Inköpslista 1 september 2010

Den första september är det dags för ytterligare ett släpp med tillfälliga nyheter på Systembolaget. Det kommer kommer en del oktoberfestöl!

Som alltid kommer du direkt till Systembolagets lagersaldo när du klickar på artikelnumret och till Ratebeer när du klickar på tillhörande RB. Genomstruken RB (RB) betyder att den inte är uppe än. Vi uppdaterar kontinuerligt när de läggs upp. Märker ni något fel, kommentera gärna.

Oktoberfestöl

1251 [17,50kr; 50cl] Arboga Oktoberfest [Schnille, RB]
1231 [15,90kr; 50cl] Falcon Oktoberfest [Schnille, RB]
11298 [19,90kr; 50cl] Hofbräu Oktoberfestbier [Schnille, RB]
11278 [18,50kr; 50cl] Kaltenberg Oktoberfest [RB]
11222 [30,90kr; 50cl] Kievari Oktoberfest [RB]
11210 [19,90kr; 50cl] Löwenbräu Oktoberfestbier [Schnille, RB]
11250 [20,90kr; 50cl] Paulaner Oktoberfest Bier [RB]
1246 [15,50kr; 33cl] Gotlands Bryggeri Red October [RB]
11261 [17,90; 35,5cl] Samuel Adams Octoberfest [Schnille, RB]
11262 [23,90kr; 50cl] Sigtuna Black October [Schnille, RB]
11281 [19,70; 50cl] Spaten Oktoberfestbier [Schnille, RB]
11290 [20,00; 50cl] Weltenburger Kloster Oktober-Festbier [RB]

Resten

11479 [12,90kr; 33cl] Falcon Höstlager [RB]
1662 [35,20kr; 50cl] Cropton Imperial (Russian) Stout [RB]
11758 [26,90kr; 33cl] Innis & Gunn Highland Cask [RB]
11418 [36,40kr; 33cl] Mohawk Barley Wine [Schnille, RB]
11402 [26,80kr; 50cl] Mohawk Stitch Porter [Schnille, RB]
11432 [19,90kr; 33cl] Nils Oscar Brown Ale [Schnille, RB]
11757 [79,20kr; 65cl] Avery Seventeen Dry-Hopped Black Lager [Schnille, RB]
1637 [24,50kr; 50cl] Sharp's Harvest Ale [RB]
11401 [24,40kr; 50cl] Slottskällans Höstlager [RB]
11409 [19,90kr; 33cl] S:t Eriks Pompona Porter [Schnille, RB]
11739 [78,80kr; 65cl] Avery The Maharaja Imperial IPA [Schnille, RB]
11761 [39,90kr; 33cl] Traquair 2010 [RB]
11784 [24,90kr; 33cl] De Ranke XX-Bitter [Schnille, RB]

Alkoholfritt

1948 [8,90kr; 33cl] Spendrups Premium Lager Alkoholfritt [RB]
1947 [11,50kr; 33cl] BrewDog Nanny State [Schnille, RB]

Ja, här har vi en del roligheter och en del kanske lite mindre roligt, enligt mig. Jag är nyfiken på Kievari Oktoberfest och köper precis som förra året Sigtuna Black October. Av de andra ölen tror jag en Cropton följer med, Mohawk Barley Wine och Stitch, naturligtvis Averys två brygder; Seventeen och The Maharaja, och sist en Traquair 2010 där jag hoppas den otroligt stiliga flaskan även har ett fantastiskt innehåll.

Vad ser ni fram mot?

DN har skrivit några utvärderingar också, här skriver de om de lite exklusivare ölen!

Daniel @SchnilleDaniel / Schnille på Facebook

BrewDog Nanny State 0,5%

Systembolaget tycks ha fått en humleälskare bland sina inköpare. Inte mig emot. Nanny State bryggdes första gången förra året och hade då en alkoholhalt på 1,1% och en IBU på fantastiska 212. Vi skrev om den [Schnille] och gjorde en (för lång) film också [Schnille].

Nu är den tillbaka med 0,5%, alltså gränsen för att räknas som alkoholfri, och lite snällare humlebeska på 45IBU, dock med massa torrhumling som säger mumma i näsan. Etiketten är annorlunda än den versionen som släpptes innan, och även den nya för den internationella marknaden. Vi svenskar fick en egen version. Kolla in när vi skrev om den innan för att se den gamla etiketten.


Kan det vara så att det finns en liten säkerhetsanvisning nu också? Joooodå. Lite humor får man unna sig. Att den är på engelska är för att jag inte orkar texta. Det är jobbigare än jag trodde.

Avrapportering vallfärden till Köpenhamn för EOH-lotteriet

Ni som följer bloggen, och särskilt ni som följer Schnille på Facebook (där jag gjorde en liverapportering om varje öl jag provade exklusivt för er), vet att jag åkte till Köpenhamn för att närvara på lottdragningen av en flaska BrewDog The End of History i torsdags. Om inte kan ni läsa en återblick:

2010-07-22: BrewDog gör en 55% öl. [Schnille]
2010-07-27: Tävling utannonseras: [@SchnilleDaniel]
2010-07-29: Jag har bokat in resan. [@SchnilleDaniel]
2010-08-25: Planering inför resan: [Schnille]
2010-08-25: Närkontakt av hermelingraden: [Schnille]
2010-08-26: Världspremiär för BrewDog AB:03: [Schnille]
2010-08-26: Världspremiär för Mikkeller/BrewDog Devine Rebel Mortlach Reserve 2008 [Schnille]
2010-08-26: Världspremiär för BrewDog The End of History: [Schnille]
2010-08-28: Summering av kvällen på Mikkeller Bar, inklusive video: [Schnille]

Jag åkte tåg ner, som jag tycker är bäst. Jag betalade 248kr per väg för att resa mellan Göteborg och Köpenhamn, direkt, med X2000. Jag kom fram ganska exakt kl 15 på onsdag 25 augusti. Nu kanske ni tycker att det är konstigt att åka ner en dag innan dragningen. Kanske lite. Jag skulle ändå varit ensam hemma och jag ville för en gångs skull spendera lite mer tid i staden och inte känna mig så stressad.

Min plan var att kila direkt till Ølbutikken och sen till hotellet. Jag hade kollat lite snabbt i Google Maps var hotellet ligger och tänkte att det ser lite skumt ut. Invid järnvägen och området är helt gråmarkerat. Kändes lite industriområde och jag tänkte att jag skulle ha svårt att hitta, trots de utlovade 15 minuters gångväg från centralen.

Jag snackade lite mer med Carl som hade bott några hundra meter därifrån och min kollega som rekommenderade hotellet, och det var inte alls något sunkigt område och det var lätt att hitta. Då blev det hotell först för att dumpa packning, sedan till butikken. Anledningen till att jag var misstänksam mot hotellet var för att det är så billigt. Hotell och vandrarhem i Köpenhamn kostar jättemycket. Detta kostade 400DKK per natt för en person i enkelrum. Förlåt, det stämmer inte. 350DKK plus 50DKK obligatorisk miljöavgift per natt.

Wakeup Hotel är superfräscht och ligger schysst till. Jag blev grymt imponerad. Man går ut från centralen så man står mittemot Tivoli, går åt höger och promenerar förbi postens gigantiska byggnad, svänger höger mellan posten och SEB, går förbi danska riksarkivet som ligger som en stor, lång, grå tegelstenshög på vänster sida och så är man framme. 10 minuters promenad.

Rummet är litet, men man har egen dusch, handfat och WC, en tv på väggen, några galgar och en säng. Samt underbar utsikt över järnvägsspåren. Det är nytt och fräscht, taxichaffisarna hittar dit också. Rekommenderas.

