Hur det kom sig att jag började dricka öl och Oskar Blues Gordon

Jag tror inte att jag har köpt burköl på Systembolaget någon gång. Öl är något jag fattade tycke för tämligen sent. Fram till 22 års ålder bestod min uppfattning om öl i stor stark. Det tyckte jag smakade äckligt varför jag höll mig till cider, vin och sprit. Sen började jag plugga på universitetet. Efter första tentan fick en kille jag hade pluggat med för sig att vi skulle ta en tentaöl. Jag tyckte att det lät som en dålig idé men han stod fast vid att det fanns en öl som skulle passa även mig. Ölen var Delirium Tremens - Daniel hade rätt.

Som vanligt har jag hamnat helt utanför vad jag egentligen tänkt skriva. Ursprungligen skulle inlägget endast heta Oskar Blues Gordon men la till resten för att inte anklagas för falsk marknadsföring. Burköl var det. Och Gordon.

© Oskar Blues

Nej, någon burköl har jag nog aldrig köpt från Systembolaget. Inte från hyllan i alla fall. Anledningen är inte burkarna i sig utan det innehållet som man på Systembolaget finner i dem. De tilltalar helt enkelt inte min smak. Burken i sig är däremot en klockren behållare för öl. Den är lättare än glas, enklare att förvara och transportera, och viktigast av allt - den skyddar humlig öl från skunkning. Det är nämligen så att humlen i ölen vid kontakt med ljus bildar samma typ av ämnen som skunkar släpper ifrån sig när de känner ett behov av att stinka. Obra med andra ord. Helt genomskinliga glasflaskor skyddar föga förvånande inte ölen från detta problem. Grönt glas skyddar en del medan brunt glas skyddar från det mesta av det dåliga ljuset. Burkar skyddar helt!

Vad som urskiljer hantverksbryggerierna från de stora jättarna är till stor del det generösa användandet av stora mängder råvaror av hög kvalitet. Några kemiskt modifierade alfasyror som inte skunkar med ljus likt de exempelvis Miller använder beblandar hantverksbryggarna sig turligt nog inte med. Istället används bruna flaskor. Ett steg i rätt riktning. Frågan är när något svenskt bryggerier tar hela steget och börjar buteljera på burk. Oskar Blues var först i USA 2002. Vem kommer att vara först här?

Hoppsan. Ett längre inlägg än tänkt. Kanske innebär det ett uppdämt inläggsskrivarbehov. Vi får se. Över till ölen. Gordon är enligt Oskar Blues en Double red ale eller som Ratebeer klassificerar den en Imperial IPA. Burken väger in på stabila 8,7%.

Oskar Blues Gordon

Doft: En riktig tropisk fruktbomb. Solmogen grape inleder för att gå över till pressad grapejuice med en gnutta apelsin. Här finns även aprikos och passionsfrukt. Det finns även generösa mängder granskott. På slutet tränger engelska fruktkarameller fram.

Smak: I smaken inleder aprikosen och sådana där små citrusfrukter som smakar som en blandning mellan apelsin och citron. Efter ett tag sjunker fruktjuicen undan för att släppa fram en medelstor grape- och granbeska. Det är verkligen ingen käftsmäll utan riktigt välbalanserat.

Munkänsla: Fylligheten är medelstor och ölen lite lätt klibbig. Kolsyran är livlig.

Tokgod: Snacka om en sommardröm! Helt perfekt ute i solen på balkongen. Jag kan inte låta bli att imponeras av hur väl frukten och beskan spelar tillsammans. Ofta tar den ena av dem över. Här samspelar de perfekt.