Dugges Celebration Ale

Igår träffades jag och Daniel på The Rover för att käka deras berömda burgare och dricka lite välsmakande öl. Burgaren var som vanligt god, men Ass on Fire var lite väl kryddig. Det är härligt med hetta, men jag vill gärna känna några andra smaker också. Lite köttsmak kände man medans man tuggade, men direkt efter var det bara eld och lågor i munnen.

Bland annat så drack jag en öl som jag saknat, Dugges Celebration Ale. Det är en öl som Dugge bryggde för första gången för att fira tvåårsjubiléet av bryggeriet. Tanken var att bryggden skulle vara tillfällig men har bryggts ett par omgångar till då den varit såpass populär.

Ratebeer och Marc från Brill klassar den som en APA (American Pale Ale). Jag skulle själv snarare klassa den som en IPA med tanke på främst smaken men även alkoholen på 6,5 %. Lite efterforskning visar att mina föraningar kanske stämmer. På Ratebeer hittar jag den här bilden från första versionen Celebration Ale:


Jag tolkar det som att i alla fall Mikael Dugge håller med mig! Eller åtminstone hans duktiga formgivare.

[Uppdatering] Nej, det var förra årets Celebration som var en IPA. Årets är en APA. En tokgod sådan!

Dugges Celebration Ale
Doften är riktigt härlig, även om ölen som vanligt serveras på tok för kall. Inledningsvis känner jag generösa givor passionsfrukt och tropisk fruktjuice. Efter lite handvärme visar sig härlig jordgubbsmarmelad; samma doft som finns i den nya Never Mind the Bollox! Jag måste ha sett ganska löjlig ut med näsan långt ner i glaset.

Smaken är verkligen ingen besvikelse. Beskan har ett härligt riv i sig. Det här är en riktig fruktkompott. Passionsfrukt, fruktkarameller och tropiska frukter en masse. Det finns en lätt maltighet och viss karamellsötma som tillsammans med frukten får mig att tänka på engelskt fruktbröd. I bakgrunden finns den för många av Dugges ipor typiska lakritssmaken. Den finns både i Bollox! och storebrorsan NMT Bollox! Eftersmaken är lång och mjuk med beska och frukter som inte vill lämna munnen.


Jag vet att Dugge inte riktigt håller med mig om lakritssmaken. När jag påtalade den under mitt och Daniels besök för ett par veckor sedan var han tvungen att smaka på en NMT Bollox! för att känna efter. Jag har för mig att han var skeptisk.

Kolsyran är ganska lätt och kroppen medelfyllig.

Tokgod: Mikael Dugge visar än en gång att han har på sig ledartröjan när det gäller svensk-amerikansk IPA. Oppigårds Indian Tribute är visserligen riktigt bra, men båda Bolloxarna, High Five! och Celebration Ale är bättre.

Det märks att Mikael har ansträngt sig för att bygga upp en helhet i Celebration Ale. Smakerna spelar i samklang och bär upp varandra. Även om beskan är stor så bäddas den väl in av fruktigheten runtomkring. Det finns dessutom gott om smaker och dofter att upptäcka.

Just balansen i ölen var något vi kom in på under Dugges-besöket. Mikael påpekade att han inte är intresserad av att göra extremöl, vilket är på mode bland amerikanska hantverksbryggare (craft brewers). De försöker verkligen chocka den som dricker. Själv tycker jag att även den ölen har sin plats. Spontant kommer jag att tänka på New York-bryggeriet Southern Tier med öl som brukar satsa på extra allt. Exempelvis är deras Choklat Stout härlig för oss chokladälskare, men så mycket mer än en chokladspark är det inte.

När nyhetens behag har gått över vänder jag mig dock till bryggare som Mikael Dugge eller Thomas Bingebo på Ocenanbryggeriet. Även om båda gör rejält smakrika öl med kraft i steget så är de välkomponerade nog att man slipper tappa andan eller få ont i smaklökarna.

Mer IPA åt folket!
Carl