Bestående men från SBWF2009

Nu har det gått några dagar sedan vi var på mässan. Jag skulle gå dit igen men kunde inte då lite sjukdom kom i vägen. Inte bra, men ärligt talat vet jag inte om jag tycker att jag missade så himla mycket. Jag fick ju en hel del gjort på torsdagen menar jag. På ett personligt plan känns det inte extremt inspirerande att skriva om något som ALLA andra skriver om. Jag försöker att skriva om något ni inte redan har!

Min stora behållning av spektaklet var några punkter. Den första var naturligtvis att få prova en massa rolig öl! Nøgne Aku-Aku Lemongrass var skoj. Jag har läst lite negativt om denna öl, men jag tror att jag är en sån som gillar lite kryddglada och festliga öl. Jag gillade Tyttebær också exempelvis.

Några andra festliga öl jag provade och gillade var naturligtvis Närke Kaggen Stormaktsporter 2007 och 2008, Dugges Never Mind The Bollox, Southern Tier Crème Brûlée Stout, sen skrev ju Carl om ett gäng också.

Det som är lite trist är att jag blev mätt på überhumliga bärs. Kände mig inte inspirerad att prova fler Rogue på fat då jag blev lite besviken på en eller två provsmakningar av deras öl i montern. Även om ölen ju var temat för denna dag var det inte medelpunkten för mig.

En stor behållning var att träffa "kollegorna" som också skriver om öl med olika utgångspunkt. Vi var några stycken som hade hittat dit. Jag och Carl har ju inte skrivit så länge, vi började den 22 april, tre dagar innan jag gifte mig. Därför tyckte jag det var skoj att sätta lite ansikten till namnen och adresserna.

Bilden här är på Fredrik från Humle & Malt. Vissa personer gör sig bra i bild, han är en sån. Jag är inte riktigt säker på vad tatueringen föreställer, men rolig placering.

Vi tänkte dela på en provning av Oliver Twists amerikanare men jag blev lite oinspirerad efter att ha provat Left Hand 400 Pound Monkey IPA. Det var väl inget fel på ölen, men den var så långt från vad jag var sugen på. Trist, jag kilade vidare och snackade strunt med bryggare istället.

Monks Café vet jag väl vad det är trots att jag inte bor i Stockholm. Jag prenumererar på deras nyhetsbrev, trots min brist på nollåttighet. De ska visst expandera till en tredje lokal nu också som öppnar under hösten. Jag är nöjd att det går bra för dem och att de lyckas kränga bra bira så pass väl.

Jag snackade en del med bryggaren i bryggpuben (vad kallas företeelsen brew pub på svenska? Bryggeripub?) Charles Cassino om hur det är att jobba med sin hobby. OK, ingen supernymodig fråga, men jag är ärligt intresserad! Hur ser arbetssituationen ut, hur är det med bryggverket, är det skoj?

Det är klart att han inte kan säga annat än att det är kul! Han får ju brygga öl! Han har det ganska fritt säger han, men jag tänker mig att han har den friheten så länge han gör bra grejer. Så hade i alla fall jag resonerat. Faten med "hemkört" går fort som fasen också. De säljer allt som görs och skulle kunna sälja mer. Det verkar lite körigt dock, då jag får intrycket att det är bara han som gör allt arbete med att brygga öl. När bryggverket och hela processen är bra intrimmad skulle det gå att lära upp någon som kan hoppa in och köra lite bryggningar. Jag som har ett stort kontrollbehov förstår hur det blir så att det är en person som är duktig på exempelvis bryggning medan några andra intresserade liksom aldrig kommer ur startgroparna.

Han har lite dåligt samvete också, över att inte alla bryggda öls recept ligger uppe på deras sajt. Flaskhalsen där ligger i att göra informationen enhetlig, med layout och enheter och så. Jag rådde honom att skita i det och hellre publicera i olika format så får vi nyfikna hembryggare jobba lite med att tolka istället. Det är ju inte det att vi inte har tid, menar jag.

Nöjd med att ha provat lite öl ur mindre serier gick jag och Carl som hittade mig vid Monks vidare till ett bryggeri som imponerat på mig på sistone. Sigtuna Brygghus. Där hittade vi en snacksugen herre, Håkan Lundgren. Vi hade skoj och pratade om hans öl, vår blogg, bloggande i allmänhet och situationen för svenska bryggare. Detta tycker jag är ett mycket intressant ämne!

Jag provade Sigtuna Black på fat, men gillar nog flaska bättre, eller så hade jag bränt mina smaklökar då detta var sista stationen innan hemgång. Jag får en känsla att Håkan är lite kritisk till vissa bloggars attityder ibland. Detta är inget han sa rakt ut, men det låg i luften. Jag tycker han har rätt, på sätt och vis. Här sitter jag och provar en bärs och sätter upp på nätet för allas beskådning vad jag tycker om den. Men vad vet jag om öl, provning, eller något överhuvudtaget? På sätt och vis förstår jag att man kan tycka att man inte ska hålla på och skriva om saker man inte fullt förstår, men å andra sidan tycker jag det är styrkan med att blogga och bloggen som publiceringsformat. Alla har samma rätt att skriva och tycka. Sen är det valfritt att läsa och tycka till om artiklarna också. Hade det varit publicering i tryckt tidning, med någon bild av att författaren ska vara expert inom området förstår jag kritiken. Om jag förstod Håkan rätt skulle det råda lite bot i framtiden på hans kritik. Blir intressant att se!

Sen kom vi till en intressant fråga. Situationen för svenska bryggare. Eftersom Sigtuna nu har öl på bolaget är det nästan det enda de gör. Brygger och brygger och brygger samma öl för att fylla på. Lyxproblem, men visst är det trist när man får mindre tid att göra roligare öl och experimentera. Att bara brygga samma bärs om och om igen är ju inget annat än processindustri.

Håkan är en bryggare som kommer från sidan passionerad bryggare och ölentusiast vilket gör att hans entreprenöriella drivkraft (enligt min analys) är att göra bra bärs. Det är riktigt kul att se och att snacka med honom.

Jag har ju tidigare diskuterat att som mikrobryggare samarbeta kring anläggningar. En ytterligare tanke är ju att outsourca helt, exempelvis flasktappningen. Att helt enkelt (ok kanske inte så enkelt) bygga en flasktappningslinje på lastbil och köra runt och tappa upp öl åt bryggare, eller att gå ihop som ett kollektiv där man har en centralt placerad flasktappning och så kör bryggare i närområdet dit sin öl i tank. Lite som med slakterier.

I Danmark har det blossat upp en liten debatt kring mikrobryggerier och fantombryggerier. I förlängningen skulle man kunna dra paralleller till sådant som jag föreslår ovan. I Danmark menar vissa att om inte allt görs "in-house" är det inte rätt. Jag håller nog inte med de som förespråkar "BBB". Bryggt på Bryggeriet av Bryggaren.

Som en sista notering fick vi också se på vad jag kallar "the rock star lifestyle of the Swedish microbrewer." Oppigårds monter bemannades av en mycket trött herre. Han hade varit uppe och mäskat in en brygd klockan 04 samma morgon. Hårt liv detta med att brygga öl.

På lördag bär det tillbaks, då kommer vi drygt 20 pers och provar öl! Skål!

Daniel