Som uppvuxen i Jantes förlovade land kan man lätt få för sig att ödmjukhet är en universell dygd. Man behöver dock inte komma långt utanför Sveriges (Skandinaviens) gränser för att upptäcka att så inte är fallet. Tur är väl det. Tar man sig över Atlanten så gäller snarare det motsatta. Där styr istället den amerikanska drömmen och uttrycket ”Keeping up with the Joneses”.
Mentaliteten återspeglas av ländernas bryggare. När vi hälsade på hos Dugges för ett tag sedan hävdade Mikael Dugge att han ”bara brygger öl”. Det var inget märkvärdigt. Den amerikanska mentaliteten märks tydligast på New York-bryggeriet Southern Tier. Andra amerikanska bryggerier försöker göra häftiga öl, de försöker göra ännu häftigare – och de tycker att de lyckas. Ta en titt på etiketterna ovan. Den första är från det Kaliforniska bryggeriet Stone som nöjer sig med att anta att man inte har god smak nog att uppskatta deras öl. Southern Tier tar i så att de nästan spricker och hävdar att de med sin Oak Aged Un*Earthly har skapat en fantastisk (divine) vätska. Jag tycker inte att det är något fel alls med ett stort självförtroende. Det gäller dock att man lyckas svara upp för det. Mikael brukar lyckas med att överträffa ”bara öl”. Hur går det för Stone och Southern Tier?
Stones Oaked Arrogant Bastard Ale ingick i mitt och Daniels ölexperiment: vilken öl krävs för att torka kläderna? Vi hamnade nämligen i ett helt galet skyfall. Måste ha varit vattenläcka uppe i himlen. Tyvärr var det så underbart att bara slå sig ner och torka kläderna med öl att jag inte lyckades plita ner något om ölen. Oroa er inte; jag kommer att dricka den igen och skriva om den då. Det blir ett nöje, för den var riktigt rejält god.
Hur blir utslaget gällande etiketten? De lyckades inte göra en öl jag inte uppskattade. Och tur är väl det. Det finns allt för många bryggerier som har förfinat den konsten.
Hemma hos Daniel senare under dagen var det dags för en Southern Tierprovning. Daniel hittade nämligen ett gäng flaskor i en dansk kiosk för ett tag sedan. Vi började med Big Red, en imperial röd ale.
Southern Tier Big Red
Det doftar verkligen Hallertau. Inte särskilt mycket mer. Ganska endimensionell.
Även smaken är oinspirerande. Mörkt bröd och beska. Har en lång, mjuk eftersmak. Lätt till medelstor fyllighet och lätt kolsyra.
Kass: Nej, den var verkligen inte prisvärd. Tråkigaste jag druckit från Southern Tier. Antar (hoppas) att det handlar om en gammal flaska. Verkligen inte prisvärt för cirka 80 danska. Inga tända stjärnor här.
Ingen bra början för Southern Tier. På Big Red hävdar de att ölens förmåga att tillfredställa är lika pålitlig som farfars gamla traktor. Min farfar var ekonom och hade ingen traktor. Kanske det som är problemet.
Näst på tur var Hoppe Imperial Extra Pale Ale, en American Imperial IPA. Southern Tier hävdar att ölen har en konstnärlig natur.
Southern Tier Hoppe
Även den här flaskan har föga tilltalande ålderstecken. Suck. Karamell och grapebeska dominerar i doften.
Smaken är stor med mycket beska och återigen grape. De subtila humlesmakerna är liksom dofterna tyvärr inte där de borde. För ölen får höga betyg på både Ratebeer och Beeradvocate. Den här flaskan var i alla fall (bara) bra och når upp till två stjärnor.
Bra: Tror att jag kommer att ge den en ny chans om två veckor när den släpps 15/9. Ska bara höra med Brill först så att flaskorna är färska nog.
Sista ölen blev en Oak Aged Un*Earthly, ännu en American Imperial IPA. Ölen som utlovar en fantastisk vätska.
Oak Aged Un*Earthly
Tyvärr är inte heller den här flaskan särskilt färsk. Den har dock klarat sig bättre än de två tidigare Southern Tier-ölen. Doften må vara liten men har kvar komplexiteten. I doften blandas en enaktig kryddighet med omogen mango och aprikos. Trevligt.
Smaken är stor med en fruktig beska. Mangon (något mognare) och aprikosen återkommer. Det finns även tvål och en pepprig träighet. Avslutningen är lång med en stor beska. Fylligheten är stor.
Bättre: Det här var kvällens bästa Southern Tier, utan tvekan. Tre stjärnor blir det. En färskare flaska hade säkerligen nått upp till en fjärde. Om det skulle räcka till den utlovade femte stjärnan får framtiden utvisa.
Jag väljer att inte döma Sothern Tier allt för hårt – än. Om två veckor kommer både Hoppe och den oekade Un*Earthly på Systembolaget. Då ska jag nog kunna avgöra huruvida Southern Tier når upp till sina etiketter. Än så länge är jag mer intresserad av Stones nyheter i december, Vertical Epic Ale och 13th Anniversary Ale.
Kul att ni läser bloggen. Har ni god smak nog att uppskatta den?
Carl
Lova att ni låter oss veta hur åldern ligger till med höstens Southern Tier-öl...
SvaraRaderaSjälv tycker jag att den ekade Un*Earthly är rätt genomrutten. Att lägga en DIPA på ekfat, och därigenom låta den tappa en stor del av sin humlenkaraktär, är ju lite som att slå sig själv på käften eller bita sig själv i k****n... fullständigt onödigt och överlag bara dumt. Det är dock ett utmärkt exempel på att det där med ekfatslagring har gått överstyr! Färsk IPA eller DIPA från Southern Tier kan dock vara rätt kul!
SvaraRaderaBlev det några nyheter idag?
Hehe. Jag förstår vad du menar. Blir också lite trött på ekfatsmodet. Samma sak gäller för whisky där ett antal konstiga fatlagringar varit populära utan att det gett så mycket.
SvaraRaderaMed det menar jag inte att det alltid är fel. Inte ens med en DIPA. Det beror ju på vad bryggaren eftersträvar. Om man tycker att man kan göra något bra så visst. Fast det är kanske bättre att jämföra den ekade Un*Earthly med en amerikansk barleywine. För mycket humlejuice går helt klart förlorad.
Jag kom hem med 2 flaskor Timmerman (har de lyckats?), en av varje från Sigtuna, den italienska kastanjeölen, de båda belgarna samt 4 Old Stock.
Har redan hunnit dricka Black October. Jag förstår att den bryggts till ACDC, för den är riktigt rockig för att vara en mörk lager. Påminde faktiskt om en lätt porter. Bästa Schwartsbieren jag druckit (vilket visserligen är få). Ovanligt kul för att vara en oktoberfestöl. Glatt överraskad. Recension kommer.
Som bonus har jag även fått med mig 5 Cantillon Kriek. Härligt!