Vill ni bara läsa om öl, scrolla ner lite.
Vill man lyckas i världen bör man förstå att tala till sin publik. I det akademiska talar man till människor som kan lika mycket eller kanske mer än en själv. Om man inte har den turen talar man i alla fall till någon som är intresserad av att lära sig. Man bör förstå att för att få trovärdighet ska man visa att man kan något om ämnet, att man har något att säga om ämnet och att det är tillförlitligt. Metodavsnitt är viktiga, och vi förväntas visa i detalj hur vi kommer fram till slutsatsen.
Ja, detta kommer mynna ut i en slutsats som har med öl att göra. Men inte just nu, jag tänker dela med mig av en lite halvbitter erfarenhet först.
Jag har varit lite borta från bloggen några dagar nu, då jag har färdigställt en presentation för ett företag där jag summerar lite olika prestationsnyckeltal som jag vill observera för att kunna implementera ett förbättringspaket som kommer leda till både besparingar och en positivt förändrad intäktsström. Vi kan kalla detta för ett Six Sigma och Leaninspirerat projekt.
Jag var grymt förberedd. Diagram. Grafer. Formler. Räkneexempel. 13 nyckeltal definierade, med användningsområde, kostnad för att beräkna. You name it. Allt baserat i akademisk forskning samt grundat i gedigen kunskap om branschen och med branschspecifika nyckeltal. Sen hade jag börjat planera två eller tre steg framåt och dessutom hittat andra användningar för nyckeltalen jag tog in, lite mer värde för företaget. Jag tog med något jag slängt ihop tidigare år på skolan som skulle användas till samma sak. Så här såg det ut:
Detta skulle imponerat lite i det akademiska. Nu fick jag två blanka ansikten. Att jag nördar ner mig i statistiska funktioner och gillar formler med grekiska bokstäver gjorde nog att de stängde av. Jag hoppas att mina förklaringar redde ut begreppen. Det viktiga är ju inte att de ska kunna räkna på det, utan att de förstår att jag kan. Och att jag därför är grymt lämplig att hjälpa dem i fortsättningen. Får se hur det går med det.
Här kan ni börja läsa om ni bara vill läsa om öl!
Detta med att vara akademisk kan ligga en i fatet (hehe) ibland när det gäller andra områden. Jag gillar att analysera och jämföra med facklitteratur även i andra områden i mitt liv. Så även när det gäller öl. Ska jag börja göra något brukar jag göra det ordentligt. Inga halvmesyrer.
Jag och Carl satt på Haket efter min presentation i tisdags och provade lite rolig öl och snackade om den. Några andra bekantskaper var där också. De verkade tycka det var kul med två som satt och snackade öl ganska intresserad och inlevelsefullt. När vi började nörda till oss rejält däremot svalnade intresset. Precis som med min presentation tidigare på dagen. Vi hittade en riktigt mumsig Ølfabrikken Porter från 2005 för mycket liten peng, 125kr tror jag det var.
Ni som nördat in er på öl, ni får väl precis som vi ofta frågan "vad ska jag dricka?" Här tänker random kompis att vi/du kan mycket om öl och kan föreslå något gott. Precis som när man går till krogen och beställer en drink "något surt tack." När sedan motfråga kommer, typ vad är du sugen på, vad gillar du, är du nyfiken, vill du experimentera, hur mycket vill du betala så är det inte lika roligt längre. Det fanns visst inte en öl som var bra och resten var skit.
Ju mer man lär sig om ett område, desto mindre är det bara svart eller vitt. I min ungdom (typ tio år sen) var öl uppdelat i Hof och resten. Fanns inte Hof drack jag drinkar. Jag tyckte Hof var the shit. Resten bara shit. Jag kunde gärna smaka av andra, men återgick alltid till min vana. Numera kan jag inte ens bestämma mig själv vad jag gillar. Jag "gillar" nästan allt. Har lite svårt för Wit och weißbier men det handlar om att jag tycker det är för lite smak i det.
