En stor stark dansk. Dubbel IPA till folket.

Jag blev mycket förtjust i Amager Black Nitro. Hur kan då Amager Nitro inte imponera på mig?

Här har vi en danska dubbel IPA. Jag älskar färska DIPA, då blir det närproducerat för bästa resultat. När jag var i Köpenhamn på midsommardagen hade de färsk Titan IPA på fat på Mikkeller Bar [@SchnilleDaniel] och jag provade i maj hyggligt färsk Oskar Blues Gordon på The Rover [@SchnilleDaniel].

Det är snarare undantag än regel att amerikanska IPA och DIPA har passerat "nörddatumet" redan innan de skeppas. Nörddatum är ett begrepp jag hittat på. De allra flesta som betalar jättemycket pengar för sin fina öl på stadens bättre ölkrogar tycker att en aromrik IPA är utmärkt oavsett hur länge fatet stått på.

Vi ölsnördar (som ibland med tillägget "-snobb" kallar mig) tycker att när fatet stått på ett tag (från en dag) har det blivit trött. Aromen minskar. Det blir mer fokus på malt och alkohol. När en öl har ett stort fokus på just humlearom, blir det tråkigt för oss när denna saknas.

De två exempel jag berättade om, Titan IPA på fat i Köpenhamn och Gordon  på burk på The Rover i maj, är de två gånger jag fått färsk amerikansk IPA eller DIPA detta året. Jag var tillbaka till The Rover i augusti och tyckte burkarna Gordon blivit trötta då. Märk väl att båda gångerna jag provade Gordon var det första ölen för dagen. Amerikansk öl på krogen har blivit lite lotto för mig. Jag tittar länge, funderar, läser, satsar och blir tyvärr oftast besviken. Det är de få tillfällen jag hittar något gott som gör att förlusterna är värda insatserna. Jag träffar jackpott. När amerikansk IPA är bra är den bäst.

Närproducerat då. Norge och Danmark får det bli. Jag provade en DIPA från Nøgne nyligen [Schnille], den var inte trött men jag var inte så förtjust i den. Nu blir det till att prova en dansk DIPA. Som "sig bör" finns mycket amerikansk humle i denna, det utlovas Amarillo, Cascade, Centennial och Columbus. Till det lite Northern Brewer. Varför inte.

Amager Brygghus Nitro [RB]

Utseende: Stort kritvitt härligt luftig skum. Den ligger kvar ganska länge. Grumlig vätska, kan inte se om det finns någon synlig kolsyrning. Härlig orange färg. Mums.

Arom: Något stor arom. Syrlig kåda, lite riven citronskal, aprikosskal och lite nötter. Sötman finns ganska närvarande i doften.

Smak: Stor smak. Mycket humle. Grapeskal, vitpeppar,  alkohol,

Munkänsla: Viss sötma som gör sig väl, men ingen sådan där stor amerikansk kropp. En lite elegantare sötma, som torkade aprikoser, kanske till och med sultanasrussin, och en len och fin kolsyrning gör kroppen lagom stor. En värmande alkohol är närvarande men inte störande, imponerande vid 10% alkohol.

Bättre: Detta är en riktigt trevlig DIPA. De har inte bara kört en klon på en amerikansk dubbel IPA med en kropp stor som en käftsmäll och sen tokmycket humle. Jag får lite känsla att de vill förmedla en hygglig kropp tillsammans med lite europeisk elegans. Nynäshamn gav sig på att göra en DIPA [@SchnilleDaniel, Schnille, RB] för inte så länge sen. Stilen känns igen.

Är det så att vi ser en delning mellan amerikansk och europeisk (svensk?) dubbel IPA, liksom vi ser delningen amerikansk/brittisk IPA respektive Barley Wine? Jag gillar oavsett att Amager gör sin egen grej och producerar en stabil öl. Även om jag kanske i hemlighet fortsätter leta efter rätt lottorad med de amerikanska varianterna.


Daniel @SchnilleDaniel / Schnille på Facebook