Mer god öl från Stockholm Beer

Efter årets första besök på Stockholm Beer fanns det fortfarande ett antal öl jag ville passa på att testa. Det har inte helt oväntat bloggats en hel del om mässan. En öl som återkommande fått mycket goda omdömen är North Coast Old Rasputin Anniversary XI Bourbon Barrel Aged Stout. Den vanliga Old Rasputin Stout är jag inte helförtjust i. Tycker att svartmaltens syra går igenom för mycket. Bra bourbon är jag däremot svag för. Intressant att se vad bourbonfatet har gjort med gamle Rasputin. Nästan direkt styrde Daniel och jag mot Oliver Twists monter.

Old Rasputin Anniversary XI Bourbon Barrel Aged Stout

Ölen har uppenbarligen trivts bra i bourbonfatet. Det doftar vaniljbönor, tofee och lite knäck vilket blandas riktigt trevligt tillsammans med chokladen och kaffet från den ursprungliga ölen. Mjukt och fint är det.

Smaken är långt mycket bättre och mjukare än i den vanliga Rasputin. Fatlagringen har tämjt staouten och samtidigt tillfört nya dimensioner. Vaniljig bourbon blandat med söt choklad, espresso och kakaopuder passar riktigt väl. Härligt!

Munkänslan är fyllig, kolsyran lätt närvarande och alkoholen härligt värmande.

Tokgod: Mums. Bourbon och stout i skön harmoni.

Från Oliver Twist var det inte långt till Wicked Wine där vi fortfarande hade ett antal öl kvar att testa. I kylarna stod en massa öl från det helsköna bryggeriet Dieu Du Ciel. I Sverige ser man sällan fler öl än deras stabila IPA Corne du Diable, trevliga barley wine Solstice d’hiver och förträffliga kaffestout Péché Mortel. Wicked Wines ölkylar visade att repertoaren är mycket större än så.

Jag och Daniel testade bland annat den riktigt trevliga stouten Aphrodisiaque. När vi stod och sniffade på rågölen Route des Épices kom Närkes Håge och Berith förbi. Intressant tror jag att utslaget blev. I ölen har kanadensarna använt svart- och grönpeppar. Det märktes tydligt i både aromen och i smaken. Kul. Ännu roligare var den enda ölen från Dieu du Ciel som jag lyckades få ner på papper, veteölen Rosée dHibiscus som har kryddats med hibiskusblommor.

Dieu du Ciel Rosée d'Hibiscus

Doften är rejält blommig. Jag vet inte hur hibiskusblommor doftar men jag gissar att det är så här. Det finns även persika och syra i doften, samt lite körsbär och äpple.

Smaken är rejält uppfriskande. Röda apelsiner, mer persika, lite blodgrape och en mycket lätt vetekaraktär. Det är sammantaget sötsurt och blommigt. Nästan lite som lättsötat fruktte.

Kroppen är lätt och kolsyran medelhög.

Bättre: Verkligen rejält uppfriskande. Tycker att det är kul med öl som inte måste vara extrem för att stå ut. Ölen är krispig på samma sätt som en sval Chablis.


Carl

Bildreportage 2 - Stockholm Beer & Whisky 2009

Vårt andra besök på Stockholm Beer & Whisky genomförde vi i lördags. Sista dagen och dessutom lönehelg. Vi såg fram mot det med viss tvekan då vi inte gillar att behöva trängas. Vi var där och skulle hänga på låset tänkte vi. Vi och de 18 medresenärer vi tog med oss skulle ta den tidiga bussen så vi skulle vara framme runt 11.40 tror jag. Jag tänkte vi skulle vara i gooood tid och kunna vara första i kön.

Icke. Vi kom inte med bussen för den var full. Vi tog någon annan buss och promenerade sista biten. Vi var framme runt 11.50. På plats var det sjukt mycket folk. Vi fick en plats i kön nere vid busshållplatsen. När de väl släppte på förköpskön så gick det riktigt fort, vi var samtliga 20 inne och hade hängt av oss vid 12.30. Då splittrades vi och skulle botanisera på mässan!

En av deltagarna, Anders Ingvarsson var vänlig nog att dela med sig av de bilder han tog. Jag tog inte med mig kamera denna gång.

En Big Eye hos Oliver Twist

Carl ser bekymrad ut i Wicked Wines monter

Wicked Wine hade med sig en massa godingar. En som inte är med på bild är den hibiskuskryddade veteölen, Dieu du Ciel Rosée d'Hibiscus. Mycket intressant. Smakade röd grapefrukt och var lättdrucken och trevlig.

