Glad midsommar!

Nu sitter jag på kajkanten och väntar på båten som ska ta mig ut i Göteborgs skärgård för traditionsenligt midsommarfirande. För en gångs skull bjuder SMHI på sommar och sol.

Med mig har jag några flaskor av sommarsläppets absolut starkast lysande stjärna: Oppigårds Summer Twist som är fylld till bredden med sommarfruktig humle. För att få lite omväxling kommer även trevliga Mohawk Summer IPA med. Båda avnjutes till midsommarbuffén.

Till jordgubbarna dricker jag en av mina absoluta favoritöl, Cantillon Kriek. Bara fyra flaskor kvar nu, varav en redan är bortlovad till Dempa. Blir intressant att se hur mycket frukt som finns kvar och huruvida syran helt tar ut jordgubbarna. I värsta fall blir det jordgubbar först och Kriek sen. Det kan jag leva med.

Kvällen avrundas sedan paradoxalt nog med en Founders Breakfast Stout. Frukostölen som Systembolaget köpte in, nästan sålde slut av för att sedan dra in de sista flaskorna. Öletiketten med ett frukostätande barn visade sig strida mot alkohollagen. Systembolaget i ett nötskal: Lovande, men träffar inte riktigt målet.

Glad midsommar på er alla!

Bryggdag - This Is Bat Country

Igår var det bryggning. Jag tänkte till en början brygga på bara Pale Ale malt, men Mikael föreslog i kommentarerna att jag slängde i lite annat också. Det gjorde jag, för det verkade smart.

6,111kg Pale Alemalt
0,444kg Crystal Malt
0,111kg Vetemalt

Jag tog och krossade allt, det var inte så roligt alls, men lite träning blev det i alla fall. Jag körde enstegsmäskning, en timme, vid 66°C och sedan lakning med 77°C vatten. Kastrullen blev i princip full med vört, så då var det bara att slänga in tre gram Green Bullet och dra på värmen. Det tar någon timme att koka upp så det är ingen idé att tjuvhålla på det.

Massor av proteinskum har jag att plocka bort under uppkokningen, sen blir det ett fint rullande kok. I med fem gram Challenger och så startar nedräkningen till när vörten är klar. Jag hade under uppkoket vägt upp och ställt humlen i olika skålar, precis som tv-kockarna gör. Mucho professional.

3g Green Bullet FWH

5g Challenger 60 min

5g Challenger 35 min

10g Centennial 35 min

20g Centennial 10 min

16g Simcoe 10 min

35g Amarillo 0 min

Med 35 minuter kvar slänger jag i 10g Centennial och fem gram Challenger. Jag börjar böka lite med att sterilisera jäskärl och försöker få ordning på plattvärmeväxlaren och alla slangar till den. Med 10 min kvar av koket slänger jag i 20g Centennial och 16g (allt jag hade kvar) Simcoe. Jag är helt blöt eftersom jag lyckades få för mycket tryck i slangen. När koket är klart slänger jag i det sista av min Amarillohumle, 35g.

Nu till det delikata att kyla. Jag försökte en gång att bara "hävra" upp vörten direkt till kylaren vilket gjorde att den satte igen efter två liter vört. Dålig idé. Nu fiskade jag upp det mesta av humlen med en sil och förde över den heta vörten till mitt mäskkärl, med Bazookafilter i botten. Rengjort så klart.

När allt var över ställde jag hinken högt, plattvärmeväxlare på diskbänken och jäshink på golvet. På med vatten och hoppas det funkar!

Tada! Det funkade! Ungefär 20-gradig vört åker ner i jäskärlet. Så också en påse torrjäst, SafAle US-05.

Jag mätte OG till 1.059, precis vad jag siktade på. Trevligt. Inte så mycket i volym som jag tänkte mig, bara typ 20L. Jag är nöjd ändå, jag ska nu fundera på hur mycket jag ska torrhumla.

Jag ville ju göra en liknelse till filmen Fear and Loathing in Las Vegas, där torrhumlingen är:

The only thing that really worries me is the dry hopping. There is nothing in the world more helpless and irresponsible and depraved than a man in the depths of a dry hopping binge, and I know we'll get into that rotten stuff pretty soon.




