onsdag, oktober 20, 2010

Cantillon Kriek 2008 och 2010

I oktober kom en av mina absoluta favoritöl in på Systembolagets ordinarie sortiment – Cantillon Kriek. Ölen är en typ av lambic där körsbär har tillsatts. Ölstilen är känd för att ha stor utvecklingspotential vid lagring. Hur väl stämmer detta in på Cantillon Kriek? En jämförelse mellan en Cantillon Kriek från 2010 med en från 2008 ger svaret.

Kriek är en lambic där körsbär har tillsatts. Lambic hör till familjen spontanjästa öl. Det innebär att man inte har tillsatt någon jäst manuellt utan att man låter vörten komma i kontakt med naturlig vildjäst. Lambic bryggs i Belgien enligt traditionella metoder där den naturliga jästen och bakteriefloran bidrar till de säregna dofterna och smakerna. Ölen innehåller mältat korn, oftast pilsnermalt, och ungefär en tredjedel omältat vete. I ölen använder man gammal humle där huvuddelen av smaken och beskan är borta. Kvar är de konserverande egenskaperna.

Brasserie Cantillon Brouwerij grundades redan år 1900 av Paul Cantillon. 1968 tog Jean-Pierre Van Roy, gift med Paul Cantillons barnbarn, över bryggeriet. Han driver det än idag tillsammans med sin familj.

Cantillon gör idag flera olika spontanjästa öl. Hit hör bland annat Cantillon Gueuze, hallonlambicen Rosé de Gambrinus, aprikoslambicen Fou' Foune (min favorit) och druvlambicen St Lamvinus. Bryggeriet har på senare år fått en hel del uppmärksamhet för ölen de brygger för danska Ølbutikken, blåbärslambicen Cantillon Blåbær [Schnille]. Ölen kommer en gång per år och kan bara köpas på Ølbutikken.

En av de jäststammarna som finns i lambic är Brettanomyces (brett). Bretten är en ovanligt segsliten jäst som i princip äter alla typer av sockerarter tills inga finns kvar. Efter tre år har den ätit upp allt socker i en lambic. Detta innebär att en lambic upplevs som surare med tiden, i takt med att det inbäddande sockret försvinner.

För vidare läsning om lambic rekommenderar jag än en gång en artikelserie skriven av Viktor på Något att dricka: En introduktion till spontanjäst öl.


Cantillon Kriek - 2010

Doft: Doften är väldigt frisk. Syran gör att man vaknar till. Det är fullt av färska syrliga körsbär. Påminner om ett körsbärsvin. Undertill ligger stall och mandlar.

Smak: Syrlig smak. Citronsyra sprider sig genom hela munnen. Körsbären är kvar men har fått sällskap av syrliga krusbär.

Munkänsla: Mjuk vätska med en del fyllighet. Nästan ingen kolsyra.

Tokgod: Det här är verkligen riktigt gott. Tyvärr får jag samma känsla som när jag dricker den färsk från fat, att det är lite för mjukt och enkelt. Både syran och frukten finns med, men det saknas ett riktigt djup.

Cantillon Kriek - 2008

Doft: De två åren har märkbart ökat syran i doften. Det är mycket skarpare än i den färska krieken. Körsbären är nu väldigt tillbakadragna. Även om frukten sammantaget är mindre påtaglig så är den mer komplex. Sida vid sida men körsbären finns nu även gröna äpplen och vinäger.

Smak: Smaken lyckas vara både surare och fruktigare. Än en gång är frukten mer utvecklad. Syrliga gröna äpplen, osötad druvjuice och körsbär. Smaken hänger kvar länge.

Munkänsla: Den högre syran gör att drycken nu känns fylligare. Det drar i hela munnen. Kolsyran har blivit livligare.

En upplevelse: De två åren är utan tvekan värt väntan, i alla fall för mig. Körsbären har gått ner men fylls ut av mer syra och fler frukter. Jag lägger undan en låda.


Flitiga läsare har noterat att jag är riktigt förtjust i att kombinera öl med ost. Efter att ha provat några ostar på Hildas ost i Saluhallen föll valet till slut på en Abondance. Abondance är en fransk alpost gjord på opastöriserad komjölk. Den påminner lite om en gruyere fast är skarpare och fylligare.

Till Cantillon Kriek 2010 var kombinationen inget speciellt. Osten och ölen gick rakt förbi varandra som om inget hade hänt. Med den tvååriga krieken var det en helt annan historia. Osten lyfte fram en liten sötma som tidigare inte gått att urskilja vilket höjde ölen ytterligare ett snäpp. En helt underbar kombination!

3 kommentarer:

  1. enligt de själva på Cantillon när jag frågade om lagring så sa de följande. Faro ska drickas så fort som möjligt, gueze och lambics tål lätt lagring i 10 år minst om man vill.. däremot de med frukt bör man dricka inom nåt år efter de flaskats för de hävdade att desto längre man väntar desto mer försvinner fruktsmakerna... och att det efter tillräckligt lång tid faktiskt återgår till att bli en gueze :) deras ord, inte mina :)

    //kristian

    SvaraRadera
  2. @eberlund: Visst är det så att Cantillon förordar att man ska dricka deras kriek inom ett år för att få så mycket fruktsmak som möjligt. Det skriver de t.o.m. på etiketten. Samtidigt påpekar de på sin hemsida att ölen fortsätter att utvecklas med tiden, vilket flera konsumenter likt mig uppskattar.

    Tanken är att jämförelsen ska ge en vägledning om vad som händer med lagring. Då kan var och en ta ett välgrundat beslut. I mitt fall kommer jag att fortsätta med krieklagring, men dricker Fou' Foune ganska färsk.

    SvaraRadera
  3. Behövde återgå till detta inlägg i samband med att jag intar min första flaska och satan vad trevligt det är. Visst är lambics och Krieks rätt lika varandra tycker jag, men här är det verkligen superbt balanserat. Så efter min lilla upplevelse nu och beviset här att den gillar att åldras lite så blir det nog att låta en låda bli till en surare gammal gubbe

    SvaraRadera