Hopfen-Weisse och Anchor Steam Porter

Att kombinera öl och mat tycker jag är riktigt roligt. Så roligt att jag och Daniel har blivit inspirerade avd Fredrik och börjat fundera på om man inte skulle anordna en Öl-middag hemma i Göteborg. Får se om vi lyckas. Jag gjorde i alla fall ännu två öl och mat-kombinationer igår som jag är riktigt nöjd med. Till middag lagade jag fläskytterfilé med senap, tomat, skinka och ementalerost i lergryta. Till det ville jag ha en öl som fungerade bra med det lite söta fläsket samtidigt som det lyfte fram kryddigheten i senapen. Efter att tidigare ha provat Schneider & Brooklyner Hopfen-Weisse (välhumlad veteöl bryggd av Brooklyn Brewerys Garrett Oliver i Tyskland) kände jag att det var dags att korka upp (ja den har kork) Hans-Peter Drexler version. Den är bryggd i Brooklyn med amerikanska råvaror.

Brooklyner-Schneider Hopfen-Weisse

Den amerikanska humlen är lika diskret och tystlåten som amerikaner i allmänhet. Inte särskilt alltså. Doften för tankarna till jänkar-IPA eller APA. Tropisk doft med aprikos och passionsfrukt. Den som undrar hur skumbanan doftar i öl är också välkommen. Tjejen och hennes far hävdar att det finns azaleablommor i doften. Borde veta hur de doftar med Azaleadalen runt knuten. Har ingen aning men litar på dem. Den söta vetekaraktären är närvarande. Hittar även plommonskal (tack H) och jäst. I bakgrunden finns en angenäm kryddighet. Nejlika? Måste bli bättre på att känna igen kryddor. Blir till att dofta sig igenom kryddhyllan.

Även smaken är rejält fruktig, fast mer syrlig än i doften. Det handlar främst om apelsin och aprikos. Den sötkryddiga vetekaraktären är med. Beskan är medelstor, lång och mjuk.

Fylligheten är medelstor. Större än vad den brukar vara i veteöl. Alkoholen är skrämmande välintegrerad.

Bättre: Den här versionen gillar jag bättre än vad jag minns Garretts tyska version. Gillar den amerikanska humlekaraktären. Att det ska krävas en tysk för att göra god amerikansk veteöl. Aja, amerikanarna slår ju de avsomnade tyskarna i så mycket annat.

Till maten passade den precis som jag hade tänkt mig. Tror att jag börjar få kläm på det här med att kombinera öl med mat.

Egentligen hade jag tänkt mig kaffe till det som var kvar av gårdagens semi fredo. Samtidigt är det ju väldigt gott med öl. I förrådet stod en Anchor Steam Porter och skrek på mig.

Kombinationen var klockren. Ölen likaså. Att jag inte druckit Anchor Stem Porter förut förstår jag inte. Den är trots allt lättillgängliga på bolagen i stan. Antecknade inget. Den var dock halvsöt med en massa krämig choklad och lite rostade toner. H gav kombinationen högt betyg. Ölen och efterrätten lyfte varandra. Till och med tjejens syster, som annars brukar fnysa åt mina öl, tyckte att kombinationen var lyckad. Det tar jag som ett mycket bra betyg.

Jänkarportern kommer jag att köpa fler gånger. Mer utförlig recension kommer.


Carl