Oppigårds Amarillo Spring och lite svammel

Då var det dags att ställa sig i raden av öl-bloggare som skrivit om Oppigårds Amarillo Spring. Som de flesta säkert känner till vid det här laget handlar det om en buteljering av succén från senaste Stockholm Beer – 7th Aniversary Ale. Jag tycker att Oppigård över lag har en mycket stabil laguppställning. Det är dock när de tar ut (humle)svängarna som med Amarillo Spring och framförallt Indian Tribute som de verkligen skiner.

Egentligen är jag kritisk till alla dessa single hop-öl vi sett de senaste åren. Visst är det kul för oss entusiaster att lära känna de olika humlesorterna mer ingående. Smakmässigt finns det dock en anledning till varför man blandar flera humlesorter. Ofta blir single hop tämligen tråkigt och endimensionellt. Hit hör en hel radda ur Mikkellers single hop-serie. Kul men sällan särskilt bra. Det är som med mat, det blir sällan riktigt bra med bara en krydda. Amarillo Spring hör däremot till undantagen som bekräftar regeln.

Oppigårds Amarillo Spring – 5,9%

Amarillo Spring är precis så humlefräsch som jag minns fatversionen. Det är inte lika citrusbetonat som det brukar vara med amerikansk humle. Visserligen finns apelsinskalen här, men det är snarare sultanrussin, björnbär och jordgubbar som dominerar. Bärig amarillo i högform.

I smaken är det mer russin och torkade frukter. Beskan är medelstor i fin garpe-stil. Malten får vara med i bakgrunden med småkakor och bröd. Alltsammans täcks av en lätt honungsslöja.

Munkänslan är medellätt och kolsyran mjukt spritsig. Sammantaget riktigt läskande.

Bättre: Här har Systembolaget verkligen hittat sin våröl. Om ett par månader när solen vågar sig lite länge upp på himmeln och balkongen än en gång välkomnar till avkoppling kommer Amarillo Spring garanterat att vara en av gästerna. Just nu önskar jag att det fanns lite mer kropp och något mer stuns i smaken. Jag tror dock att det ändras när solen ligger på och jag söker något svalkande.

När Systembolaget släppte sin lanseringsplan för 2010 med säsongslanseringar där färre produkter skulle finnas en längre tid, ca tre månader, började flera av oss ölfantaster oroa oss för vad det skulle innebära för humlefräschören. En pale ale som bryggs i januari riskerar att ha tappat en hel del till i maj. Det verkar som tur är inte som om vi behöver vara särskilt oroliga. Våra duktiga mikrobryggare måste nämligen brygga i flera omgångar för att kunna leverera de volymerna Systembolaget efterfrågar. I Oppigårds fall kan ni läsa mer hos Dempa.

Jag är jätteglad över att de svenska mikrobryggarna har lyckats med att få in öl i hyfsat stora volymer på Systembolaget. Det vore verkligen tråkigt om Ölands sorti upprepas av några fler bryggerier. För det är verkligen inga stora marginaler de har att jobba med. Extra kul är det att Dugge lykats få in ett par lanseringar, vilka varit alldeles för få det senaste året. Samtidigt har även det en baksida. Bryggningen och framförallt lagringen av Dugges Spring Beer innebär att det näst intill råder duggestorka i övrigt. Sen följer Lager No 1 och Dugges Påsköl. Vad jag förstår får vi vänta till våren innan det kommer att bryggas till fat i vanlig takt. Den ökade produktionen medför samtidigt en utbyggnad av produktionskapaciteten. Härligt.

Förövrigt bör alla som inte redan gjort det ta en titt på Systembolagets ölnyheter 2010. Mycket gott!