Mohawk vs Goldings vs Mohawk vs Amarillo [inklusive recept]

Tänk dig å ena sidan en smal tystlåten englesman med kritstrecksrandig kostym, bruna läderskor för att det är förmiddag och paraply i evigt sällskap oavsett väder kontra den tjocka högljudda amerikanen med hawaiiskjorta, kortbyxor och de obligatoriska sportskorna trots att vederbörande bevisligen aldrig sett insidan av ett gym.

Där har du Mohawk vs Goldings och Mohawk vs Amarillo i ett nötskal.

Du hittar dem på Systembolaget på Alla Hjärtans Dag, den 14e februari 2011. Perfekt om du råkat missa denna detalj inför din bättre hälft. Bolaget säljer presentförpackningar också. Rita ett stort hjärta på ett A4 och tryck ner i påsen så är det klart!

Stefan Gustavsson - Mr. Mohawk

Det är många namn att hålla ordning på nu. Stefan Gustavsson heter bryggaren. Han har tuppkam. Trevlig snubbe faktiskt tycker jag, vi snackade en del med honom på senaste ölmässan. Han jobbar ihop med Wicked Wine, en importör och distributör. De har en del trevliga produkter och är också trevliga. Deras monter på mässan är väl värd ett (eller fler) besök. Stefan och Wicked hyrde in sig på Sigtuna Brygghus för att brygga dessa två öl. Sigtuna Brygghus är också mycket trevligt och även deras monter och huvudbryggare, Mattias Hammenlind, var trevliga att besöka på mässan.


Jag undrar hur det funkar, rent praktiskt. Tar Mattias ledigt och låter Stefan komma in och "talla" på hans grejer, eller skickar Stefan bara upp ett recept till Stockholmsförorten och sitter hemma och rullar tummarna?


Nåja, fokus nu. Två öl med samma maltprofil. Bara humlen är olika. I den ena bara Goldings, jag tror till och med East Kent Goldings. Superjätteklassisk humle från England som upptäcktes på 1700-talet. I den andra Amarillo, en nyupptäckt amerikansk sort. Eller, upptäckt kanske är fel. Med dagens teknik händer det väl sällan sådana olyckor, men nytt är det i alla fall.

Mohawk vs Goldings [RB]

Utseende: Halvhögt vitt tätt skum som sakta slinker ner och lämnar lite rester på glaset. Vätskan är lätt disig och jag ser några strimmor med kolsyra som lyfter mot ytan. Färgen är så nära bärnsten som jag sett på länge, nästan förtrollande.


Arom: Medelstor arom. Härligt söt karaktär. Jag får trevliga associationer till viol och liljor. Superklassisk engelsk doft måste jag också konstatera. Duh, den var svår. Mycket ren och inbjudande arom i stort tycker jag.


Smak: Smaken är medelstor den också. Återkommer en viskning av viol tillsammans med en fin men inte överdriven blommighet. Jag tycker det finns en lätt metallisk ton i smaken som kompletterar mycket väl. Avslutet ger en lätt nötighet.


Munkänsla: Kroppen är medelstor och mycket len. Kolsyrningen är låg och mjuk. Beskan är närvarande men inte påträngande. Avslutet är ganska torrt.


Bättre: Här känner jag direkt igen humlesmaken. Jag transporteras mentalt till en mörk engelsk pub och suktar lätt efter lite pommes frites med vinäger på. Ölen är så balanserad och fin och len. Förföriskt lättdrucken.


Då tar vi oss raskt vidare till den utlovat burduse överviktige amerikanen. Jag har varit i Vegas, ni kanske har sett dem också, ni vet vilka jag menar. Jo det gör ni.

Mohawk vs Amarillo [RB]

Utseende: Nästan identiskt med Goldings, utom att vätskan är klarare i Amarillon.


Arom: Något mindre arom än jag förväntar mig. Lätt av gran och kåda. En liten del blodapelsin också. Riktigt angenäm doft.


Smak: Hyggligt stor smak. Grankådan är svår att missa. Bredvid den spelar citrusfrukterna en trevlig roll, men blodapelsinen är den som har övertaget. Avslutet åter igen med en lätt nötighet.


Munkänsla: Halvstor beska. Medelstor kropp. Torrt avslut, men med en gissning av restsötma. Något lite sötare än Goldings tycker jag nog. Kolsyrningen känns stramare än i Goldings, men det kan ju vara lite beska som lurar mig.


Bättre: Helt klart mycket americano i denna öl. Jag gillar verkligen Amarillons blodapelsin samt grankådan som får spela helt dominerande roller i denna öl.


