Beer Maker's Dinner 5: Närke Kulturbryggeri - en förtjusande kväll i Helsingborg!

Vi är nyss hemkomna från Helsingborg och en förtjusande kväll på Gastro. Krogen ligger på en respektingivande åttonde plats i Sverige på White Guides lista 2010. Jag hade aldrig varit där innan utan bara läst om Beer Maker's Dinners som Fredrik gör med förträffligt resultat.

Bistroavdelningen (bilden till vänster) och dukningen inför middagen (bilden till höger)





Det första som möter en på vänster sida är en rad med bord med fantastiskt snygga kopparfärgade kulor över borden. Detta är bistroavdelningen. Till vänster när man kommer in finns en disk där man lockas av allehanda köttprodukter och läckra ostron, som kan köpas för avhämtning!

Allehanda trevliga köttprodukter! Mums.





Förväntningarna stiger! Vi kilar in och kollar i kylen för att få se vad som kommer serveras under kvällen. Visserligen hade vi redan läst det, men det är inte samma sak att läsa om uppställningen som att se den uppradad!

Ikväll vankas Beer Maker's Dinner #5 där bryggeriet är Närke Kulturbryggeri. Känt världen om, bland ölnördar, för ett fantastiskt öl som ligger bra till mot alla öl i världen just nu. Mer om detta senare.

Det är få saker som är så vackra som ölflaskor uppradade i en kyl. Att tänka på också är att Närke Kulturbryggeri inte flasktappar så mycket, så de flaskor som finns är handtappade. Kärlek.

Efter ett kort besök på det lokala Bishop's Arms där vi träffade några bekanta ansikten gick vi till bords, och skulle börja med att hälla upp lämplig mängd öl till oss själva. Tre personer per flaska är lagom, och det var föreskriven mängd ikväll.

Apéritif

Under apéritifen, nämligen en välsmakande Närke Kulturbryggeri Örebro Bitter [RB] berättade Berith och HåGe om sitt bryggeri, bakgrund, historia och vision. Örebro Bitter var det första ölet de sålde, då till Bishops Arms Örebro. Första fatet tog slut efter mindre än en timme, en tidsfrist som tydligen kan diskuteras och blir kortare varje gång historien berättas. Underbart att höra!

Efter en kort stund var det så dags för förrätten att göra entré. Innan detta kom förrättsölen!

Närke Kulturbryggeri cAmarillo [RB] och Närke Kulturbryggeri The New InternationAle [RB] fick vi, tillsammans med uppmaningen att själva utvärdera vilken vi tyckte passar bäst till maten. Självklart fick vi veta lite bakgrund till ölen också, bland annat uppkomsten till cAmarillos etikett, att det är en fri tolkning av en klassisk bild på Frank Zappa, men med HåGe som modell.

Förrätt

Till drycken serverades det en riktigt härlig förrätt! Jag antecknade, men jag ser att Fredrik, vår ciceron för kvällen, har beskrivit maten på sin blogg, så jag snor det ordagrant från honom. Det är OK att stjäla om man är öppen med det, så lyder grunden i akademisk forskning.


Tartar på lättrökt hälleflundra "Sterling," dillkokt havskräfta, råräkor, pepparrotscreme, krondillsroyal, betor och crudité på blomkål.

Mycket vacker presentation och härliga subtila smaker, utom gulbetan som hade en riktigt koncentrerad smak, nästan abnormt stark smak.

Jag tyckte att de båda ölen funkade till maten, om än med olika effekt. cAmarillon tog lite överhanden över hälleflundran men samspelade mycket väl med kräftstjärten och betan. Humligheten lyfte upp matens smaker från tungan till gommen. Trevligt.

The New InternationAle gifte sig fullkomligt med hälleflundran och räkorna. Maltigheten bäddade in de fina smakerna från fisken. Betan då? Den hade så stark smak att den dominerade ut de andra matkomponenterna och InternationAlen, tycker jag.

Båda ölen passade jättebra till maten, men till olika komponenter i maten. Fantastiskt gott var det hur som helst. Bland de andra deltagarna var det hälften-hälften ungefär. Några röstade båda gångerna.

Huvudrätt

Samtalen var igång rejält nu. Alla hade fått smaka tre fantastiska öl i hyggligt klassiska stiler. Nu skulle herrskapet från Närke Kulturbryggeri röra om lite i grytan.

Två öl som inte följer fåran av vad vi kallar öl idag: Närke Kulturbryggeri SkvattGALEn [RB] och Närke Kulturbryggeri Tanngnjost & Tanngrisnir [RB].

SkvattGALEn är en brygd där de använt pors istället för humle, samt skvattram, en lätt giftig växt men inte alltid på ett dåligt sätt.

Tanngnjost & Tanngrisnir är en form av Drickú, en gammal öltyp som har överlevt på Gotland. Rökmalt och ene är viktiga ingredienser. Jag gav mig på att brygga en Drickú, och här berättade HåGe ett knep som jag inte kände till, nämligen att koka enen med vattnet först och sedan brygga med enlagen. Jag använde det i mäskkärlet bara, vilket gav en ganska klen effekt.

Till denna festliga kombo fick vi lågtempererad hjortytterfilé, Karl-Johan och kantareller, pumpa, pommes dauphinoise, creme på silverlök, viltsky smaksatt med lingon samt örtcrumble. Det du.


