I kupan ligger Oceanbryggeriet Porter som jag har blivit riktigt förtjust i. Trevlig halvfyllig kropp, mumsiga brända toner och generöst med choklad. Serverad vid 5°C är den lättdrucken, låter man den bli lite varmare kommer den mer till sin rätt, enligt mig i alla fall.
Tillbaks till kupan. Jag tänkte att det var något som köpts in av Föreningen Sveriges Småbryggerier. De hade ju möte i Eskilstuna ett tag sedan. Tanken som slog mig är att de har gått ihop och har samma sorts glas till alla deras öl, och de har gett ut dem till Bishops Arms. Detta är väl också den enskilt största försäljningskanalen för svenska mikrobryggerier så det verkade rimligt.
När vi var hos Dugges i veckan (inlägg 1, inlägg 2) frågade jag Mikael om det. Han är ju med i föreningen så jag tyckte det var rimligt att han visste, men han sa att föreningen inte riktigt kommit till skott med verksamhet än. Tanken med föreningen är att gemensamt marknadsföra sig. Intelligent tycker jag.
Det är bättre att gå ihop och arbeta gemensamt, mot de större aktörerna, än att käbbla sinsemellan om de små marknadsandelar de har. Vi som dricker deras produkter gör det för att vi uppskattar goda drycker och är nyfikna. Vi är inte märkestrogna på samma sätt som "gemene man" som bara dricker märke C, P eller S.
Sen är det skönt att slippa dricka ur såna glas med rak kant, jag gillar dem inte.
Detta fick mig att tänka lite ytterligare kring samarbete. Varför begränsa sig till marknadsföring? Jag tänkte direkt på en sån sak som flasktappning. Mikael har leasat in en flasktappningsmaskin för att de är så dyra att köpa.
Har Oceanbryggeriet gjort samma sak? Är det inte i så fall smart att man delar på en sådan anläggning? Kan man gå ihop vid malt-, humle-, och utrustningsinköp och bli en större kund för att pressa leverantören?
Hur långt kan man gå vid samarbeten och fortfarande vara "sig själv"? Jag har hört mycket kritik för att ett visst mindre bryggeri tappar en del flaskor och gör lite annan verksamhet hos en mycket stor aktör som väl hade lite kapacitet över.
Begreppet licensbryggning finns ju idag när man talar om större märken, men vad skulle vi säga om exempelvis Oceanbryggeriet skulle låta licensbrygga en öl hos säg Åbro eller Falcon för att kunna ställa ut i tillräckligt stora kvantiteter och till ett rimligare pris till oss konsumenter? Skulle det fortfarande vara Dugges om han licensbrygger all Avenyn Ale och en eller två öl för att få in på bolaget och sen bara brygger de öl som går i mindre serier i Mölndal?
Om ölen är lika god och blir lite billigare och mycket mer tillgänglig, men aldrig kommer i närheten av Dugges Ale & Porterbryggeri i Mölndal, är det fortfarande Dugges?
Å andra sidan är det inte att ölen gått på Dugges pallyftare som gör den Dugges. Svår fråga. Bra med glasen på Bishops i alla fall. Nu är jag varm och törstig.
Daniel
Vad är i så fall en öl från Mikkeller?
SvaraRadera:-)
Just, just! Jag tycker det är OK att hyra in sig på storbryggerier, så länge man har total kontroll över hela bryggningsprocessen för sin öl. Det måste väl vara det som räknas?
SvaraRaderaDet där har ju varit uppe ett antal gånger och det hela verkar väldigt känsligt. För några år sedan testade något av de minder bryggerierna (kan ha varit Grebbestads) provade att göra en testomgång öl på burk hos Åbro, och då blev det ett jäkla liv på bloggare och tyckare som ansåg att det var ett svek mot ”idealen” och ”Ska jag dricka Åbro kan jag göra det billigare om det står Åbor på burken”.
SvaraRaderaEn licensbryggning är tydligen en väldigt känslig affär för många, som verkar ha åsikten att ”craft” i ”craft brewing” innebär att man helst ska göra alla arbetsmoment för hand och att ölen då skulle bli bättre (det blir den inte, tvärtom).
Däremot kan jag tänka mig att det är lätt att ett bryggeris särprägel och hussmak går förlorad om man brygger på någon annans bryggverk. Men det verkar å andra sidan inte röra sådana som Mikkeller, Beer Here, Struise eller Ridgeway speciellt mycket i ryggen.
Jag spekulerar vidare: Mikrobryggerier startar ofta som enmansprojekt, ibland för att bryggaren vill känna att han har total kontroll över hela processen. Ungefär som att det bland linköpings pensionerade matematiker verkar populärt att göra getost.
SvaraRaderaI det fallet kan jag tänka mig att det blir mer motstånd mot att samarbeta om olika saker.
Ja, Mikkeller har verkligen lyckats med att använda sig av andras bryggkapacitet. Frågan är dock om den kapaciteten endast fungerar som vilken bryggerianläggning som helst eller om det aktuella bryggeriets bryggmästare och kultur hänger med? För han har mig veterligen inte använt sig av massbryggerier såsom Carlsberg eller Spendrups.
