Dansk cross-over brewing: Spontanjäst rökrågstout och svart IPA!

Nu har det gått över en vecka sedan jag kom hem från Köpenhamn med två nya flaskor från Amager Bryghus. Jag besökte Ølbutikken [Schnille] och hade valet att köpa tre nyheter men valde endast två. Som jag berättade hade jag inga förhoppningar om att njuta av en Weißbier med Citrahumle, även om det lät skoj.

Idag blev det så äntligen dags att prova lite dansköl, mellan alla nya öl på Systembolaget och resten av mitt liv som ska ha lite uppmärksamhet. Jag börjar med den lättare ölen i sammanhanget, Amager RyeKing.

I maj i år var John Laffler från det amerikanska bryggeriet Goose Island på besök i Danmark. Då ska det givetvis bryggas lite samarbetsbrygd! Bryggvärldens vykort. Det blev en lättrökt rågstout. Jag gillar när man stoppar i lite råg i mäsken, det blir en lite "fluffigare" kropp tycker jag, för att använda en teknisk term. I detta fall är det lite mer än "lite" råg, nämligen 22% enligt beskrivningen. Kul!

De första 100 flaskor som såldes hade Goose Islandkapsyler, men då ölen släpptes den 21 augusti och jag kom dit den 25 augusti fanns inga sådana kvar till mig, utan jag fick en vanlig Amagerkapsyl. Det går väl bra, det är mest innehållet som räknas, även om etiketten är ganska stilig.

Amager Bryghus RyeKing [RB]

Utseende: Mörk ogenomtränglig vätska som ger ett stort brunt skum som i maklig takt tar sig ner mot ytan. Inbjudande.

Arom: Halvstor arom. Först upplever jag en stor syrlighet, som vinäger och Cantillon. Den dominerar doften. Vid sidan av detta finns tjära, choklad och lite rök.

Smak: Stor smak! Robust tjära och espresso. Vinäger efter detta, sen kåda. Lätt rök också, men syrligheten ligger och täcker ganska mycket.

Munkänsla: Robust munkänsla. lätt restsötma. Hyggligt tät kolsyrning och en hygglig andel beska som river kärleksfullt över tungan. Kroppen är ganska len och fyllig. Sympatisk!

Defekt: Ja, ölen är i mitt tycke defekt. Jag har inte lyckats läsa mig till att detta skulle vara ett nytt experiment i att köra en cross-over mellan rågstout och spontanjäst. Jag kan känna en trevlig öl i bakgrunden, men det är inte den jag har i glaset. Det är sådant som händer, denna öl är en levande produkt och då finns det risk att detta händer.

Här ser jag en stor nackdel i att handla internationellt. Jag skulle nog kunna gå tillbaks till Ølbutikken och få en ny flaska när denna är skadad, men ska jag lägga en hel dag och några hundralappar på det? Skulle inte tro det. Cross-overn får hamna i vasken, och jag får känna att jag rivit sönder 55 danska pengar (motsvarande dryga 70kr) i kallduschen. Härligt.

Vidare från kallduschen till en öl jag sett fram emot länge. Jag är ju, kanske som bekant, lite förtjust i stilen välhumlad mörk IPA. Den andra Amagerölen jag plockade med mig från den charmerande butikken var en svart dubbel-IPA.

På etiketten lyfter de fram huruvida en öl kan vara mörk och ljus samtidigt, Black India Pale Ale, men kommer också fram till att de inte är några teoretiker, utan praktiskt folk. Så blev det bryggt en öl som ser mörk ut, men har många drag av en dubbel-IPA. Har ni läst lite här tidigare vet ni att jag lyft upp just Black IPA [Schnille], men jag blir för varje dag som går mer av åsikten att de får kalla det vad de vill. Den som brygger har ju just den friheten, sen kan vi sitta och analysera och nörda ner oss i varför de har rätt eller fel. Det ändrar inte hur ölen smakar.

I Amager Double Black IPA kör de hårt på humlen. 200 IBU utlovas, för att inte tala om att den är torrhumlad så in i h...... Klurigt. Jag tror att de torrhumlat ölen så in i Hafnium. Vad tror ni? Sju bokstäver, första bokstaven H. Skriv i kommentarfältet! Roligaste svaret och motiveringen vinner ett pris! Inte öl, det får vi nog inte göra, men något annat skoj.

Amager Bryghus Double Black IPA [RB]

Utseende: Brun-orange vätska, som ser lite grumlig ut. Skummet är ljusbrunt, högt och fast. Det tar sin tid att sjunka ihop. Mycket vackert att drömma sig bort i!

Arom: Knappt medelstor arom. Ett första mycket distinkt inslag av nejlika. Efter ett tag ger denna bisarra sensation vika och fram kommer mogna blodapelsiner och en söt, rostad, ton. Grapefrukt och lätt lätt barr och kåda. Inbjudande!

Smak: Stor smak. En lätt syrlig men kraftig grape överöser allt. Detta övergår ganska omgående till härlig blodapelsin och lite rostad ton, typ kaffeböna, innan smaken försvinner ut till takterna av kåda. En lätt viff av alkohol hälsar på i det sista.

Munkänsla: Kroppen är hyggligt lätt och torr. Kolsyrningen är tät, nästan lite störande. Beskan som skall vara 200 IBU känns absolut inte så stor. Visst, man känner inte mer än runt 100 IBU, men jag tycker inte beskan känns stor alls. Tungan bränns nästan lite av alkoholhettan, men det är charmigt, inte alls obehagligt!

Bättre: Den känns som en Nitro [Schnille], fast ser lite mörkare ut och har en lätt rostad ton till. Jag gillar tonerna av torrhumlingen, och den härliga aromen skvallrar om att det inte gjordes allt för länge sedan. Vill vi ha humlebomber bör vi leta lokalt för att hitta färska grejer. Det är inte den bästa svarta IPAn jag smakat, några amerikanare har varit bättre, men det står sig väl i konkurrensen.

Nu åter till resten av mitt liv. Glöm inte att lämna roliga förslag på sju bokstäver, första bokstaven H i kommentarerna, och gå in och klicka "Like" på Schnille på Facebook. Jag är lite utlottningssugen, och vi har några roligheter planerade inför hösten.


Daniel @SchnilleDaniel / Schnille på Facebook