Väl avlastad var det bara att bege sig till Ølbutikken. 30 minuters lunk tog det, jag gick tillbaka till centralen och följde Vesterbrogade hela vägen. Jag såg senare på en karta att jag kunde gått andra hållet, troligen kortare och snabbare. Man går till Dybbølsbro Station, följer Dybbølsgade tills man kommer till Oechlenschlænsgade och följer den upp till Ølbutikken, men denna har jag inte testat.

Carl hade beställt tre öl och jag plockade på mig lite nyheter och en Three Floyds Behemoth. Jag tycker att jag tidigare haft oturen att få så otrevligt bemötande i butiken. Jag lyckas också vara ensam om detta, alla andra tycker det är jättebra service och att alla är så trevliga. Då kan det ju vara något jag gör. Jag brukar gå in i butiken, kila direkt till ölen och spana vad som ser kul ut. Jag testar ett annat sätt. Butiken är tom, jag går till expediten och hälsar glatt och frågar vad som är nytt och intressant.

Vad hände? Tokbra service. Jättetrevlig kille som anstrände sig mycket för att hjälpa mig hitta just det jag letade efter. Jag jobbar ju själv inom service och borde tidigare insett att jag påverkar min egen servicenivå i stor grad, men jag har alltid varit så fokuserad på ölen! På tal om öl, vad blev det då?

Carl ville ha de Molen Black Jack, de Molen Hel & Verdoemnis Misto BA och BrewDog Hårdkogt IPA. Jag tog direkt en Amager RyeKing och en Amager Double Black IPA. Jag skippade CitraWeiss. Three Floyds Behemoth var given innan jag lämnade Sverige. Jag hittade en de Molen Whole Milk Mild för att jag tycker det är kul med lågalkoholöl (3,5%). Jag lät mig guidas till en Short's Brewing Huma Lupa Licious och Founders Dry Hopped Pale Ale och Founders Red's Rye PA.

Allt nedpackad i svenskväskan (vilken väska som helst som är lite tung och innehåller en massa öl, samt klirrar lite) och jag kilar iväg till Mikkeller Bar, bara 10 minuter från Ølbutikken. Jag var fokuserad på att fixa lotter till dragningen nästa dag, vilket jag även lyckade med. Utöver att prova många riktigt bra öl alltså. Dessa återfinns på Facebook, från denna öl och framåt.

Äta bör man, jag gick till Burger & Bun som nyss hade öppnat och jag hade höga förväntningar på. Det verkade resten av staden ha också, det var fullt. Jag kilade vidare och tog en pølse med bröd och senap (som jag lyckades beställa på nästan-danska) på något torg och lämpade av väskorna på hotellet.

Jag funderade på att ta en bit mat på Mikkeller Bar. De har ingen tillagad mat, men de har torkad korv och ost. Fantastisk ekologisk korv som är gjord för baren, med lite speciella ingredienser. Porter, humle eller malt och chili. 35kr per styck, serveras på ett träfat med en kniv och två inlagda gurkor. Spartansk och elegant. Osttallriken likaså. Lite ost, en kniv och lite senap. Inga krusiduller men det man får på sin "tallrik" är toppengott och toppen kvalitet. Fokus på denna bar är ölet, vilket håller minst samma standard.

Dag två satte jag sikte på Ørsted Ølbar & Café, efter en stunds flanerande. Jag anlände kl 14, de öppnar visst kl 15. Jahapp. Då flanerar jag vidare och gick till Burger & Bun som jag ju inte lyckades komma in på dagen innan. Jag tar närmsta vägen som jag tror, passerar Mikkeller Bar och ner på Istedgade. Jag går förbi en massa porraffärer och andra butiker med varierande sortiment och kommer fram till nummer 60. Nu var det inte alls så mycket folk inne.

Jag beställde en amerikansk burgare med ost och bacon, med en L.A. Lager till, bryggd i samarbete med Mikkeller. Det hela var helt OK och lite dyrt. Jag tycker att nästan allt i Köpenhamn är lite för dyrt. Nu är detta tydligen en schysst burgare med bra kött, egen ketchup, egenbakt bröd och allt vad det är, men 125DKK (drygt 160SEK) för en burgare, det är dyrt.

När det kommer till burgare jämför jag alltid med min favorit: Ölrepublikens Gustavssons Burgare. 125kr för en fantastisk burgare med dijonmajonnäs och underbara pommes frites. Ölrepublikens burgare är överlägset godare och dessutom mycket billigare. En korrekt jämförelse vore kanske att jämföra Burger & Bun med en Sibyllakiosk, donken eller BK, och då vinner de.

Ölen var helt OK den också, lite amerikansk humle men inte så mycket mer karaktär. Lättdrucken och gjord för en stor publik. Nu vidare till Mikkeller Bar igen, för att se om den kommit på några nyheter på faten.

Inget än, men lite leveranser höll på att bäras in. Lite kul fat från BrewDog, lite Mikkeller och en massa flaskor, bland annat nya Nanny State 0,5% som vi snart får till Systembolaget för gentila 11kr. Den var trevlig och balanserad, inte alls så rå och humleaggresiv som version 1 på 1,1% som Carl och jag provade för snart ett år sedan. Detta är den typen av öl jag har letat efter, något som kan konkurrera med lättöl som lunchdryck. Inte prismässigt, för lättöl kostar typ 1,50kr per styck. Detta är en 'riktig öl' fast den är alkoholfri. Mycket bättre än dess konkurrenter på 0,5% marknaden.


Jag hade tillfälle att träffa James Watt från BrewDog och prata lite med honom om hans bryggeri och hans öl. Mycket trevligt tycker jag. Jag lyckades prova både AB:03 [Schnille] och Devine Rebel Mortlach Reserve 2008 [Schnille] från fat innan han gjorde det (och någon annan för den delen).

Han berättade om historien bakom AB:03, nämligen att det är den gamla versionen av Hardcore IPA, lagrad på fat tillsammans med jordgubbar i ca två år, för att sedan tillsätta hallon de sista tre månaderna. Inte helt olik Prototype 27, som är den nya Hardcore IPA lagrad på fat med hallon i en månad.

Jag frågade även hur i hela friden man kommer på att förpacka en öl i ett uppstoppat djur. Grunden kom från när han skulle hämta frysta ärter ur en frys hemma hos någon. Däri låg en död vit hermelin som ägaren skulle sälja vidare då den typen är värd ganska mycket pengar. Mat plus hermelin blev till öl plus hermelin. Skumt, men det är ju också förpackningen.

Framåt kvällen hade de kopplat på lite roligheter på några kranar, kolla in detta utbud! Ovanstående två öl på fat, färsk BrewDog Hardcore IPA och Mikkeller/BrewDog I Hardcore You. Single hop IPAn Chaos Theory, stouten RipTide och Punk IPA. Den som är lite observant ser också en exklusiv förpackning bland flaskorna under tavlan.

Allmänt tycker jag det är underbart att kunna köpa ölen på lite mindre glas (20cl) till ett ganska trevligt pris. 35DKK är billigt för så fanstastisk öl i Köpenhamn, tycker jag. Personalen är trevlig och mycket kunnig.

Jag fick i några lotter till dragningen som skulle ske senare på kvällen, men som ni redan vet om ni läst innan, eller följt någon av återblickslänkarna ovan, vann jag inte Suzie som hon heter.

Nåväl, efter en trevlig provning [Schnille] och kväll begav jag mig tillbaka till hotellet för att kunna åka hem dagen efter.

Jag missade Ørsted eftersom jag inte orkade gå tillbaka, och KIHOSKH också då jag hade handlat klart alla flaskor jag ville ha med mig hem. Nästa gång kanske.


