Cantillon Kriek och Bière Nouvelle

Nu när sommaren är här på riktigt är det helt underbart att sitta ute på balkongen i kvällssolen och blicka ut över ett grönskande Kungsladugård (Majorna, Göteborg) med en härlig öl i glaset. Grillen går på högvarv fram till höst och hällregn.

Med Johan på besök kändes det som om vi behövde något uppfriskande efter en och en halv timmas lång promenad i Änggårdsbergen. Jag korkade därför upp en av mina absoluta favoritöl - Cantillon Kriek Lambic.

Jag funderar ofta på användandet av olika glastyper. Av någon anledning verkar det exempelvis som om Lambic-bryggerierna föredrar att servera ölen i tumblerglas. Det är i alla fall den typen av glas som Cantillon mfl säljer. Fattar inte alls. Hos god välgjord öl i allmänhet och Lambic samt Gueuze i synnerhet är doften halva nöjet. Samma sak gäller för alla dessa goda ipor och stouter som serveras på krogen. Jag vill ha någon typ av kupa till nästan alla (goda) öl, även om kupan skiljer sig mellan veteölglas, tulpanglas och sniffers. Tumblers vik hädan! Nä, nu får det räcka med svammel. Över till den utlovade ölen.


Cantillon Kriek 100% Lambic (2008 enligt korken)
Här har vi en öl som det räcker långt att bara titta på. Vätskan ser ut som lätt utblandad blodapelsinjuice. Ölen är lätt grumlig. Ett fingertjockt vitt skum bildas vid upphällningen och krymper sedan till att knappt täcka ytan.

Här behöver man verkligen inte doppa näsan i glaset för att känna någon doft. Den verkligen kastar sig upp ur glaset. Det väller fram syrliga toner av sura körsbär, äpplen, päron och hallon. I bakgrunden finns den stiltypiska funken med hästfilt, hö, jäst och stall. Jag känner även en lätt vetemaltighet.

Härligt, härligt. Här har vi en öl som verkligen inte ber om ursäkt för att den finns till. De syrliga tonerna biter tag i kinderna och på tungan. Hade det här varit en bil så vore det en röd Ferrari. Efter att smaklökarna har stillat sig efter syrachocken känner jag körsbär, äpplen och citron med vetemalt och hö i bakgrunden. Smaken är helt torr.

Munkänslan är medelfyllig med lätt kolsyra.

Det här är en öl som passar till i stort sett alla tillfällen och sinnesstämningar. Skulle jag ta med mig tre öl till en öde ö hade den här med stor sannolikhet varit en av dem.

En upplevelse!: Det blir helt enkelt inte mycket bättre än så här och finns därför bara ett möjligt betyg!

Tillsammans med ölen serverade jag brie och något som liknade en stark brie. Det där med minnet och behovet av att skriva upp saker klaffade inte riktigt med osten. Gott var det i alla fall!

Efter den härliga aptitretaren blev det dags för middag bestående av hemgjorda hamburgare med klyftpotatis. Till det plockade jag fram en majnyhet som jag fortfarande inte hade testat:


Bière Nouvelle 2009
Ölen är bärnstensfärgad med ett stort vitt skum som lämnar en massa skumrester längs kanterna.

Doften är inte jättestor men trevlig. Tydliga toner av vete, malt, jäst och skumbanan. En del vanilj och honungspastiller känns i bakgrunden. Den höga alkoholhalten, 8%, tränger igenom och fyller ut.

I smaken dominerar vetekaraktären. Det är lite som en blandning mellan en tysk veteöl och en belgisk saison. Jag känner även kola, knäck, karamell, en lätt besk gräsighet, hö, örter och jäst.

Den höga alkoholhalten ger ölen en fyllighet utan att bli obehaglig. Ganska svalkande trots fylligheten. Medelstor kolsyra.


Betyget blir: Bra.