Översätt detta då till att skriva om öl. När jag då försöker skriva systematiskt och analysera lite djupare de öl jag provar, är detta intressant? Är det bara självförstärkande för oss som redan grottat ner oss i det? Det kanske alienerar gemene man och skapar en högre tröskel till att prova nya saker. Ska man skriva till sin publik? Vilka är ens publik?
Jag har ju alltid försökt att vidhålla att jag bara skriver för mig själv. Det gör jag nog fortfarande, annars hade jag inte skrivit så långt och om något så ointressant. Om det är så att de som läser som inte är totala ölnördar bara stänger av så fort det blir lite nergrottat, har vi lyckats då? Skapar vi då en motreaktion att man inte orkar och bara går på sin vanliga ljusa lager med medelstor beska? Eller överskattar jag min egen betydelse? Troligen.
Förvånansvärt många gånger när jag pratat med människor om öl har de lite skamset hasplat ur sig att de inte kan så mycket och deras åsikt inte är betydelsefull eftersom de gillar någon särskild öl bäst och inte gillar mörka öl. Det gör mig ledsen, att de tycker att deras smak är mindre värd än någon annans. Jag tycker att så länge man har gjort ett aktivt val för något har man inget att skämmas för, även om jag har svårt för APK- och prisresonemang.
Jag är nog bara lite bitter över att andra inte har samma (omfattande) intresse som jag har i vissa områden och att detta kan komma att ha en stor inverkan på min framtida arbetssituation. Och att jag inte har någon makt över det, precis som jag inte kan styra vad en läsare läser av eller tycker om det jag skriver.
Om någon fattar vad jag dillar om och kanske vill dela med sig av sin erfarenhet läser jag gärna kommentarer!
Daniel
Jag känner lite grann igen mig i det du skriver. Fast inte riktigt så mycket (och mycket riktigt har jag hittills tagit 0 poäng matematik) kanske.
SvaraRaderaNågonstans i botten känns det som om du/ni är lite osäkra på vem ni skriver bloggen för, och varför ni har den. Saker som är väl värda att fundera över.
Samtligt tycker jag att det är jättekul att det finns en bredd i den här ändå ganska smala världen.
Så det är inte utan att jag blir lite nyfiken på hur en riktigt analyserande och akademisk ölrecension ser ut. Kom igen, ta ut svängarna ordentligt nästa gång! Skräm mig!
Man kan tänka sig att det finns en avgörande skillnad mellan din jobbpresentation och bloggen:
SvaraRaderaJobbpresentationen: Ge mottagaren det mottagaren vill ha och kan ta till sig och strunta i att det kanske innebär att du inte får berätta allt du vill och vet. Du är där för dem.
Ölbloggen: Skriv det du vill skriva och strunta i om alla läsare gillar det eller kan ta till sig det. Alla kan inte gilla allt men det finns tillräckligt många som gillar samma sak som du. Skriv för dem och låt de som uppskattar din grej komma till dig, och de andra får antingen lära sig (de kanske kommer på att de gillar det) eller helt enkelt gå någon annasntans.
Eller? :)
Jag tror du har rätt där Marc.
SvaraRaderaJag gillar att läsa om människor som har lyckats, i livet eller med företag eller i sport eller vad det nu är. Det de har gemensamt är att de har gjort det de har velat. De har brunnit för sin sak och genomfört det trots att det kanske inte varit det bästa att göra just då.
När det gäller att läsa finns ju lyxen att är man inte intresserad av ett stycke kan man bara hoppa över det och inte missa så stor del av poängen.
Min osäkerhet kommer dels från presentationen på jobbet som väl gick sådär och från att jag nog aldrig trodde någon skulle läsa vad jag tycker om några öl. Nu är vi väl inte skitstora men när man hör att någon som någon känner läser bloggen får man lite perspektiv.
Att skriva för en "anonym internetmassa" är inte samma sak som att skriva för "verkliga människor." Jag tror dock att jag nog är ganska nöjd med att fortsätta skriva "för mig själv" och ta med det jag tycker är intresant att notera.
Det har ju gått bra hittills.
Sen får jag ta med mig lite återhållsamhet på jobbet istället!
Daniel