Daniel @SchnilleDaniel / Schnille på Facebook

Jag är ständigt på jakt efter bra alkoholsvaga öl. Visst är det gott med imperial stouts och dubbel IPA, men inte mitt i veckan. Man kan heller inte dricka så många innan både smaklökarna och vettet trubbas av. Även om det skulle vara helg.

Tyvärr är det inte helt enkelt då alkohol är smakbärande och lågalkoholhaltig öl därför brukar vara tämligen blaskig och tråkig. Dessutom är det dyrt att göra riktigt bra öl. Ska du ha bra ingredienser i stora mängder kostar det en slant. De flesta har svårt för att betala lika mycket för en öl på upp till 3,5 % som en kring 5-6 %.

För den som letar, och är beredd att betala finns det en del bra alkoholsvaga öl. Vi har redan skrivit om ett gäng. Till de bättre hör:


BrewDog How to disappear completely
BrewDog Nanny State [Video / Text]
Dugges Brandmästare Andréns Törstsläckare
Dugges Rudolf 3,5%

På Ølbutikken i Köpenhamn hittade jag ytterligare en alkoholsvag öl jag inte testat tidigare: Mikkeller Drink’in the Sun 10. Det är en välhumlad veteöl som är gjord för att fylla det svalkande behovet sommartid.

Mikkeller Drink’in the Sun 10

Doft: Humle! Att en alkoholsvag öl kan dofta så här mycket är alldeles fantastiskt. Tropiska frukter i form av apelsin, aprikos och solmogen grape. Det är sött och lite syrligt. Det finns även lite vitt bröd. Lätta vetetoner.

Smak: Är det här verkligen bara 2,8 %? Jag måste titta efter. Nej, jag hade fel. Det är hela 2,9 %.

Även smaken är riktigt fruktig där de tropiska frukterna från doften återkommer. Beskan är krispig och medellätt. Den dröjer sig kvar länge. Precis på slutet kommer en lätt lakritston fram.

Munkänsla: Munkänslan är lätt men ändå inte vattning. Beskan fyller ut. Livlig kolsyra.

Bättre: Ja, den här ställer sig helt klart till samlingen ovan. Faktiskt lite bättre än de andra, men når inte hela vägen fram till tokgod.

Lottdragning på Mikkeller Bar

När BrewDog släppte sin extremöl The End of History till försäljning såldes tre direkt till Danmark. Två köpte Mikkel Borg Bjergsø som driver Mikkeller, en köpte Drikkeriget, en fantastisk dansk ölimportör, vars ena partner är delägare i Ølbutikken och bror till Mikkel.

Ganska omgående efter köpet offentliggjordes att en av flaskorna skulle lottas ut på Mikkeller Bar den 26 augusti 2010. Varje öl som köptes mellan 1 och 26 augusti berättigade till en lott.

Klart jag slängde mig på nätet och bokade upp resa och boende. Man fick en lapp, stor som ett visitkort där man skrev namn, mejladress och telefonnummer. Jag gjorde detta tolv gånger. Tolv fantastiska öl till rimlig peng. Följer du Schnille på Facebook fick du liverapportering på dessa.

Som tur är var jag på Mikkeller Bar även den 25 augusti och fick tillfälle att träffa henne. Hon är riktigt mjuk och klorna var lite vassa.

Senare på kvällen öppnade James en flaska EOH som inte hade begåvats med djur och bjöd några lyckliga provsmakare på (bland annat jag och några ratebeerianer). Det var en riktig ynnest att få prova ölen, träffa några gamla vänner och träffa några nya. Särskilt kul att snacka öl med människor som är lika insnöade som jag. Det finns!

Under eftermiddagen hade några BrewDogfat kopplats på. Hardcore IPA [Schnille, RB], Punk IPA [RB], Mikkeller/BrewDog I Hardcore You [Schnille, RB], Mikkeller/BrewDog Devine Rebel Mortlach Reserve 2008 [Schnille, RB], BrewDog Abstrakt AB:03 [Schnille, RB], BrewDog RipTide [RB] och BrewDog Chaos Theory [RB].

Gick dragningen rätt till? Jo, det tycker jag. Döm själva! Jag klippte bort vinnarens efternamn: 0,5 sekunder. Annars uncut. Kul dragning av historian bakom BrewDog av James Watt också.





Läs fler siter om kvällen på Mikkeller Bar:

Beerticker.dk: Mikkeller Bar's BrewDog aften
Beerticker.dk: LIVE 27. august
BrewDog.com: BrewDog tasting at the Mikkeller Bar, Copenhagen

Och grattis Henning till Suzie.

Daniel @SchnilleDaniel / Schnille på Facebook

BrewDog End of History Världspremiär!

In English:

Looks like whiskey, but lighter in color and more compact, and oily. Aroma from boiling wort and a lot of alcohol. Big taste, of alcohol, concentrated liquorice and juniper. A lot of body, but it feels like it lifts from the tongue. Fantastic! It's still a beer and it is wicked rich in taste. I'd rather have this than a cognac, maybe with my coffee after dinner.

Snabbt inlägg.

Ser ut som whisky, fast ljusare och lite kompaktare, mer oljig.

Arom av kokande vört och mycket alkohol.

Stoor smak. Alkohol, koncentrerad lakrits, enbär.

Stor kropp, men den liksom lyfter av tungan.

Fantastisk! Det är fortfarande en öl och den är sjukt smakrik. Jag tar hellre denna än en cognac, exempelvis till kaffet efter middag.


Daniel @SchnilleDaniel / Schnille på Facebook

Världspremiär Mikkeller/BrewDog Devine Rebel Mortlach Reserve 2008

Ett snabbt inlägg från Mikkeller Bar.

Inte för att jag vill skryta (jo det vill jag) så lyckades jag smaka på denna öl och AB:03 från fat innan ägaren James Watt någonsin hunnit prova det.

Detta är den första batchen av Devine Rebel som lagrats på Mortlachfat (fd sherryfat, sedan denna Speyside från 1986) sedan november 2008. Ölet är faktiskt en single hop, med Nelson Sauvin. Blivit många sådana nu.

Mikkeller/BrewDog Devine Rebel Mortlach Reserve 2008

Utseende: Grumlig, kolafärgad. Ingen synlig kolsyrning, ljusbrunt skum.

Arom: halvstor arom. Söt, karamell, vanilj, lätt syrlig fruktig ton. Lätt rökighet.

Smak: stor smak. Söt, vanilj, lite choklad, mogna plommon, lätt kanel.

Munkänsla: stor söt kropp. Ingen kolsyrning som märks,

En upplevelse: helt underbart. Härlig kropp, fin fruktighet, fatkataktär tillsammans men en grym grundöl. Jag älskade Devine Rebel 2008, och nu med lagringen är den annorlunda, men underbar.

Daniel @SchnilleDaniel / Schnille på Facebook

Världspremiär för BrewDog Abstrakt AB:03

Det blir ett snabbt inlägg från Mikkeller Bar i Köpenhamn. De har precis kopplat på AB:03.

Inte ens de själva vet ännu vad det är för öl. Det skulle bli antingen en 14% stout eller en imperial ale som lagrats med bär på fat i 24 mån.

Det blev det senare. BrewDog Hardcore IPA v1 som lagrats på fat med jordgubbar hela tiden och hallon de sista tre månaderna.

BrewDog Abstrakt AB:03

Utseende: Klar, lätt röd ton. Synlig kolsyrning, litet vitt skum.

Arom: Halvstor söt fruktig arom, inte olik Prototye 27.

Smak: Halvstor smak. Frukt och fat. Frukten är hallon, men den är ganska trevlig och harmonisk, den sticker inte ut så mycket. Fatet är även det närvarande men lätt. Jag märker lite humle, men den tar en bakgrundsroll.

