Tyttebær enligt Carl

Daniel och jag kommer ofta in på att vi har väldigt lik smak. Vi brukar hitta ungefär samma smaker och dofter i öl och brukar uppfatta dem väldigt lika. Det händer dock att våra smakuppfattningar skiljer sig åt. Tyttebær från Nøgne Ø och Mikkeller är en sådan öl [Daniel].

Tanken var egentligen att testa ölen med ost för att ge den en annan dimension. Eftersom jag uppfattade den annorlunda än Daniel tycker jag dock att det är intressant att få upp min bild. Särskilt då det bland annat via våra kommentarer visat sig att folks uppfattning om den skiljer sig ganska mycket.

Nøgne Ø Mikkeller Tyttebær

Ganska stor doft. För mig råder det inga tvivel om vad de stoppat i för några bär. Färska lingon och torkade tranbär känner jag redan när jag öppnar flaskan. När jag får ner ölen i glaset framkommer dock en inte allt för sympatisk doft. Den är lite kemisk och stickande. En blandning av parfym och lösningsmedel. Det finns även lite stalltoner från bretten, dock inte särskilt framträdande.

Smaken är frisk och lätt syrlig. Inte alls samma typ av syrlighet som i en lambic. Lingonen återkommer tillsammans med den kemiska tonen. Den kemiska tonen är lätt bitter med en blandning av lite tvål och jord. Jag tror att det är den här tonen som Daniel beskriver som tanninliknande.

Munkänslan är medelstor och kolsyran livlig. Så livlig att diskbänken fick sig en liten slurk när kapsylen åkte av.

Jag har svårt att bestämma mig för vad jag tycker om den här. Jag upplever den som lite schizofren. Ena sekunden är det den eleganta fruktigheten från lingonen som hamnar i fokus. Sedan kommer den där kemiska tonen som jag har svårt för fram.

Den liknar verkligen inte lambic. Kanske är problemet att jag önskade att den skulle vara närmare besläktad då den innehåller både vildjäst, brett och laktobakterier. De har i alla fall träffat rätt med lingonen. Det är de som är behållningen. Jordigheten är inte helt malplacerad, men faller mig inte riktigt i smaken. Jag hade önskat mig mer syra och mer fruktighet.

Betyget hamnar till slut på Bra. Den är intressant att ha testat, helt klart. Förhoppningsvis är det fler som delar Daniels uppfattning än min. För jag vill gärna se fler nordiska försök till suröl. Någon ska väll kunna imponera även på mig.

Till ölen testade jag brie och camembert. De två ost-typerna bygger på samma recept men kommer från olika terroir (ungefär jordmån och klimat). I mitt fall smakade camemberten något mer än brieosten. Båda är rejält feta och milda i smaken.

Tyvärr fungerade de inte alls med Tyttebær. De eleganta lingontonerna drunknade i de feta ostarna. En högra syra hade klarat av ostarna mycket bättre. Jag ska testa samma kombination med Haandbryggeriet Haandbakk när den kommer på bolaget i november. Jag håller tummarna.