Mycket torrhumling med andra ord. Har ni några förslag på humletyper? Jag har gott om Centennial och Challenger, men det är kanske inte de roligaste typerna att använda. Jag tänker mig obscena mängder Amarillo, det vore kul.

Jag kör torrhumlingen efter primärjäsningen. Jag brukar ställa hinken kallt (0-2°C) några dagar för klarningens skull. Då åker humlen i också.

Daniel @SchnilleDaniel

Imorgon är det äntligen dags igen. Bryggning. Jag satt och kollade på Fear and Loathing in Las Vegas när jag komponerade receptet så ölen får heta min favoritreplik.

This is Bat Country!

Almost American Pale Ale. We have 6,666kg of Pale Ale malt, three grams of Green Bullet FWH, five grams of Centennial for sixty minutes, ten grams of Centennial and five grams of Challenger for thirty five minutes, twenty grams of Centennial and twenty grams of Simcoe for ten minutes and twenty five grams of Amarillo at turn off. Not that I need all that for the beer, but once you get locked into a serious hop collection, the tendency is to push it as far as you can.

The only thing that really worries me is the dry hopping. There is nothing in the world more helpless and irresponsible and depraved than a man in the depths of a dry hopping binge, and I know we'll get into that rotten stuff pretty soon.

Jag hoppas på att få till en hyggligt torr öl med US-05 och hyggligt sval jäsning och ganska mycket torrhumling.

Målsiffror:

OG 1.059, FG 1.014, ABV 6,0%, 33 IBU, 13 EBC

Vad tror ni? Blir det bra?

Daniel @SchnilleDaniel

Stora öl i små flaskor - Dragets Kanal

På krogen beställer jag nästan alltid öl i galopp, det vill säga ett litet glas. Då kan man dricka fler öl, till en viss gräns, utan att bli så berusad. Även hemma föredrar jag detsamma. Bombers (65 cl-flaskor) och uppåt öppnar jag näst intill alltid tillsammans med någon annan. När jag inte har någon ölintresserad vän hemma är det därmed toppen att bra öl även släpps på liten flaska.

Ytterligare en positiv anledning med småflaskor är att det inte bli så dyrt per flaska. Detta medför en lättnad i den egna plånboken. Vad som kanske är ännu viktigare är att det sänker inträdesbarriären för nyfikna människor att testa ny öl. Jag hör ofta vid Systembolagets ölhyllor hur det resoneras kring vad som ska inhandlas. Många är nyfikna men har en gräns kring 30 kr per flaska. Jag brukar uppmuntra folk som står och väger. Förhoppningsvis blir de inte besvikna. Att det då inte är för dyrt att testa något nytt underlättar.

I oktober kommer två riktigt fina småflaskor in i det fasta sortimentet: Great Divide Yeti Imperial Stout och Cantillon Kriek. Innan dess kommer både Sierra Nevada Bigfoot och North Coast Old Stock Ale i augusti.

Ett svenskt mikrobryggeri som har förstått fördelen med stora öl i små flaskor är Nynäshamns Ångbryggeri. I våras kom Bötet Barley Wine. Förra släppet bjöd de på DIPAn Dragets Kanal. Båda är tappade på 25 cl flaskor.

Dragets Kanal

Arom: Här var det fullt med jänkarhumle. Doften är ganska snyggt uppbyggd. Amarillohumlen står för en stabil försvarslinje med russin och aprikos. Cascadehumlen anfaller med pigga grapetoner och apelsin. Ovanligt humlestinnt för Nynäshamn. Det lovar väl.

Smak: I munnen handlar det främst om en mjuk beska, vilken dröjer sig kvar länge. Det är maltigare än i doften med mörkt bröd och lite sirap. Här finns även aprikos, citrusfrukter och gräs.

Munkänsla: Medel till medelstor munkänsla. Små livliga bubblor.

Bra: En stabil öl men inte riktigt vad jag hade väntat mig från en DIPA. Humlen känns lite väl tämjd, främst i smaken. Även munkänslan borde ha fått lite mer plats.

BrewDog Hardcore IPA vs Prototype 27

Nya Hardcore IPA har jag sett fram mot. Amerikansk humle med amerikansk humle och amerikansk humle. Sedan torrhumlad med meeeer amerikansk humle! Kolla in.