Munkänsla: Lätt kropp, tydlig kolsyrning, lite beska men inte nämnvärt störande.

Tokgod: Detta är bra. Den är inte lika besk som Prototyp 27, den har en perfekt avvägning mellan fruktighet, fatkaraktär och humlighet.

Daniel @SchnilleDaniel / Schnille på Facebook

En hälsning från Köpenhamn!

Jag har träffat en hermelin idag!

Daniel @SchnilleDaniel / Schnille på Facebook

Köpenhamn -snart!

Oj, snart är det dags!

Jag ska till Köpenhamn! Huvudskälet är att besöka Mikkeller Bar på torsdag, snacka lite strunt med James Watt (BrewDog) som ska lotta ut min ölflaska till mig, en End Of History, och bara ha det bra. Vad mer?

Ølbutikken direkt när jag kommer in. Mitt tåg kommer in kl 15.00, om SJ håller tidtabellen. Med lite tur hinner jag till Ølbutikken för att plocka upp lite godsaker till min resväska. Det är inte det att jag planerade resan efter öppettiderna, men ... jo det gjorde jag.

Mikkeller Bar. Jag går nog inte bara dit på torsdagen, onsdag strax efter Ølbutikken finns nog utrymme för en öl! Varje öl man köper är en lott i utlottningen av End Of History. Ju fler öl jag köper, desto större chans att vinna? Jag känner mig som en vinnare oavsett! - Det blir lite fler brygder som finns sammanfattade på lite olika ställen, men Beerticker.dk gör det bäst.

Wake Up Copenhagen: När jag släpat min rullväska en bit och fått i mig lite näring (öl) tar jag mig till hotellet och checkar in. En kollega som bott och jobbat i Köpenhamn rekommenderade detta hotell, för det var billigt. 400DKK/natt i enkelrum. För att vara Köpenhamn är det nästan gratis. Carl bodde förra gången inte så längt därifrån (Marriot) och området verkade reko (inte så pundigt).

Burger & Bun: Äta bör man, annars dör man. Stadens thairestaurang med stjärna i Guide Rouge öppnar en hamburgerrestaurang, dessutom med specialbryggd Mikkelleröl? Den öppnade idag och ligger cirka 400 hundra meter från Mikkeller Bar? JAAAAAA.

Ørsted Ølbar & Café: En given favorit varje gång jag är i stan. Otroligt bra öl, fantastisk sunk, fast på ett bra sätt. Jag känner mig hemma.

KIHOSKH: Jag har ännu inte besökt denna inrättning. En kiosk med sketabra öl. Hade vi haft lite friare att sälja bärs i Sverige tror jag att jag hade drivit något liknande detta ställe. En kiosk med bra öppettider (07.30-02.00). Den hade legat på Avenyn i Göteborg och det hade varit grymt tveksamt om jag hade låtit den vara stängd i 5,5 timmar (nästan 23% av dygnet).

Sen efter det får det bli lite spontant. Jag kollar nog Carls inlägg [ett, två, tre] om käk och så, men det känns lägre prioriterat. Jag ska ha kul!

Daniel @SchnilleDaniel / Schnille på Facebook

DLG: This is Bat Country v1 - provsmakning och utveckling

Ett litet tag sedan hade vi kräftskiva hemma. En mycket trevlig tillställning som vi gjorde knytkalas av. Vi kokade kräftor och gjorde lag och stod för bord och stolar och hus. Vi var tio pers totalt, samtliga mer eller mindre intresserade av goda drycker.

Ett perfekt tillfälle att slita fram ett niolitersfat hembryggd öl och se hur mycket som går ner, det universellt erkända mätmetoden för hur god öl man gjort. All öl gick inte åt så Carl kom förbi en senare dag och provade ölen så att jag kunde få en konkret recension och kunde bolla lite med smakerna fram och tillbaka. Tanken är att detta ska bli min "husöl" som jag brygger för att ha god bjudbira hemma.

Planeringsinlägg,
Brygginlägg.

Gästerna på kräftskivan verkade tycka den var trevlig, detta inkluderar några tjejer varav i alla fall en "inte gillar öl." När Carl kom förbi skrev jag ned vad han sa, i korthet.

Dessa är mina anteckningar till vad Carl sa:

DLG: This Is Bat Country v1 (fat)

Utseende: Lätt grumlig gul vätska, stort gult skum.

Arom: Senapskål, mint, frukt typ aprikos. Persikoskal, pomerans, doftar lite beskt.

Smak: Krispig. Grön humle. Gräs, halm.

Munkänsla: Torr krispig beska. Sötman är som frukt, inte vattnig utan uppfriskande.

Till fatet trycksatte jag med kolsyretub. Jag tappade upp en del på flaska också, vilket jag primade med sockerlag. Ölen från flaska har lite mindre humlearom (tyvärr) men är klarare. Skummet är stort och vitt och det smakar lite sötare. Jag har nog primat med för mycket socker gissar jag. Minskar på det.

Det jag vill förändra till nästa version är att få fastare skum, lite krämigare vätska och mer torrhumling. Till nästa gång slänger jag i de 60g Amarillo som jag planerade att ha denna gång, men inte kunde då jag drabbades av felleverans. Apropå det ska jag spana in Humlegården snart, de fick in en ny leverans av Nya Zeeländsk humle förra veckan - Det kommer lite Riwaka, Nelson Sauvin och Motueka av 2010 års modell! [Länk]

Planen är att brygga så att jag kan ta med en flaska v2 till Helsingborg den 11e september. Denna bryggning hade jag riktigt skoj, utom att jag spillde ut ganska mycket malt på golvet när jag krossade. Jag städade upp malt i en vecka efteråt.


Daniel @SchnilleDaniel / Schnille på Facebook

Ensam hemma med Hel & Verdoemenis Misto B.A.

I lördags var det tänkt att jag skulle på traditionsenlig garagetaksfest i grannskapet. Ett återfall av halsfluss gjorde att jag istället valde att stanna hemma ensam. För att stilla min frustration över att bakterierna kommit tillbaka och för att hålla ut tills idag då jag ska till doktorn för medicin kändes öl och mat som ett lämpligt plåster på såren. Tur att jag fortfarande kan svälja trots att mitt halsont är klart irriterande.

Maten som lagades var ryggbiff med egen klyftpotatis, körsbärstomater och lök i ugn samt bearnaisesås. Till det passade Mikkeller / BrewDog I Hardcore You [Schnille] perfekt. Humlen lyfte smakerna i maten och kroppen stod pall för den kraftiga köttbiten.

I kylen stod en bit kolapaj kvar från fredagens kräftskiva. Till det borde en imperial stout passa fint. När jag var i Köpenhamn för ett par veckor sedan köpte jag några småflaskor från de Molen. 18 cl passar helt utmärkt när man ska dricka själv. Då känns det onödigt att dricka mer, i alla fall om det rör sig om imperial stout eller barleywine. En av småflaskorna köpte jag på rekommendation av Jeppe på Ølbutikken: De Molen Hel & Verdoemenis Misto B.A. Ölen är en fatlagrad version av Hel & Verdoemenis där fat från Wild Turkey, Austin Nichols och nya kolade bourbonfat har använts. Det låter lovande.

De Molen Hel & Verdoemenis Misto B.A.

Doft: Här doftar det mörker, rakt ner i avgrunden. Jag fullkomligt sugs ner i ölen. Som att titta ner i en djup brunn eller ut för ett högt stup. Bara lite till, trots risken att ramla ner. Trä tillsammans med espresso och bitter choklad fyller hela näsan. Ovanpå det ligger kola och portvin. Underbart.

Smak: Smaken är riktigt kompakt. Det är ganska sotigt. Kolan finns här men är tämligen bränd. Alkoholen värmer och lyfter smakerna. Efter ett tag tränger portvinet fram. Beskan är medelhög men väl inbäddad.

