Stor beska, rejäl syra och solit mörker

Till arkivet tänkte jag få ner senaste öldrickandet hos Daniel. Det är ett par veckor sedan nu men ska säkerligen gå men hjälp av mina anteckningar. Vi beställde med oss käk från Texas Longhorn och åt en toppenmiddag på makarna G:s veranda.

Vi började med ett wild card som jag tagit hem från beställningssortimentet; Samuel Adams Imperial Pilsner. Första gången jag drack den, för cirkus ett och ett halvt år sedan, var det färsk humlejuice i flaskan. En "pilsner" utan dess like med så mycket humle i som det över huvud taget fick plats. Flaskan jag kommit över gick dock ut i mars - förra året. En pilsner är vanligtvis inget att lagra. Dessutom kan man läsa på nästan varje ölblogg om hur ölfantaster klagar på hur tråkigt det är med humlig ungdom som flytt. De första iporna (visserligen inte lageröl men likväl alkoholstarka humlebomber) var dock inte avsedda att drickas unga. Ipan blev nämligen till när Brittiska Ostindiska Kompaniet ville ha en öl som skulle tåla den långa färden till Indien. Då passar konserverande humle och alkohol perfekt.


Samuel Adams Imperial Pilsner
Hur smakade Sam Adams då? Den var utan tvekan drickbar, till och med riktigt god. Visserligen inte alls lika trevlig som när den var färsk men helt klart drickvärd. Ungefär som en humligare och fylligare Jever. Kommer dock inte att köpa den gammal igen utan väntar tills den går att få tag på färsk.

Bra

Efter det blev det en riktig raritet! Särskilt intressant för en Cantillon- och lambicfantast som jag.


Cantillon Blåbær Lambik
Som väntat är doften stor och syrlig i form av främst gröna äpplen samt en del citron och vinäger. Blåbären är tydliga med härlig blåbärssaft. Riktigt trevligt. I bakgrunden finns den omisskännliga funken (brett) med hö och våta löv.

Smaken är stor med en härlig syra. Den är dock inte lika aggressiv som i exempelvis Cantillon Kriek, utan riktigt välbalanserad. Blåbären tar udden av syran med sin sötma. Tyvärr är inte blåbärstonen lika tydlig som i smaken, men klart närvarande.

Tokgod: Den här var riktigt god, och rolig.


BrewDog Tokyo
Vi avslutade med kvällens stora överraskning och tillika höjdpunkt. Jag hade varken testat eller hört talas om BrewDogs Tokyo tidigare.

Doften är riktigt häftig med mörk choklad, rostade kaffebönor och något som påminner om trä och träkol. Det finns även rejäla giv av rök, vanilj (fat) och lakrits. I bakgrunden dansar vinösa liköraktiga toner av mörka bär.

Smaken är riktigt stor med en massa mörk choklad och kaffe blandat med träkol och jord. Det finns även rök, lakrits och mörka bär. Trots de stora tunga smakerna upplever jag den som riktigt välbalanserad.

Munkänslan är fyllig med en värmande alkohol.

Tokgod: Har nästan inte testat något från bryggeriet tidigare. Det kommer det helt klart att bli ändring på!