Torrhumlad schwarzbier

Varje år gör nu Avery en "Anniversary" brygd för att fira att de fyller år. Det blir lite olika från år till år. En snabb sökning på RateBeer ger tillkänna denna digra lista!

Avery Anniversary Ten [RB]: En American Strong Ale med fokus på siffran 10.
Avery Anniversary Eleven [RB]: En duppel IPA.
Avery Anniversary Twelve [RB]: En kryddig Saison.
Avery Anniversary Thirteen [RB]: En Weiß/Dubbelbock.
Avery Anniversary Fourteen [RB]: En torrhumlad maltig American Strong Ale.
Avery Anniversary Fifteen [RB]: En kryddad öl jäst med belgisk surölsjäst.
Avery Anniversary Sixteen [RB]: En Saison med tillsatt frukt.

Nu fyller de sjutton år och då får vi en torrhumlad svart öl (schwartzbier). Jag vet inte om jag skulle kalla det för revolutionerande direkt, men kanske typiskt för tiden? Det verkar vara på modet i USA (och bland amerikainspirerade bryggerier) att humla upp svart öl. Jag gillar det, det finns grym öl inom den nya, lite otydliga stilen, och det finns mycket utrymme att utvecklas! Jag är inte lika säker på om just schwartzbier är rätt stil att humla upp.

I CDA/Black IPA [Schnille] finns ju oftast en större maltig/chokladig kropp som kan bära upp mycket humle. Detta gör ölen balanserad och angenäm. Schwarzbier tenderar att vara torr och mest mörk i utseendet, min farhåga är då att den blir lite som jag upplevde Nils Oscar Brown Ale [Schnille], obalanserad åt det humliga hållet.

Nu kommer det vanliga dravlet om amerikansk humlig öl. Ni som inte är intresserade av diskussionen, fortsätt till recensionen bara. Torrhumling är mycket flyktigt. Det är aromen man påverkar, och Brown Alen är mer obalanserad åt beskan, inte humlearomen. Kommer torrhumlingen ha överlevt sedan buteljeringen i maj 2010? Visst är det ett annorlunda öl vi provar idag än det vi skulle provat om vi var i Colorado när ölet tappades, men jag kan inte göra något åt detta tyvärr. Bara hoppas.

Avery Anniversary Seventeen Dry-Hopped Black Lager [RB]

Utseende: Djupt röd vätska, alldeles klar. Högt mörkbeigt skum som lägger sig sakta.

Arom: Stor arom. Choklad, lite russin, tobak, lite kallt kaffe. Efter ett tag en lätt ton av alkohol. Efter en stund i glaset (högre temperatur) blir alkoholen dominerande.

Smak: Halvstor smak som utvecklas i munnen! Först kommer kåda, sedan lite choklad och tydlig kallt kaffe och lite lite sötma, som sedan byts ut till en rejält pepprig alkoholeldighet. Inte spritig och felplacerad, utan eldig och bra! Avslutningen blir lite anonym, men känns nästan som nougat (eller är jag galen?) efter alkoholexplosionen, men den bjuder in till en till klunk.

Munkänsla: Kroppen känns förhållandevis liten. Detta är ingen tung maffig öl, utan är ganska lättdrucken. Den har en liten gissning till sötma men är i stort torr. Knastertorr egentligen. Tät kolsyrning, och ganska intensiv alkohol som lyfter upp mycket smaker och bränner lätt på tungan.

Bra: Ölen är trevlig och drickbar, humlig och chokladig samtidigt som jag märker en eldig passion som vill loss men som sitter fast. Det känns som en stor öl i en liten öls kropp och den stora ölen bara vill UUUUUT. Om man ska hålla på och förmänskliga öl.

Trevlig schwarzbier, jag är inte jätteförtjust i stilen själv, jag vill ha mer fokus på det mörka och inte så mycket kolsyra som det 'ska' vara i lageröl. När jag ser det svarta får jag associationer till porter, stout och inte minst imperial stouts.

Jag känner att min slutsats från att ha provat det jag tycker var intressant från släppet är att jag ska köpa mer Avery The Maharaja Imperial IPA [Schnille]. En flaska till tror jag blir lagom då jag har, eh, 'en del' till öl att prova framöver.


Daniel @SchnilleDaniel / Schnille på Facebook