Munkänsla: Vätskan är fyllig, len och lite kletig.

En upplevelse: Den här passade mig perfekt. Ska se om Daniel får plats med en när han ska till Köpenhamn i veckan. Snacka om en öl med dragningskraft.

Hur passade den till kolakakan då? Som väntat - klockrent. Sötman och kolatonen i ölen förstärktes och ölen blev något lenare. Mums.

Har du missat att Schnille finns på Facebook? Gå in på facebook.com/schnille.schmak eller tryck på "Gilla-knappen" till höger för att inte missa några av uppdateringarna.

Konkret avrundning av 16 augustinyheterna - Abstrakt AB:02

Jag har provat mig genom mitt-i-månadensläppet med mycket varierade resultat! Det började ganska uselt med att Amanda räddade en öl från sämsta betyget till gårdagens svarte dansk som noterade nästhögsta!

Inget särskilt: Sierra Nevada Southern Hemisphere Harvest [Schnille]
Inget särskilt: Det Lille Bryggeri Nelson Sauvin Pale Ale [Schnille]
Bättre: Amager Brygghus Nitro [Schnille]
Tokgod: Amager Brygghus Black Nitro [Schnille]

BrewDog började i april i år med en serie öl de kallar Abstrakt. Tanken är att göra öl som flyttar gränserna mellan stiler och att ölen bara görs en gång och då i ganska små serier. Små serier för dessa killar handlar om 3600 flaskor à 375ml. Jag fick tag på flaska nr 3456.

Denna öl kommer med kork som ska vrängas ur, efter man skruvat loss metallpluppen av gammal (champagne-) hävd brukar man få skruva sex varv. Här bryter BrewDog mot konventionen och rör upp gamla förlegade traditioner genom att kräva inte mindre än NIO varv innan toppen är loss! Rebels of brewing! Yeah!

Det finns de som väljer att spara på denna öl för att prova den vid senare tillfälle. Jag är nyfiken på hur den blir, så jag kommer tycka det är skoj att läsa om den i framtiden. För min egen dricker jag den färsk. Jag förklarar gärna varför. Abstrakt 02 är en imperial red ale som är torrhumlad tre gånger, enligt beskrivningen. Jag vill känna karaktären av torrhumlingen som är lättflyktig till sin natur.

BrewDog Abstrakt AB:02 [RB]

Utseende: Klar ljusbrun till smutsorange färg. Högt luftigt orangevitt skum som lägger sig snabbt. Lite synlig kolsyrning som stiger till ytan.

Arom: Ganska stor arom, sötsyrlig doft. Hö, apelsin och lite typ kryddnejlika. Lite alkohol i doften men inte alls så dominerande som i smaken.

Smak: Stor smak. Efter den första smaken av hö kommer alkoholen att dominera smaken. Bredvid alkoholen finns en trevlig sötma och en pepprig ton. Avslutningen är apelsin och russin, i det sista en lätt ton av brända mandlar.

Munkänsla: Kroppen är torr och närvarande, men med en del sötma i smaken. Kolsyrningen är lätt. Vätskan är nästan oljig. Jag känner att det är välhumlat och troligen många IBU, men denna öl är riktigt balanserad vad gäller beskan.

Tokgod: Det är ingen hemlighet att jag gillar tokhumlad öl. Denna öl är tokhumlad så utgångspunkten är given. Sen är det bara en fråga hur mycket jag gillar ölen. Jag tycker ölen är välkomponerad och sympatisk. Alkoholen tar stor plats (som förväntat med 16%) men det finns humlearom, sötma, beska och kolsyrning som avleder från spritigheten. Skulle man skapa stilen Imperial Red Ale, som denna sägs vara, tror jag detta är en hyggligt bra tolkning!

Nu blir jag faktiskt lite nyfiken på hur denna smakar om ett tag. Spritigheten och sötman torde gifta sig lite och beskan komma fram. Humlearomen blir ett minne blott. Denna öl kan nog lagras men jag är glad att jag drack min nu!


Daniel @SchnilleDaniel / Schnille på Facebook

En stor stark dansk. Dubbel IPA till folket.

Jag blev mycket förtjust i Amager Black Nitro. Hur kan då Amager Nitro inte imponera på mig?

Här har vi en danska dubbel IPA. Jag älskar färska DIPA, då blir det närproducerat för bästa resultat. När jag var i Köpenhamn på midsommardagen hade de färsk Titan IPA på fat på Mikkeller Bar [@SchnilleDaniel] och jag provade i maj hyggligt färsk Oskar Blues Gordon på The Rover [@SchnilleDaniel].

Det är snarare undantag än regel att amerikanska IPA och DIPA har passerat "nörddatumet" redan innan de skeppas. Nörddatum är ett begrepp jag hittat på. De allra flesta som betalar jättemycket pengar för sin fina öl på stadens bättre ölkrogar tycker att en aromrik IPA är utmärkt oavsett hur länge fatet stått på.

Vi ölsnördar (som ibland med tillägget "-snobb" kallar mig) tycker att när fatet stått på ett tag (från en dag) har det blivit trött. Aromen minskar. Det blir mer fokus på malt och alkohol. När en öl har ett stort fokus på just humlearom, blir det tråkigt för oss när denna saknas.

De två exempel jag berättade om, Titan IPA på fat i Köpenhamn och Gordon  på burk på The Rover i maj, är de två gånger jag fått färsk amerikansk IPA eller DIPA detta året. Jag var tillbaka till The Rover i augusti och tyckte burkarna Gordon blivit trötta då. Märk väl att båda gångerna jag provade Gordon var det första ölen för dagen. Amerikansk öl på krogen har blivit lite lotto för mig. Jag tittar länge, funderar, läser, satsar och blir tyvärr oftast besviken. Det är de få tillfällen jag hittar något gott som gör att förlusterna är värda insatserna. Jag träffar jackpott. När amerikansk IPA är bra är den bäst.

Närproducerat då. Norge och Danmark får det bli. Jag provade en DIPA från Nøgne nyligen [Schnille], den var inte trött men jag var inte så förtjust i den. Nu blir det till att prova en dansk DIPA. Som "sig bör" finns mycket amerikansk humle i denna, det utlovas Amarillo, Cascade, Centennial och Columbus. Till det lite Northern Brewer. Varför inte.

Amager Brygghus Nitro [RB]

Utseende: Stort kritvitt härligt luftig skum. Den ligger kvar ganska länge. Grumlig vätska, kan inte se om det finns någon synlig kolsyrning. Härlig orange färg. Mums.

Arom: Något stor arom. Syrlig kåda, lite riven citronskal, aprikosskal och lite nötter. Sötman finns ganska närvarande i doften.

Smak: Stor smak. Mycket humle. Grapeskal, vitpeppar,  alkohol,

Munkänsla: Viss sötma som gör sig väl, men ingen sådan där stor amerikansk kropp. En lite elegantare sötma, som torkade aprikoser, kanske till och med sultanasrussin, och en len och fin kolsyrning gör kroppen lagom stor. En värmande alkohol är närvarande men inte störande, imponerande vid 10% alkohol.

Bättre: Detta är en riktigt trevlig DIPA. De har inte bara kört en klon på en amerikansk dubbel IPA med en kropp stor som en käftsmäll och sen tokmycket humle. Jag får lite känsla att de vill förmedla en hygglig kropp tillsammans med lite europeisk elegans. Nynäshamn gav sig på att göra en DIPA [@SchnilleDaniel, Schnille, RB] för inte så länge sen. Stilen känns igen.

