafer. Formler. Räkneexempel. 13 nyckeltal definierade, med användningsområde, kostnad för att beräkna. You name it. Allt baserat i akademisk forskning samt grundat i gedigen kunskap om branschen och med branschspecifika nyckeltal. Sen hade jag börjat planera två eller tre steg framåt och dessutom hittat andra användningar för nyckeltalen jag tog in, lite mer värde för företaget. Jag tog med något jag slängt ihop tidigare år på skolan som skulle användas till samma sak. Så här såg det ut:
Detta skulle imponerat lite i det akademiska. Nu fick jag två blanka ansikten. Att jag nördar ner mig i statistiska funktioner och gillar formler med grekiska bokstäver gjorde nog att de stängde av. Jag hoppas att mina förklaringar redde ut begreppen. Det viktiga är ju inte att de ska kunna räkna på det, utan att de förstår att jag kan. Och att jag därför är grymt lämplig att hjälpa dem i fortsättningen. Får se hur det går med det.
Här kan ni börja läsa om ni bara vill läsa om öl!
Detta med att vara akademisk kan ligga en i fatet (hehe) ibland när det gäller andra områden. Jag gillar att analysera och jämföra med facklitteratur även i andra områden i mitt liv. Så även när det gäller öl. Ska jag börja göra något brukar jag göra det ordentligt. Inga halvmesyrer.
Jag och Carl satt på Haket efter min presentation i tisdags och provade lite rolig öl och snackade om den. Några andra bekantskaper var där också. De verkade tycka det var kul med två som satt och snackade öl ganska intresserad och inlevelsefullt. När vi började nörda till oss rejält däremot svalnade intresset. Precis som med min presentation tidigare på dagen. Vi hittade en riktigt mumsig Ølfabrikken Porter från 2005 för mycket liten peng, 125kr tror jag det var.
Ni som nördat in er på öl, ni får väl precis som vi ofta frågan "vad ska jag dricka?" Här tänker random kompis att vi/du kan mycket om öl och kan föreslå något gott. Precis som när man går till krogen och beställer en drink "något surt tack." När sedan motfråga kommer, typ vad är du sugen på, vad gillar du, är du nyfiken, vill du experimentera, hur mycket vill du betala så är det inte lika roligt längre. Det fanns visst inte en öl som var bra och resten var skit.
Ju mer man lär sig om ett område, desto mindre är det bara svart eller vitt. I min ungdom (typ tio år sen) var öl uppdelat i Hof och resten. Fanns inte Hof drack jag drinkar. Jag tyckte
Hof var the shit. Resten bara shit. Jag kunde gärna smaka av andra, men återgick alltid till min vana. Numera kan jag inte ens bestämma mig själv vad jag gillar. Jag "gillar" nästan allt. Har lite svårt för Wit och weißbier men det handlar om att jag tycker det är för lite smak i det.
Översätt detta då till att skriva om öl. När jag då försöker skriva systematiskt och analysera lite djupare de öl jag provar, är detta intressant? Är det bara självförstärkande för oss som redan grottat ner oss i det? Det kanske alienerar gemene man och skapar en högre tröskel till att prova nya saker. Ska man skriva till sin publik? Vilka är ens publik?
Jag har ju alltid försökt att vidhålla att jag bara skriver för mig själv. Det gör jag nog fortfarande, annars hade jag inte skrivit så långt och om något så ointressant. Om det är så att de som läser som inte är totala ölnördar bara stänger av så fort det blir lite nergrottat, har vi lyckats då? Skapar vi då en motreaktion att man inte orkar och bara går på sin vanliga ljusa lager med medelstor beska? Eller överskattar jag min egen betydelse? Troligen.
Förvånansvärt många gånger när jag pratat med människor om öl har de lite skamset hasplat ur sig att de inte kan så mycket och deras åsikt inte är betydelsefull eftersom de gillar någon särskild öl bäst och inte gillar mörka öl. Det gör mig ledsen, att de tycker att deras smak är mindre värd än någon annans. Jag tycker att så länge man har gjort ett aktivt val för något har man inget att skämmas för, även om jag har svårt för APK- och prisresonemang.
Jag är nog bara lite bitter över att andra inte har samma (omfattande) intresse som jag har i vissa områden och att detta kan komma att ha en stor inverkan på min framtida arbetssituation. Och att jag inte har någon makt över det, precis som jag inte kan styra vad en läsare läser av eller tycker om det jag skriver.
Om någon fattar vad jag dillar om och kanske vill dela med sig av sin erfarenhet läser jag gärna kommentarer!
Daniel
