Kan det vara något att ha?
Jag är personligen delad i två läger. Jag gillar både raka och okomplexa mörka öl som levererar en käftsmäll av rostade toner, choklad och kaffe samtidigt som jag uppskattar mer komplexa öl, oftast efter en längre tids lagring som har mjukare smaker och börjar gå åt dessertvin och pumpernickel.
Mellantinget blir att man tar en hyggligt färsk öl och lagrar den på ett fat med mycket karaktär. BrewDog gör ofta detta, Dugges testade med Perfect Idjit! och Perfect Rudolf. För mig är resultatet blandat. Det är inte alltid jag uppskattar att mycket av ölens karaktär tas över av vaniljen, tjäran, röken och vad det nu är för karaktär i fatet. Ibland blir det jättebra, ibland inte så bra.Flying Beermaker är en rolig titel Jessica fått. På etiketten är informationen mycket sparsam. Vi får veta att innehållet är en russian imperial stout lagrad på Islayfat i sex månader. Läser man runt lite på bloggarna får man veta att det är Laphroigfat samt Glenmorangiefat [Ofiltrerat, Pilsner.nu].
Begreppet Flying Beermaker är samma som exempelvis Mikkel på Mikkeller gör. Han har inget eget bryggeri utan komponerar recept och kontrakterar sedan ut på bryggerier med ledig kapacitet att brygga och tappa ölen. Inget fel i detta alls om man är öppen med det, och det tycker jag S:t Eriks är. Denna öl är bryggd på Slottskällans Bryggeri i Uppsala. Den har fått en respektingivande alkoholhalt, 10,7%
S:t Eriks Dubh [RB]
Utseende: Blodröd vätska, litet ljusbrun skum. Klar vätska utan synlig kolsyrning.
Arom: Stor arom. Mycket rök och fatkaraktär, särskilt tjära. En del soya och brända toner, som torv.
Smak: Halvstor smak. Mörk sirap, mycket lätt choklad och lite bacon. Soya och kallt kaffe är närvarande, samt ett mycket stort inslag av vanilj.
Munkänsla: Medelstor kropp. Halvtorrt avslut med en märkbar men inte stor beska. Kolsyrningen är lätt.
Köpvärd: Stor och välkomnande arom. Kroppen är förvånansvärt liten och smaken är verkligen ingen käftsmäll. En ingångsöl för de som gillar whisky kanske? Jag tycker att grundölen är något tunn för att vara en russian imperial stout, och önskar mig mer karaktär från ölen. Denna öl låter verkligen fatkaraktären stå i första hand.
Mitt problem är nog att denna öl hamnar mellan mina något polariserade preferenser. Den hittar en gyllene medelväg mellan okomplex käftsmäll och dansande vinösa toner. Då sitter jag bara och får ingen kick alls. Har man en mindre polariserad smak kommer denna att gå hem, särskilt om man gillar whisky. För min del är den inte klockren.
Nu vet jag att andra kommer tycka annorlunda, exempelvis har de flesta bloggarna gett denna öl mycket bra betyg. Vad tycker ni som provar den nu i december? Är den så bra som de andra tyckte att den var i juli till september? Är den bättre än jag tycker?
Daniel
God fortsättning!
SvaraRadera