Närmast i bild ser ni en mycket rolig brygd som låg på cask. Torrhumlad ekfatslagad Gonzo. Det var en riktigt lyckad specialare. Inte så mycket störande kolsyra och helt rätt temperatur för denna dryck. Stor mumsig humlekaraktär. Missade ni denna tycker jag synd om er. Den var en höjdare!

Grebbestad Bryggeri var på plats också. Det verkar gå bra för deras produkter nu. Vi var på Ölhallen 7:an några veckor sedan och ville beställa deras "egna" brygder [Ölhallen 7-an Ljusare än det ena, Ölhallen 7-an Mörkare än det andra] som görs av Grebbestad men de fanns inte tillgängliga och inga bud på när de skulle komma in igen.

Danska Braunstein var på plats.

Carlsberg visade upp tomglas.

Hantverksbryggeriet var på samma plats som förra året. De tog med sig bland annat Alkemisten som för min smak var väl lätt i kroppen, för låg syra och för lite blåbär, men jag är ju gravt färgad av Cantillon Blåbær [RB, Schnille].

Nynäshamn fick slut på sina Bötet Barley Wine, inte så konstigt, -07an var orimligt god. Det tyckte Svenska Hembryggarföreningen också som utsåg densamma till Sveriges bästa mikrobryggda öl.

Sigtuna Brygghus besöktes igen, nu snackade vi först med VD Kenneth Sköld. Denna gång hade de tagit fram två specialare. Sigtuna Grand Cru och Ekporter. Grand Crun är efterlagrad på Mackmyrafat. Tanken är att få till en ton av syrlighet av lactobacillus. Den är på god väg tycker jag, jag önskar mer mer mer syra men det kommer nog när fler bakterier satt sig. Den syrliga ton den hade nu påminde om yoghurt.

Ekportern var en mycket trevlig öl. Stor karaktär av rått trä, inte så mycket avrundad vaniljton som man tänker sig med fat, utan den råa träiga smaken som brukar komma av Mackmyrafat. Vi blev kvar ett bra tag och pratade även med bryggare Mattias Hammenlind om bryggning och hårdrock. Vi förstod att ett fördjupat samarbete med Mackmyra skulle styras upp. Kul!

Jag hade ju som mål att få prova Beer Here Kriekselikroxen hos Brill, det fick jag! Mycket trevlig öl med tydliga syrliga toner och körsbärskaraktär. Jag tycker att Christian har lyckats ganska väl med denna öl! Några 11% alkohol märkte inte jag av!

Har har jag och Carl efter ett tag i Brills goda och välfyllda monter fått tag på en dryck som fick oss att le! Nämligen:

Bruks-Cola från Ölands Gårdsbryggeri. Roligt och mycket gott. Smakar som Pierre Brill beskrev Iglooglass med en härlig söt men inte överdrivet söt avslutning.

Tack vare våra (inte så) diskreta tröjor blev vi igenkända av några av er läsare! Tack för att ni kom fram och hälsade och växlade några ord! Vi uppskattar alltid det!

Fotgrafen Anders Ingvarsson gillade också mässan och naturligtvis den underbara Cantillon Lou Pepe Framboise som vi avnjöt från fat och Avery New World Porter på flaska på Akkurat på väg tillbaks till vandrarhemmet efter mässan.

Mums för Cantillon på fat!

Till slut blev besöket mycket mer lyckat och roligt än vad jag tänkte mig från början. Vi träffade Martin Dickie från BrewDog också, jag hade önskat att jag hade mer tid att prata med honom, samt att vi hade stannat länge nog för att prata med Matthew Brophy från Flying Dog men vi gick hyggligt tidigt och han kom hyggligt sent. Så kan det gå.

Daniel

Ölrepubliken öppnar snart

Vi har levt i ovisshet ett tag nu. Först var The Rover-grabbarnas övertagning av Delirium klar. Handpenning betald. Sen konkade Delirium.

Nu är det klart. För att citera Gert Fylking: Äntligen! 16e oktober slår Ölrepubliken upp portarna. Med tanke på The Rovers utveckling de senaste åren bådar det gott. Jag ser fram emot god öl och god mat.

Som flera leverantörer vi träffade på Stockholm Beer påpekade: Det är i Göteborg det händer!


Carl

Dagen slut. Nu börjar kvällen.

Ännu en dag på Stockholm Beer är över. Med det slutar årets mässbesök. Tråkigt att det är slut för den här gången. Men vilken mässa det har varit! Förra torsdagen var riktigt bra. Men idag har det otroligt nog varit ännu bättre.

