S:t Eriks Pompona Porter

Många av mina kära kollegor inom ölskriveriet har provat denna öl. Vad jag läst har ingen varit riktigt imponerad, men är det ett skäl att förkasta den? Alla får ju tycka som de vill. Jag gillar saker många andra inte gillar, då måste jag nästan prova den här ölen också.

S:t Eriks är ett varumärke som importören Galatea tillsammans med hembrygdsmästaren Jessica Heidrich fantombrygger. Flaskorna står verkligen ut, ölen har väl varit helt OK också. Jessica står även bakom varumärket Angel's Share som kommit till krogen under våren och sommaren 2010. Jag har tyvärr inte varit särskilt imponerad av dessa öl, men jag gillar tilltaget!

Flaskorna var det. Riktigt påkostade historier som är stiliga men lite opraktiska att bära då de är så stora i foten.


Helgonet i relief på flaskan!

Denna öl är en porter med tillsatt vanilj, därav namnet Pompona. Vanilj torde passa ganska bra i en porter. Jag har själv lekt med tanken att göra en porter, eller troligare en imperial stout med mycket chokladmalt och tillsätta en vaniljstång i koket eller jäsningen för att göra ölen mer drickbar. Riktigt vilken form av vanilj som använts eller hur det tillsatts framgår dessvärre inte. Det är kanske inte så intressant för gemene man, men jag vill veta.

S:t Eriks Pompona Porter [RB]

Utseende: Mörk och röd vätska. Stort ljusbrunt skum som snabbt faller undan. Vätskan ser nästan grumlig ut när jag försöker se genom den.

Arom: Halvstor söt arom, mycket vanillin (inte vanilj, detta känns mer kemiskt) och en liten ton av mjölkchoklad.

Smak: Halvstor smak. I det första vad jag uppfattar som en metallisk ton som efter lite tänkande blir den kemiska vaniljen. En söt chokladton, nästan rökig, möter upp och faller undan nästan lika snabbt för att ge plats åt en ganska angenäm grapeig smak.

Munkänsla: Lätt kropp. Något tät kolsyrning som lätt blir obehaglig. Ölen är torr, trots en söt förnimmelse av vanillin. Beskan är märkbar och avslutar upplevelsen i gommen tillsammans med lite torrhet som att tugga på svartmalt.

Bra: Detta var inte illa alls. Jag förväntade mig en kemisk bomb efter att ha läst alla andras tankar om ölen. Visst är vaniljtonen lätt kemisk, men jag undrar om det, för mig, inte är den täta kolsyrningen som blandas med vaniljtonen och skapar en kemisk upplevelse. Grundölen är lättdrucken och trevlig, men är kanske ingen jag avslutar kvällen med, jag tänker snarare att starta kvällen med denna.

Jag gillar vanilj i stort och tycker det är kul att slänga in det i öl där det kan passa. När jag gör min egen vaniljporter är jag ännu mer övertygad om att göra en stor öl i grunden och att se till att vaniljen är en bismak, ingen dominerande smak.


Daniel @SchnilleDaniel / Schnille på Facebook