Är det så att vi ser en delning mellan amerikansk och europeisk (svensk?) dubbel IPA, liksom vi ser delningen amerikansk/brittisk IPA respektive Barley Wine? Jag gillar oavsett att Amager gör sin egen grej och producerar en stabil öl. Även om jag kanske i hemlighet fortsätter leta efter rätt lottorad med de amerikanska varianterna.


Daniel @SchnilleDaniel / Schnille på Facebook

En trevlig dansk bekantskap, humlig mörk öl!

Nu har jag provat två mitt-i-månaden nyheter och blivit riktigt besviken. Jag ger mig på arbetshästen Amager Brygghus. Jag tror inte jag blivit besviken på deras öl. Nu tar jag fram deras Black Nitro, en välhumlad mörk öl, Black IPA eller om man inte är så förtjust i tautologi, en CDA, Cascadian Dark Ale. Just tautologin tycks vara anledningen till att man inte vill kalla den Black IPA, ett annars funktionellt och väl beskrivande namn.

Just denna öl är bryggd tillsammans med en kompetent kille, Shaun E. Hill som till vardags driver Hill Farmstead Brewery i Vermont. I Göteborg känner vi främst honom genom de olika Grassroots brygder som nått oss, ett bryggeri han startade under sina knappa två år i Danmark.

Inte alldeles otippat kan vi förvänta oss en del amerikanska toner i aromhumlingen utlovas det på etiketten. Ölet håller 7,6%ABV och över 80 IBU.

Amager Brygghus Black Nitro [RB]

Utseende: Högt ljusbrunt skum. Svart vätska, med reservation för att när man håller upp den mot starkt ljus kan man se lite rött i kanten.

Arom: Halvstor doft. Mycket färsk humledoft, särskilt citron och röd grapekött. Lätt syrlighet.

Smak: Lite kallt kaffe, kanske en gissning choklad som förnimmelse av att ölet är mörkt. Annars härlig humlesmak, som i aromen. Citronskal, röd grapefrukt.

Munkänsla: Ganska lätt och torr kropp. Ingen restsötma att tala om. Lite värmande alkohol samtidigt som en fin strävhet sköljer över tungan i slutet av smaken.

Tokgod: Detta gillar jag! Jag sitter redan och planerar hur jag ska plocka på mig lite Mikkeller Beer Hop Breakfast [RB] i Köpenhamn på onsdag, och jag sitter och minns den härliga Stone/BrewDog/Cambridge Juxtaposition Pilsner [Schnille, RB]. Jag gillar att den ser svart ut men beter sig som en ljus IPA. Mikkellern hade en härlig balans mellan den mörka smaken och humlen som jag älskar.

Denna öl kan man ha lite roligt med. Kör en blindprovning med den, med ögonbindel! ROLIGT! Kör en Guinness [RB], Black Nitro och sen en Punk IPA [RB]. Fråga vilken färg ölen har! Till alla tillfällen du hade druckit en IPA passar denna lika bra. Den smakar knappt mörkt alls. Att den håller 80 IBU och 7,6% är svårt att smaka sig till. Sjukt lättdrucken öl.

Ett tips är att dricka den så färsk som möjligt. Håll inte på och lagra denna, jag tror inte den blir bättre. Om du tänker lagra, kom tillbaks när du provar den och berätta vad du tyckte om den lagrad!

Daniel @SchnilleDaniel / Schnille på Facebook

Så tar vi 'en lille én'

Ny dag nya möjligheter! Jag var inte så förtjust i Sierra Nevadas öl i senaste släppet. En färsk liten dansk kanske är det jag behöver? Det Lille Bryggeri är görlitet. Enligt dem själva ett av Danmarks minsta bryggerier. De släppte i måndags en öl som gjorts med enkom den Nya Zeeländska humlesorten Nelson Sauvin.

Detta är en ganska ny humlesort (tillgänglig från år 2000) som odlats fram. Aromkaraktären påminner om aromen för vindruvan Sauvignon Blanc, vilket faktiskt gett upphov till "Sauvin" i namnet. [mer info] Humlen är en allroundsort, så den går bra till både beska, smak och arom. Den passar således till att göra single hopöl med.

Jag gillar deras tilltag, att på baksidan av etiketten lägga till ett avsnitt för mig: "FACTS FOR NØRDER"

Vi kan utläsa att de bara använt en sorts humle. Självklart. Mashhopping (i mäskningen då), sedan i vörtkokningen i olika givor med 60, 20, tio och fem minuter kvar tills slutet. Sedan har man kört vörten genom en 'hopback', ett utrymme med humle i som den färdiga varma vörten får passera innan den kyls, för att sedan avsluta med torrhumling. Ja, de missade väl First Wort Hopping, men annars har de humlat på varje sätt de kunde komma på.

Maltkompositionen är väl inget att diskutera i sig, det ser ljust ut. Höhö. Detta bekräftas av färgangivelsen EBC: 11. Trevligt att de anger både OG och FG, då får jag en känsla för hur mycket sötma och alkohol som kommer finnas i ölen. Den håller 5,5% ABV, det tycker jag är en lagom nivå för en öl som jag förväntar mig kommer ha mycket tropisk frukt i smak och arom (Nelson Sauvin) samt vara hyggligt torr i avslutet (FG 1.008 är ganska lågt tycker jag).

Både jag och Carl gillade Det Lille Bryggeri Columbus Pale Ale [@SchnilleDaniel] och Mikkeller Single Hop Nelson Sauvin [Schnille]. Till skillnad från Mikkellers Single Hop serie skiljer sig grundölen från varandra här. Olika alkoholstyrkor, olika färger och allt. Det känns bra att de inte bara tagit ett koncept och gjort samma sak. Jag vill tro att de väljer maltkomposition efter vad de tycker passar bäst till humlekompositionen. I kommentarerna till gårdagens inlägg diskuterades denna lilla danska brygd, med både positiva och negativa kommentarer. Det ska bli spännande att prova!

Nog snackat, nu bira.

Det Lille Bryggeri Nelson Sauvin Pale Ale [RB]

Utseende: Lätt grumlig gul vätska. Stort hyggligt fast klarvitt skum som ligger kvar ett tag. Små synliga bubblor som slickar glaset upp mot ytan. Det är en riktigt vacker öl tycker jag. Gulnyansen är nästan overklig, som passionsfruktskött.

Arom: Halvstor. Metallisk, citron, blöt kartong, tutti frutti. Ok, då, passionsfrukt också. Ganska mycket passionsfrukt.

Smak: Mellanstor smak. Lite oren ton som bär en liknelse till grapefruktsskal. Jag får associationer till såpa och sedan passionsfruktsskal. Jag hakar upp mig på en ton som jag närmast tycker känns som smuts.

Munkänsla: Lätt kropp, riktigt torr öl. Ingen sötma alls. Kolsyrningen är tät med små graciösa bubblor. Beskan är ganska liten, men den finns där i slutet. En kort beska som avslutar smaken, inte mer.

Inget särskilt: Torrheten i ölen brukar jag uppskatta, men nu får jag nästan en känsla av att något saknas istället. Lite sötma. Aldrig blir jag nöjd. Jag är nog inte så förtjust i tutti fruttitonen heller. Jag gillar inte den i Sauvignon Blancviner heller, så det är inget personligt kära humlesort! Den orena tonen tilltalar mig inte heller.

Vad trist! Nu har jag provat två av nyheterna och de faller mig inte i smaken. Den här ölen var i alla fall inte så stor och stark som den jag drack igår. 50cl är OK tycker jag. Nu när jag slagit mig in på danska öl tänker jag fortsätta med det! Nästa gång är det Amagerölen som ska avverkas. En DIPA och en svart IPA eller CDA eller vad den ska heta.