SvaraRaderaSamtidigt är det ur effektivitetssynpunkt intressant att veta hur det hade fungerat med ett massbryggeri. För de har ju väldigt bra anläggningar och full koll på processen. Det är ju inte anläggningarna som leder till tråkigt öl utan recepten och råvarorna.
Räcker det då med att det smakar lika dant? Hur stor del har historian och imagen lägger vi in i totalintrycket? Jag är själv övertygad om att jag tycker att Dugges och Ocenabryggeriets öl smakar lite bättre eftersom jag vet att de är lokalproducerade av småskaliga entreprenörer.
Swedish Craft Beer glasen som figerurar runt om i Bishops Arms kedjan framtagna i ett sammarbete mellan kedjan Bishops Arms och leverantören Bibendum. Dem är ett led i satsningen på svensk mikrobrygder som Bishop gör, där Bibendum är huvudleverantör av svenska mikrobryggda öl, tillsammans med barchefen på Bishops Arms på Vasagatan i stockholm.
SvaraRaderaNi får ursäkta de grammatiska felen och stavfelen i föregående inlägg, blir så efter några öl Summer Weathen Ale från Oceanbryggeriet.
SvaraRadera@bark: vad beror egentligen hussmaken på? Jag trodde att det främst var jästen, och om man har den med sig själv är det väl inga problem? Men det kanske är en överförenkling?
SvaraRaderaTomas, om jag får spekulera så kommer hussmaken från de faktorer som inte kan överföras till andra bryggerier.
SvaraRaderaDet kan handla om material i bryggutrustning (koppar/rostfritt), sammansättningen av vattnet och hur den interagerar med vörten i mäskningen och kokningen (hårt/mjukt/mineralhalter), mäskningsmetod beroende på typ av bryggverk (infusion/direkt värme/stegmäskning), kylningssystem (plattvärmeväxlare är väl vanligast, undrar om det finns annat i större bryggerier).
Det finns många faktorer som påverkar smaken som kan överföras, maltsort (exvis engelsk pale ale kontra tysk) humleleverantör, jäststräng. Man kan ju justera vattnet för att passa en profil också, genom tillsatser.
Sedan kanske man kan tycka att det är värt att justera/förlora hussmaken för att kunna skala upp. Om man brygger hos någon annan kan ju förändringen bli lika stor som om man byter ut sitt bryggverk. Dessutom kan ju hussmaken vara en felsmak (som jag har upplevt själv).
Detta var väl ett litet urval av sådant som jag märkt kan påverka när jag brygger och som jag läst kan påverka vid mer industriell bryggning.
Daniel
Tack Daniel, det var upplysande. Ska fundera på om jag måste ändra min åsikt...
SvaraRaderaJag tycker inte att det nödvändigtvis är fel att licensbrygga sin öl, men som med allt tycker jag man ska fatta informerade beslut.
SvaraRaderaLicensbrygger man hos ett större bryggeri kan man nog räkna med att några slutar dricka ölet för att man har "sold out to big business." Å andra sidan kan man nå fler konsumenter med sin öl. Här får man besluta hur mycket man vill kompromissa helt enkelt. Det är inte otroligt att ölet "objektivt sett" blir bättre hos ett större bryggeri då man kan ha andra möjligheter till kvalitetskontroll.
Det var i det ljuset som jag resonerade kring att exempelvis Dugges skulle kunna licensbrygga en storsäljare eller två för att själv ägna sig åt brygder som bryggs i mindre serier. Då behåller mån lite "konstnärlig integritet" eller vad man vill kalla det, samtidigt som man når en bredare publik med sina storsäljare.
Men återigen är detta ett beslut som jag tycker måste vara ett informerat beslut och som måste grundas på bryggmästarens och ägarnas intressen och prioriteringar. Beslutet blir nog inte samma för två bryggare.
Daniel
Är det inte så att licensbryggning är när till exempel amerikanska Budweiser bryggs i England för den europeiska marknaden&kontraktsbryggning är det som beskrivs ovan?
SvaraRadera@Jonas:
SvaraRaderaI största allmänhet får jag känslan av att typ SorbonX på Sorbon är en kontraktsbryggning. De avtalade om att brygga en öl enligt ett recept och de får all öl mot pengar.
Jag funderar sedan vad skillnaden mellan att Heineken (licens)brygger sin öl hos Spendrups och att något annat bryggeri gör det. Vad är det som kvalificerar det till licensbryggning då? Att beställaren är utomlands? Eller av en viss storlek?
Jag skulle nog hålla kvar vid min terminologi. Kontraktsbryggning = bryggning av öl i samarbete med bryggeri, resultatet blir en ny öl. Licensbryggning = bryggning av redan existerande brygd för att så gott som möjligt efterlikna densamma.
Vad tror du om denna terminologi? Du verkade inte hålla med, hur tänker du?
Daniel