Härligt röd hjort som fullkomligt smälter i munnen, potatisen är perfekt tillagad och skyn, svampen och silverlöken exploderar i munnen tillsammans med örtcrumblen på köttet. Grymt.

Båda ölen spelar väl tillsammans med maten, även om jag tyckte att SkvattGALEn gjorde sig lite bättre, men sin lågmälda beska och sina harmoniska smaker. Tanngnjost & Tanngrisnir hade utmärka rökiga toner och en härlig aning av ene vilket tände min lust att brygga Drickú igen, men jag tycker att rökigheten var väl skarp till maträtten, utom viltskyn som mötte upp tillräckligt.

Det var ingen överväldigande majoritet åt något håll för dessa öl, men en lätt övervikt åt SkvattGALEn till maten kunde märkas. Nu fick vi höra en del om bryggarnas passion för rököl och att historiskt var nog all öl rököl, då torkningen skulle skett över öppen eld, vilket ofrånkomligen skulle ge en rökig arom till malten. HåGe delade med sig av sin idé att döpa om bryggeriet och bara göra rököl. Närke Rökölsbryggeri skulle det heta.

Vidare till nästa öl!

Efterrätt

Den tredje och hittills tyste personen från bryggeriet, Pyrre, fick nu ta plats och berätta om ölen han hade kommit på tillsammans med en annan man på bryggeriet, pannknekten Christoffer (bl.a. listad som bryggare av Death by Hops III, vinnare av Folkets Val i SHBF SM 2010) [Recept på DBHIII]. En pannknekt är hjälpredan under bryggmästaren. Idén koms på under en leveransresa till Göteborg, och detta är den andra bryggningen av ölen Närke Pannknektarnas Porter [RB]. En kaffeporter!

De har för ovanlighetens skull använt sig av kallextraherad kaffe. Man tager sig mycket kaffe och vatten och kör i princip som en presskaffe men låter det stå och dra över natten. Kaffet tillsätts sedan till lagringstanken. Principiellt valde de "inget skitkaffe," en härlig dubbelbetydelse. De ville inte ha hypat kaffe, utan har använt sig av rättvisemärkt Arabicakaffe från Nicaragua. Kallextraheringen syftar till att behålla så mycket arom som möjligt.

Målet uppnått. Vilken fantastisk arom! Mycket kaffe!

Till denna dryck serverades butterscotchmousse, infuserade Clara Friispäron, på-platsgjord vaniljglass, skum på yoghurt och päron, manjarimousse (är detta den 64% valrhonachokladvarianten?) och hasselnötscrumble.

Jag är ingen efterrättsmänniska, det erkänner jag villigt. Jag är inte ens jätteförtjust i choklad, jag gillar syrliga smaker, sorbeter och fräscha efterrätter som avslutar på ett friskt sätt snarare än ett mörkt mättande sätt. Kom ihåg detta när jag säger att denna efterrätt var FANTASTISK! Inte minst med ölen!

Butterscotchen och glassen gifte sig perfekt med kaffet och de genomhärliga portersmakerna från Pannknekten! Klart kvällens behållning!

Avec

Vi fick inget kaffe (utom det som fanns i Pannknektarnas Porter), men väl något lite extra efter maten. Varför ska man kombinera något med denna öl, den njuts bäst själv var resonemanget. Närke Kaggen! Stormaktsporter 2008 [RB].

Varför heter den Stormaktsporter? Det är en svensk direktöversättning. Imperial stout kan man ju inte säga på svenska, och den svenska översättningen av empire eller imperial är "stormakt", medan stout blir "porter" enligt namngivaren själv. Kaggen! avser fatlagringen, efter företaget som de köper fat från, i närheten av bryggeriet: Torslundskagge. Denna tunnbindsmästare gör även faten till Mackmyra. Stormaktsportern är den första ölen de bryggde på Närke Kulturbryggeri.

Det visade sig att detta med att lagra Stormaktsportern på whiskyfat var något som Jugge, då på Oliver Twist, tyckte att HåGe skulle ägna sig åt. De båda skulle tydligen ha varit lätt förfriskade vid tillfället. Resultatet blev onekligen bra, med växlande första eller andra plats på RateBeers totalranking.

Jag gillar den. De årgångar jag tidigare provat har varit mindre skarpa, jag tycker att 2008 hade lite mycket färsk svensk ekfatston i sig, lite träig för min smak. HåGe tycker mycket ödmjukt att ölen kan vara något hypad, att man överbetygsätter i någon slags religiös upplevelse av att ha fått tag på en så sällsynt öl. Det kan ju också vara så att ölen är riktigt bra vill både jag och Carl hälsa.

En upplevelse: Kvällen avslutades och vi uppmanades vänligt att betala för oss innan vi lämnade lokalen. 725 kronor för mat och öl och upplevelse. Lätt de bästa pengarna jag spenderat denna månad.

Tre underbara välkomponerade och underbart genomförda rätter som väl mötte upp utmaningen att kombinera med två så smakmässigt olika öl som cAmarillo och The New InternationAle, som gifte sig så väl med smakerna från SkvattGALEn och Tanngnjost & Tanngrisnir och som lät Pannknektarnas Porter spela ut sitt fulla register utan att ta över. Hatten av till konstnärerna som satt samman upplevelsen!

Tack Fredrik för att du genomför denna kulturgärning för oss ölälskare och för de som ännu inte insett hur mycket de älskar öl!


Daniel @SchnilleDaniel / Schnille på Facebook