Igår kom i alla fall suget igen. Jag och Filippa lagade italienskt. Risotto och sen semi fredo till efterrätt. Till maten blev det en IPA från Oceanbrygheriet. Den maltiga ryggraden fungerade väl med det krämiga riset. Beskan skar igenom parmesanosten och rensade smaklökarna från dem kryddig korven vi hade i.
När jag föreslog efterrätten hade jag redan en öl i åtanke. Var nämligen nyfiken på en öl från det senaste släpper. Vilken har nog de flesta listat ut av titeln, imperial stouten Amager Hr Fredriksen.
Amager Hr Fredriksen
Redan när jag öppnar kapsylen börjar det försiktigt pysa upp brunt skum. Det blir en massa skum i glaset trots att jag häller försiktigt. 
Stor doft med mycket beska, både gran från humlen och rosade toner från malten. Det finns även en hel del mörk choklad, hårdrostat kaffe och lite grön paprika (kanske samma ton som Victor hittade i frugan Fredriksen). Doften är lite stickig. En del alkohol går igenom.
Smaken är tät och mustig. Det är mycket beska. Chokladöverdragna kaffebönor dominerar. Jag hittar även en del saltlakrits och russin. Beskan är lite väl spetsig. Eftersmaken är lång, chokladen hänger kvar.
Munkänslan är krämigt fyllig. Kolsyran är lätt.
Bättre: Nej, det blir ingen fullpoängare. Jag gillar visserligen kraftiga stouter, men här tycker jag att beskan tar för mycket plats. Tror dock att den lämpar sig mycket väl att lagra. Blir nog till att inhandla en till som får glömmas bort tillsammans med den jag har kvar. Tänker mig i alla fall ett respektive två år. Tur att man har dåligt minne!
Carl
Aha, en Hr Fredriksen till Black Hawk Down? Bra val.
SvaraRaderaDaniel
Visst är det så. Jag kan inte bara kombinera öl med mat, jag kan göra det med film också!
SvaraRaderaHm... vet inte om jag är förvirrad men jag tyckte jag skrev ett inlägg här för någon dag sedan. Nåväl, gör ett nytt försök:
SvaraRaderaInstämmer i vad du skrev, tycker Hr Fredriksen var på tok för humlig som färsk. Med ett halvår till ett år på nacken kan det nog bli riktigt bra.