BrewDog Hardcore IIPA v2 [RB]

Utseende: Helt klar, ljus bärnstenfärgad vätska. Skummet är generöst och offwhite, men lägger sig snabbt. Ingen synlig kolsyrning i vätskan.

Arom: Stor arom. Tvål, grapeskal, citrus. Lite jordig ton får jag in också tillsammans med lite sötma. Aromen är riktigt inbjudande och påminner smått om den Mikkeller Chinook Single Hop IPA [RB] jag provade på Red Lion igår.

Smak: Mycket stor smak. Först bombarderas gommen av beska, bara beska, sen kommer det lite smaker. Inte helt oväntat citrus och grapefrukt men också en sötaktig karamellsmak som gör sig väl bredvid den tunga beskan.

Munkänsla: Som jag nämnt är beskan stor. Kroppen tar en lysande enorm plats bredvid samtidigt som kolsyran lyfter upp allting. Alkoholtonen är svag men närvarande, tillsammans med härliga humletoner som närmast påminner om att suga på kottarna!

Tokgod: Denna öl är underbar tycker jag. Den har stor beska och stor arom, stor kropp, mycket av allt, men i rätt proportioner. Jag är riktigt ledsen att tre av mina sex flaskor offrades till glaskrossguden (eller är det en gudinna?) Ölen är riktigt färsk, bäst före 26/5-2011 och då inbillar jag mig att de satt ett år, inte typ 13-15 månader som hållbarhetstid.


Det som gör denna öl så god, volymen av överdrift tillsammans med balansen kan också bli en svaghet om man väljer att spara ölen eller lyckas få en lite för gammal flaska. För vi som gillar humle får vara försiktiga när vi köper humlestinna öl som denna. Aromen försvinner alldeles för fort och kvar blir en söt och besk tråkig bärs.




Nu till den spännande kombinationen IIPA, Islayfat och hallon! En av 175 producerade flaskor. Läs mer och kolla roliga bilder på BrewDogs hemsida! [Länk]

BrewDog Prototype 27 [RB]

De planerade att tappa 150 flaskor men lyckades få till 175. Ölen tog slut hyggligt omgående, men jag fick tag på några stycken. I skrivande stund finns inga recensioner på RateBeer, några enstaka bloggare har skrivit om den. En vit simpel skrivaretikett har prytts med orden "PROTOTYPE 27" med en spritpenna. Vad får vi då?

Utseende: Rosafärgad klar vätska. Skummet är offwhite och lite mindre än kollegan ovan.

Arom: Medelstor arom. Tapetklister, godis, rök, lätt kemiskt. Humlearomerna som är lättflyktiga känner jag inte något av, vilket är vad jag räknade med, och märkte när jag provade Mikkeller 1000IBU Barrel Aged.

Smak: Oj. Konstigt. Stor smak. Tjärig, rökig, stor beska och godis. Mycket skumt faktiskt. I slutet av smaken får jag  in mycket strävhet. Ingen alkoholsmak alls. Frukten och tjäran är genomgående i smaken, från början till slut.

Munkänsla: Kroppen känns mycket mindre än kollegan Hardcore, sötman, lite syrlighet och kolsyran spelar en stor roll i BrewDog Prototype 27. Det underliggande beskan är kvar och jag tycker att fatlagringen har gett en astringens, lite tanninliknande i det sista smaken.

Min fru dömde bort den omgående, och jag förstår varför. Hon fick resten av min Hardcore som byte. Jag kan inte bestämma mig. Det är knasig, men jag vet inte om jag ska gilla den eller inte. Jag hade ju svårt för suröl i början också, det kanske är något jag måste vänja smaklökarna vid innan jag kan bestämma mig.

Som jag förväntade mig är humlearomerna nästan helt borta och ersatta av fataromen. Fatlagringen har verkligen lämnat karaktär. Det är inte bara lite träflis som den legat med. De har verkligen inte fegat med fatet.

För att illustrera färgen lite bättre gjorde jag något jag hatar, använde kamerans inbyggda blixt för att producera bilden till höge

Bättre: Ölen är vacker, den är oväntad. Den gör konstiga saker med mig. Det känns som jag sitter med en blandning av fruktöl, dubbel-IPA och whisky. Det är en bra blandning. Som jag trodde så måste jag vänja mig vid smakerna och kombinationen. Jag älskar hallon, jag älskar humle och jag gillar whisky. Jag vill alltid bli överraskad.