Jag tycker Stefan verkligen har lyckats att plocka fram de två humlenas bästa sidor och jag gillar dem båda, fast på olika sätt. Den ena så len och parfymerad och snäll, den andra så aggressiv att grankåda och blodapelsin är perfekta beskrivande ord. Så talande också för nidbilderna av engelsmän och amerikanare.


Jag gillar allmänt när jag får tillfälle att något mer klinisk få prova (och leka) med öl. Det finns så många variationer och möjligheter att min lite mer akademiska del jublar när jag får jämföra smaker, allt annat lika.


Här är allt annat lika, och det blir två ganska olika öl. Skitkul, skitgott, ge mig fler!


Detta med humle då. I vanliga fall använder man ju en hel del olika typer. Mikkeller gjorde en hel hög med single hoppare och sist Mikkeller 10 som helt enkelt var en blandning av alla de ölen, eller cûvée som man kan säga. Lite högtravande. Kan man cûvéea Mohawk vs Goldings och Mohawk vs Amarillo? Vilka proportioner? Hur smakar det? Och än viktigare, vad skulle man kalla det? (Ja jag är hembryggare)


OK, proportionerna blir lite på känn, men jag känner att jag inte vill döda Goldingskaraktären allt för mycket, så jag siktar på 5/8 Goldings och 3/8 Amarillo. Jag tar fram hushållsvågen och häller upp 100g respektive 60g i mitt glas.

Mohawk vs Goldings vs Amarillo Cûvée de Schnille Premier et Seul Essai Année 2011 [RB]

Utseende: Som Goldings.


Arom: Som Goldings, men med någon gissning av grankåda fast utan det söta.


Smak: Stor smak. Helt borta är de lätta viol- och blomtonerna. De har inte ersatts av apelsin och citus utan snarare är det en metallisk, granig, tvålsmakande öl. Lite alkohol träder fram som inte fanns innan också tycker jag.


Munkänsla: Som Amarillo.


Detta var ingen höjdare. Jag njuter av dem en och en i framtiden. Eller, troligen inte, jag känner mig själv. Just denna blandning var nog inte optimal. Testa själva! Lek med ölen! Ha roligt och berätta!

Recept till Mohawk vs

Jag frågade Stefan Gustavsson om vi kunde publicera receptet till dessa öl, och det gick bra! Här är receptet med Stefans kommentarer!

Jag antar att det [klonbryggning, red anm] är den främsta formen av smicker. :-)

Det är ett ganska enkelt recept, men slutresultatet är beroende av noggrannhet och kunskap om process och utrustning. Och renlighet såklart, men det tror jag redan alla vet.

Båda recepten ser likadana ut, förutom humlesorterna. Aromagivorna är likadana. Bittergivan justeras efter humlesorternas alfasyra och hur mycket denna har minskat under lagringen.

OG 1.053

FG 1.011

5,5%abv

36 IBU enligt Tinseth

Malt:

93% Pale Ale malt

2% Biscuit

5% Caramunich III 150 EBC

Mäsktemperaturen beror på din utrustning och process. Om temperaturen höjs innan avsilningen så borde 60 minuter vid 64 grader bli bra. Om du mäskar i silkaret utan att höja temperaturen borde 66 grader bli bättre. Jästen flockar ganska bra, men fortsätter jäsa långsamt, så vänta med att tappa på flaska till det slutat jäsa helt.

Humle:

Bittergivan justeras efter humlens alfasyra så det blir totalt 36 IBU (Tinseth).

Aromhumle:

1,5 g/l 10 minuter före kokslut

2 g/l vid kokets slut.

3g/liter torrhumle. Tillsätt hälften i jäsdunken när skummet lagt sig, men ölet fortfarande jäser. Efter fyra dagar, tappa om till annan dunk och tillsätt resterande torrhumle. Tappa upp på fat eller flaska efter ytterligare fem till sju dagar.

Jäst: Wyeast 1272 American Ale II, eller White Labs WLP051 American Ale V. Tillsätt jästen vid 16 grader och låt ölet jäsa vid 20 grader. En smack-pack räcker till 10 liter. Gör en förkultur på 3 liter till 20 liter vört.

Resultatet borde bli ganska likt köpölen med detta recept. Lycka till!

Mvh,

Stefan Gustavsson

AB Mohawk Brewing Company

Hör gärna av er om ni testar att brygga denna! Det är ett bra sätt att testa sin process och se var man har svaga länkar!

[DN]

Daniel