Daniel @SchnilleDaniel / Schnille på Facebook

Schnille på Facebook

För att hålla dig uppdaterad om det senaste inom ölvärlden, det senaste på Schnille och få lite 'bakom kulisserna' bli ett 'fan' av Schnille och Schmak på Facebook!

Vi lägger in små notiser , nyheter, länk- och lästips löpande när vi nosat upp dem. Vi berättar även lite om vad vi pysslar med för tillfället och kort och live vad vi dricker för tillfället.

Jag tror Facebook ger oss en möjlighet att sprida fantastisk öl till fler människor och på fler sätt! Tipsa gärna dina vänner om du gillar det du ser! För mig är det ingen tävling om vem som får flest läsare eller fans eller följare på Twitter, etc. Jag vill hjälpa till att sprida fantastisk öl!

Daniel

Färsk Nya Zeeländsk humle - trött IPA?

Den 16 augusti 2010 var det ett litet släpp på Systembolaget. I de tre vinkällarbutikerna kunde vi hitta några trevliga öl som köpts in i mindre kvantiteter. Jag hann inte köpa dessa förrän idag onsdag, men jag fick tag på samtliga nyheter i alla fall. Det var inte jättebilligt, så jag hoppas att jag blir glad!

En av ölen är en amerikanare, från Sierra Nevada. De har en serie öl som bryggs på färsk humle, Harvest kallar de den. Logiskt. De har dels Northern Hemisphere [RB], som görs med 'wet hop' alltså att humlen används otorkad i bryggningen. Då kör de med amerikanska humlena Centennial och Cascade.

Sedan ett litet tag (2008) kör de även Southern Hemisphere. Då tar de färsk humle från Nya Zeeland (som har skördesäsong i april) och torkar och transporterar till USA för att användas så snart som möjligt. Humlesorterna är Pacific Hallertau, NZ Motueka och NZ Southern Cross.

Nu är det ju klart att även torkad humle åldras, men jag känner lite att har humlen väl torkats är det väl svårt att kalla den 'färsk', även om det var lite tid sedan den skördades? Nu försöker inte Sierra Nevada påstå att humlen använts färsk ('wet hopping') utan förklarar noggrant hur de gjort.

Sierra Nevada Southern Hemisphere Harvest 2010 [RB]

Utseende: Krämigt ljus orange skum, som lägger sig långsamt mot den bärnstensfärgade, nästan röda (!) klara vätskan utan synlig kolsyrning.


Arom: Inte jättestor arom. Alkohol, hö, lite sött, lätt eukalyptus.

Smak: Halvstor smak. Alkoholen kommer direkt och tillsammans med sötman och maltigheten får jag en lätt vinös ton, nästan som Pommac. Mellanspelet ger en smak av grapeskal och läkerol, men ingen särskild humleexplosion. Ingen särskilt stor humlesmak heller tyvärr. Eftersmaken bjuder på en del metall.

Munkänsla: Medelstor lite söt kropp som lyfts upp av en mycket närvarande brännande alkohol. Det finns en del beska mot slutet av smaken, men inget som stör. Kolsyrningen är len och liten.

Inget särskilt: Den har lite arom, en del smak och är en kul grej. Tyvärr blir det ingen grym öl av denna kombination. De smaker som är generösa är alkoholen som jag tycker dominerar totalt, sedan en sötma i kroppen som är angenäm. Lite beska och kanske lite lite citrushumle. Är ölen trött?

Denna öl lanserades i april, det är nu fyra månader sedan. Visst räcker fyra månader för att trötta ut en hel del humlearomer. Sen att buteljera en öl på 6,7% i 71cl flaskor och ta 79kr för den, det gillar inte jag. Mindre flaskor, snälla! Som tur är gillar min fru öl och hon drack upp resten.

Daniel

Inköpslista 16 augusti 2010

Dags för ett litet släpp till vinkällarbutikerna i Göteborg, Malmö och Stockholm. Här snackar vi begränsat antal flaskor.


11783 [125kr; 37,5cl] BrewDog Abstrakt 02 (AB:02) [RB]
11781 [65,20kr; 50cl] Amager Black Nitro [RB]
11780 [68,70kr; 50cl] Amager Nitro [RB]
11779 [45,50kr; 50cl] Det Lille Bryggeri Nelson Sauvin Pale Ale [RB]
11782 [79kr; 71cl] Sierra Nevada Harvest Southern Hemisphere [RB]

Jag ska försöka köpa en av varje. Danska Amager har imponerat tidigare, inte minst med sin Sundby Stout [@SchnilleDaniel]. Det Lille Bryggeris Columbus Ale [@SchnilleDaniel] var trevlig, även Mikkellers Nelson Sauvin Single Hop IPA [Schnille], varför jag tror på en vinstkombination där! 

Förra året provade jag Sierra Nevada Harvest på fat [Schnille] på Bishops Arms Järntorget. Jag provade den lite senare än Carl. Trevlig enkel öl, men den hade tappat lite i aromen då den hade stått på ett tag. Jag vet inte om jag vill ha en så stor flaska som erbjuds, så jag kanske skippar den, får se hur det känns.

Vad ska ni plocka på er?

Daniel

Norska hembryggningsmästerskapets vinnare 2010

Många bra saker händer när man brygger öl hemma. Man lär sig kemi, renlighet, tålamod, att misslyckas, och att utöva en passion. För mig har hembryggningen gått hand i hand med mitt ölintresse och utvecklats till en hobby, till och med en passion. Det är väl vad det kallas när man vill det mer än hur bra man är?

För oss hembryggare i Sverige finns ett årligen återkommande mästerskap - SM i hembryggd öl som arrangeras av Svenska Hembryggarförening (SHBF). 2010 tävlades det i Göteborg. Jag hade gärna varit med men hade inga öl att ställa upp med då jag varit upptagen med nyfött barn.

Första priset i SM är att få brygga sin öl på ett kommersiellt bryggeri! År 2008 var det Grebbestads Bryggeri som stod för bryggningen av Hökhålts Sommarale [RB, Schnille], 2009 var det Oppigårds som bryggde InWit [RB, Schnille].

I Norge finns liknande tävling och vinst. 2010 års vinnare av NM i hembryggning, Jan Halvor Fjeld [RB] fick brygga sitt öl på Nøgne Ø. Resultatet provade jag! Klicka på bilden för att läsa texten på flaskan!

[Tillägg kl 13.50 13/8: Jag är dålig på norska!]

Tydligen var vinnaren i NM även en "konkurrerande" bryggare i Norge, oklart vilken dock. Nøgne stod fast vid sitt ord och det blev väl en samarbetsbrygd, även om "det andra" bryggeriet inte nämns vid namn. Det öl som vann NM hette: "Humlehelvete/Pliny goes to Telemark." Two Captains kan vara mer kommersiellt gångbart. Two captains refererar till att de båda flyger! Tack till Måns i kommentarerna kl 13.27. Att jag satte konkurrerande inom citationstecken är inte för att jag feltolkade "konkurrense" utan för att jag inte anser att bryggerier inom detta segment konkurrerar med varandra.

Nøgne Ø/Jan H. Fjeld Two Captains Double IPA [RB]

Utseende: Stort inbjudande skum. Grumlig orange vätska. Ingen synlig kolsyrning.

Arom: Halvliten arom. Kåda och en del sötma dominerar det som finns av doften. Grapeskal finner jag också, liksom lite alkohol. Ganska okomplicerad doft.

Smak: Återhållsam smak. Lite sötma, lite kåda, lite alkohol. Det finns en lätt underliggande sötma som kämpar för sin existens jämte humlebeskan och alkoholen.

Munkänsla: Lätt men sträv kropp. Kolsyran är närvarande men inte så strörande. Den harmonierar med strävheten jag känner i beskan och skapar en helhet av ölen.

