Druckit öl med Daniel och Darren

En lång mörk trappa som verkar sakna slut. Kan säkert uppfattas som en riktigt dålig recension av en ölkväll med Daniel och Darren. Men icke. Den får mig till och med att skriva ett inlägg innan jag knyter mig. Och kvällens upplevelser bådar gott inför framtiden.

Det var riktigt länge sedan sist. Ett tag sprutade jag och Daniel ifrån oss inlägg som om det inte fanns någon morgondag. Så mycket producerades att jag började skriva veckosammanfattningar för att det skulle vara mänskligt möjligt att följa med. Sedan kom livet i emellan. Och kanske även känslan av att lägga mycket tid på att skriva utan att det riktigt var värt det.

När vi var som mest aktiva var det ganska vanligt att vi livebloggade, dvs under tiden vi var ute på krogen. Det har visserligen till viss del överlevt på Facebook, men endast i snuttifierad form. Vi skrev även en hel del direkt efter att vi kom hem från krogen. Som ni vet gillar vi att vara först. Helt klart mot bättre vetande. Utan att jag riktigt vet vart jag är på väg; det är dags med ett nattinlägg igen.

Ju mer öl man dricker, desto kräsnare blir man. Eller snarare, desto mer bra öl man dricker, desto större förväntningar har man på bra öl. Tyvärr blir det klart svårare med tiden. Ölen på fat får ha stått på i högst tre dagar, gärna tre timmar. Annars dricks de inte. Och flaskor på krogen. De blir nästan inte värda att dricka om det handlar om American Pale Ale eller India Pale Ale. De är alltid för gamla.

I förrgår drack Daniel och jag 33 dagar gammal Russian River Pliny the Elder,  världens tredje bästa DIPA enligt Ratebeer, och tyckte att den var balanserad och tråkig (ska förhoppningsvis skriva mer om den i veckan). Snacka om besvikelse. Men det finns undantag!

Idag var BeerSwedens Darren på besök i Sveriges framsida. Jag var tyvärr upptagen under det inledande öldrickandet på Bishops Järntorget (tvättid) och missade därmed Mikkeller/Marc Mandeøl. Daniel beskrev den som svår och knepig. Helt klart ett gott tecken!

Jag hann ikapp Daniel och Darren på The Rover. Trots en Mikkeller Green Gold i glaset (ingen dålig öl) fångades jag helt av en annan Mikkelleröl som stod och sneglade på mig från ölkylen - Mikkeller Koppi Coffe IPA. Kaffe-IPA. Du skojar? Det är inte ofta jag får chansen att testa en ny ölstil. Och kaffe-IPA, det har jag definitivt aldrig druckit föut.

Kaffe är en ganska så kraftig dryck (böna/frukt) som inte helt oväntat passar mycket väl i en mörk stout. Men i en ljus India Pale Ale? Ja, verkligen. Jag förstår inte att ingen, vad jag sett, har testa förut.

Ölen doftar apelsinmarinerade kaffebönor. Det är ganska lätt och fruktigt. De är inte så att det är intetsägande, utan snarare elegant och läskande. I smaken gifter sig kaffets beska perfekt med humlebeskan. Verkligen klockrent!

Efter det frågar jag The Rovers enväldiga öl-kejsare om han kan rekommendera en öl som jag måste testa innan jag får gå. Han langar fram en burk-IPA - SKA Modus Hoperandi IPA, som kommer på Systembolaget 14 februari (på flaska). Jag kommer att köpa en låda! Ölen är helt underbart läskande. Aprikos, persika och apelsin. Fruktigt så att det förslår. Jag börjar redan drömma om att de första solstrålarna ska hitta ner hela vägen till kalla Sverige. Darren är skeptisk. Förståeligt då han bor i ett 20 minusgrader kallt Umeå. Jag är däremot full av förhoppning. För en sådan öl måste få solen att komma till Sverige. Om inte annat får ni sola er i mitt stora fånleende. För det här var helt otroligt gott!

Tack Daniel, Darren och Niklas för en riktigt trevlig kväll! När det gäller er andra hoppas jag att inlägget inte blev allt för knepigt. Tyvärr orkar jag inte kolla igenom det innan jag går och lägger mig.


God natt!