Det finns alltid ett problem med att sätta betyg på öl. Nu när jag sätter ett lägre betyg på en behandlad öl än originalet kan man lätt tolka det om att Hardcore är bättre än Prototype 27. Så enkelt tycker jag inte att det är. De är båda bra och borde finnas och provas på egna meriter. Prototype 27 är en grymt bra fruktig öl, men jag gillar Cantillons fruktiga öl bättre än denna.

Daniel @SchnilleDaniel

Facebookprovning hos BeerSweden

Ikväll sker något som mig veterligen sker för första gången i öl(bloggar)världen. Den numera välkända brittiska ölentusiasten Darren Packman på BeerSweden fortsätter sin kamp för att göra ölen till det nya vinet. Som en fortsättning på hans goda kontakter med Sigtuna Brygghus ska en provning av deras två kommande oktoberöl hållas. Och här kommer det nydanande - provningen ska ske simultant över internet.

Sex personer kommer ikväll klockan 20.00 att testa ölen och kommentera den via BeerSwedens facebooksida. Jag är en av de sex.


På återseende ikväll.

Lite tankar över en Inwit

Det har varit tämligen tyst från oss på Schnille sedan i julas. Särskilt i förhållande till syndafloden av inlägg under förra året. Daniel har väll skrivit något varje vecka. Jag har skrivit mindre än så. För honom beror det på jobb och barn. Själv har jag för första gången på fyra års universitetsstudier faktiskt lagt ner en hel del tid på mina studier då min (första) kandidatuppsats skulle färdigställas. Nu är den inskickad och går upp för bedömning på måndag. Förhoppningsvis innebär det att jag kommer att ha tid och lust att öka inläggsskrivandet, åtminstone så att det kommer ett par inlägg varje vecka. Nu vidare till ölen.

Igår satt jag på balkongen i den varma solen. Värmen uppmuntrade till en svalkande öl. Oppigårds Inwit som stod i ölkällaren kändes som en bra törstsläckare. Inwit är bryggd på förträffliga Oppigårds enligt receptet med vilket Peter Högström vann hembryggar-SM 2009.

Förväntningarna var inte särskilt höga. Under början av mitt öldrickande stod olika veteöl visserligen högt upp bland favorittyperna. De senaste åren har jag dock tappat intresset för olika veteöl allt mer. De recensionerna jag läst på Ratebeer och hos andra bloggare har heller inte varit översvallande positiva. Det är dock kul att testa och helt klart värt att stötta traditionen att låta hembryggarvinnaren brygga sitt öl på ett riktigt bryggeri.

Oppigårds Inwit

Doften inleder med lena vetetoner, följt av angenäma citrusfrukter. Syrliga apelsiner och lite mandarin. Bakom lurar lite örter, koriander och en nypa skumbanan.

Smaken är mycket fruktigare än vad jag hade väntat mig. Det är fruktkola, päronsoda och mango inbäddat i en lätt veteton. Kryddorna finns med men tar inte för stor plats. En fin syra i slutet läskar väl. Nästan ingen beska.

Bättre: Ja, det här var klart över förväntningarna. Min flaska innehöll inga av de jordiga eller unkna tonerna som vissa andra verkar ha hittat. Istället var det en ren och fruktig öl som svalkar rejält. Blir nog till att köpa ett par flaskor till för att avnjuta ute i sommarsolen.

Förövrigt var det slut överallt när jag försökte få tag på en av sommarens absoluta favoriter på bolaget, Oppigårds Summer Twist. Verkar inte bara vara i Göteborg som hyllorna gapar tomma. Torkan ser ut att råda i hela riket. Även på depån verkar det vara tomt. Enligt personalen i Nordstan såg det dock ut som om flera butiker beställt påfyllning. Hoppas att de gjort det med vissheten om att mer är på väg. För Summer Twist har jag absolut inte fått nog av för i sommar.

Får nog bli en ny beställning av Dales Pale Ale och Gordon för att säkerställa lättransporterad sommaröl i kylskåpet. Hör av er om någon av er göteborgare är intresserade till min mail.