Köpvärd: Jag saknar en komplexitet i smaken. Jag tycker kroppen är väl tunn för att vara en dubbel IPA, jag undrar om den lilla sötman skrämts iväg av humlen, eller om ölen helt enkelt jäst ut mer hos Nøgne? Har spritigheten tagit en större plats i den kommersiella brygden än i den hembrygda varianten?

Jag undrar hur denna öl smakade i själva NM. En svaghet jag ser i belöningen att få brygga sin hembrygd "kommersiellt " är att man tar samma ingredienser och skalar upp dem och kör på det. Jag märker när jag brygger att det blir lite olika varje gång, för att inte tala om när jag byter ut någon del av processen. Jag tycker jag känner skillnad före och efter plattvärmeväxlare som kylmetod. Innan körde jag kyla 25-30 L vört i badkaret. Det gick inte så bra och skrapade upp lite emalj.

Jag tänker därför att denna brygd, liksom Oppigårds InWit och Grebbestads Hökhålts Sommarale är samma recept som vinnaren i respektive tävling, men inte fasen är det samma öl. Oavsett, kul att bryggerierna vågar brygga, kul att hembryggarna vågar utsätta sig för domarnas och publikens kritik, för att inte tala om vi extrema ölsnobbar som kommer och jämför dem med (de allra bästa av) kommersiella brygder.

Till nästa SM har jag minst en brygd (mer om den strax!) som jag kommer vara nöjd med. Denna skall in i domartävlingen. Här gäller det att vara så typriktig som möjligt, vilket kan vara lite trist tycker jag själv. Tanken är naturligtvis att göra en så objektiv bedömning som möjligt vilket vi på Schnille bevisligen inte pysslar med. Vi försöker beskriva smaker och dofter objektivt, men själva helhetsbedömningen utgår från våra tyckanden, smaker och fixa idéer. Alla har dem, så även vi.

Åter till SM i hembryggd öl 2011 i Stockholm. Har jag tillräckligt med fatkapacitet för att inte tala om tid, kommer jag försöka mig på folkets val också. Önska mig lycka till!


PS. Ja, fredag den 13e förtjänar denna artikel att publiceras exakt kl 13.13. God lycka idag!

Daniel

Mikkeller Big WORST Barley Wine

Jag bad min frus kusin Mikael att plocka på sig en flaska barley wine från Mikkeller på Ølbutikken, nämligen Big Worst Barley Wine. Av namnet att döma är detta den tyngsta barley winen i Mikkellers stall, som består av Big Bad [RB], Big Worse [RB], Big V [RB, @SchnilleDaniel] som jag provade på Mikkeller Bar i Köpenhamn och gillade, samt även en bourbonfatslagrad version: Big Worst Barley Wine Bourbon Edition [RB].

En översättning kan jag väl bidra med, om det inte är tydligt i texten ovan:

Big Bad = Stor, elak. (10% ABV)
Big Worse = Stor, värre (12% ABV)
Big Worst = Stor, värst. (17,6% ABV)

På tal om översättning går det att läsa lite (med betoning på lite) mer om denna öl på Mikkellers hemsida, men då på danska.

Mikkeller Big Worst Barley Wine [RB]

Utseende: Litet skum som bildas när jag häller upp. Den är luftig och vit och försvinner ganska omgående. Vätskan är lätt oljig i glaset, klar och lite mörkt guldfärgad. Mycket lätt röd ton i färgen. Ingen synlig kolsyrning.

Arom: Ganska stor arom som möter upp. Sprit. Alkohol. Russin, vanilj.

Smak: Mer av alkoholen direkt. Denna öl är riktigt spritig. Efter detta kommer en trevlig söt maltig ton. Jag känner humlesmaken ganska väl, av grape och citrus, men smaken sköljs bort av den återkommande sötman och spritigheten.

Munkänsla: Lite trög vätska som har en stor astringens och beska känner jag. Det blir strävt och gott på tungan. Kolsyrningen märks av i kroppen, fast den är låg och bubblorna är riktigt små.

Bra: Jag blev faktiskt lite besviken av denna öl. Den är trevlig, men den är riktigt obalanserad. Jag minns att jag provade Mikkeller Big Bad någon gång för länge sen och älskade den. Big V var stabil också. Den här Big Worst är mest spritig. Om du gillar öl som går åt det spritiga hållet är detta rätt för dig.

Jag har en flaska kvar av denna öl som jag kommer spara ett tag för att se hur den utvecklar sig. Jag hoppas den utvecklar sig åt det balanserade hållet snarare än inte. Jag tror att jag tar denna öl en riktigt kall vinterdag då jag känner mig lite frusen. Likt en god whisky eller madeira framför brasan tror jag denna värmer fint!

Daniel

Köpenhamn dag 2

Carls vallfärd till Köpenhamn:
Ut på vallfärd
Köpenhamn dag 1


Andra dagen inleddes på det mysiga caféet Granola. Jag tog en äggmuffin med skinka och ägg, tjejen tog pannkakor. Till detta ingen öl men en riktigt god jordgubbsmilkshake.

Ett besök på det stora köpcentret Magasins matavdelning visade på ett för att vara dansk mataffär riktigt stabilt ölsortimemt. St Bernardus Abt, Saison Dupont, Limfjords Porter och flera öl från Hornbeer. Självklart långt efter vinutbudet, men tillräckligt för att hitta något för den som vill matcha maten med öl. En liten flaska Saison Dupont fick det bli för mig.

Därefter blev det ett besök på Barleywine. Här skulle enligt planen resans ölinköp rundas av. Lost Abbey Red Poppy Ale och de Molen Hel & Verdoemenis 666  i helsnygg flaska plockade jag till mig. Gillar verkligen storleken på dessa. Behöver inte vänta på någon lämplig själ att dela med. 25 cl imp stout och 35 cl suröl är klockrent. Mer sånt!

Eftermiddagen spenderades på Tivoli. Så fort det gick upp för mig att nöjesparken hade ett pubbryggeri var ett besök givet. Flickvännen och J ville åka lite. Jag ville ha öl. Vi delade därmed upp oss en stund. Så under tiden de mest köade gick jag till Færgekroen Bryghus. Där kunde man välja mellan två öl: Amber Lager och Blond Lager. Valet föll på den senare.

Færgekroen Blond Lager

Ölen hade en ganska liten doft. Bröd, metall och lite wellpapp. Jaja, slipper i alla fall köa. Smaken var lite bättre. Det börjar med en medellätt beska som går över i kolakakor. En lätt sötma, sälta och lite beska hänger kvar.

Köpvärd: 59 dkr för 50 cl ok lager på Tivoli. Köp om du har vägarna förbi, men förvänta inga stordåd. Då föredrar jag Liseberg där man kan avnjuta Oceanbryggeriets goda öl. Göteborg - Köpenhamn 1-0.

Till middag var vi sugna på kött. På köpenhamnsportalen AOK.dk hade jag läst om Madklubben Steak. Stället verkade kunna sina stekar och ligger inte allt för högt i pris. 300 dkr för 3 rätter och 350 dkr för 4 rätter tycker jag är överkomligt. Turligt nog hade jag bokat bord i förväg. När vi kom var stället helt fullt.

För- och efterrätten var bra men huvudrätten var helt underbar. Jag åt Steak Frites - ryggbiff med pommes. Köttet var helt perfekt stekt (medium) med en fin röd kärna. Saftigt och mycket smakrikt. Pommes fritesen var så goda och smakrika att de borde byta namn. Istället för att bara smaka fett som på snabbmatsställen smakade de faktiskt potatis. Vi var så inne i maten att ingen av oss lyckades ta kort. I ölväg hade de Anchor Steam Beer och Anchor Liberty Ale. Jag valde Liberty Ale som passade perfekt till maten.