Just nu sitter Daniel och jag på Akkurat. Vårat välbehövliga vattenhål på vägen till vandrarhemmet. Sen blir det mat på Pelikanen. Därefter Akkurat igen. Oliver Twist och Monks kan också vänta sig besök under Stockholmsnatten.


Framför mig står Lou Pepe Framboise från favoritbryggeriet Cantillon. Så gott. Ni stockholmare har det bra. I götet är vi överlyckliga om grabbsen på The Rover dealar till sig ett cantillonfat!

Dagens behållning står brillfamiljen, ostgrabbarna från Wicked Wine och Sigtuna för. Mycket gott. Igen. Nedan ser ni en del av de godsakerna Brill överröste oss med. Sicka gosaker! Mer utförliga intryck kommer.



Tyvärr fick vi inte någon bild på den otroligt unika ölen Mikkeller Cuvé som fick stå för refrängen. Riktigt kul! En "trippel single hop"-IPA.

Nu fortsätter kvällen. Jag måste hänga med.


Jag återkommer!
Carl

Gammal grinig gubbe + Mikkeller Beer Geek Brunch Weasel

Imorgon bär det av igen. 06.42 åker vi. Smaka på den. Noll sex fytiotvå på lördag morgon. För att sätta det i perspektiv ska jag alltså gå upp klockan 04.30, duscha, äta frukost och dricka obscent mycket kaffe för att sätta mig på en buss som går 05.30 mot centralen. En halvtimme efter att krogarna på Avenyn har stängt sätter jag mig på bussen. Nä, det är inte friskt. (Gammal)

Jag och Carl har dragit ihop 20 pers (inkl oss själva) som ska dra upp och besöka SBWF sista dagen. Smart att dra dit lönelördag och sista dagen, men vad ska man göra. Jag har idag spenderat dagen med att kränga tågbiljetter. Det är bra rullning på dem! Jag köpte ju 26st för 95kr styck någon gång då SJs system ballade ur och vi är bara 20. Fantastiskt att jag istället för att bara kunna avboka dem är tvungen att sälja dem. Med förtjänst, men det är ju inte mer än rätt.

Jag var ju på mässan förra veckan och jag funderar nu på hur jag ska lägga upp lördagens besök. När jag ringde till arrangörerna i ett ärende rådde de mig att komma senare. Kanske vid 16. Ja just det. In kl 16 och ut kl 18 (enligt plan). 200kr. Bra värde. (Grinig)

Jag tänker ta med mig ett ISO glas att serveras öl i istället för kuporna man får. Jag gillar inte att det blir så mycket öl i glaset, jag är inte intresserad av att dricka mig full. Jag gillar också formen på mina glas bättre eftersom öppningen är mindre och jag då (tycker att jag) får mer koncentrerad arom. Också lättare (inbillar jag mig) att se färg och klarhet och så i ograverade och lite mindre glas. (Gubbe)

Det har varit en hel del arbete med resan för vi 20. Jag får ta mig en allvarlig funderare lite efter att vi kommit hem. Jag tror inte att det är värt arbetet vi lägger ner för att visa upp vad vi tycker är en grym ölmässa för hitintills någorlunda oinvigda utbytesstudenter. Det är uppförsbacke hela tiden. Inget moment får vi hjälp med, och ibland blir vi motarbetade. Nej, det ska till en rejäl morot om vi ska göra samma sak nästa år. Synd att bryta efter tre år, men det måste ju vara roligt också!

Men nu får jag rycka upp mig! Jag kommer nog ha jätteskoj och sen när vi går kommer jag vara jättenöjd med att vi går eftersom det kommer vara så mycket folk och trångt och varmt. Jag kommer ju överlag gå från att vara nöjd till att vara nöjd! Det måste ju vara bra! Jag tycker ju också att det är kul att det går så bra för projektet SBWF att de har sålt slut på (förköps-)biljetterna till lördagen. Skitkul! Bra ölkultur!

På kvällen ska vi käka på Pelikan, en restaurang Carl nosade upp. Husmanskost och så. Roligt. Vi tänker försöka droppa förbi Akkurat också, men det känns som att vi nooooog inte är ensamma där i så fall. Lönehelg + ölmässa. Ja, den matematiken var inte så klurig. Vandrarhemmet ligger i alla fall så till att vi tar oss förbi (typ) Akkurat på väg till där vi ska äta. Det är bra!

----

Igår var jag på Bishops Järntorget och intog en öl jag haft ett öga på ett tag nu. Äntligen! Den kändes inte så äckligt dyr som jag tyckt den vara tidigare. 175kr skulle de ha. Den var lite väl kall, men det går ju alltid att värma den. Svårare om man vill kyla ner sin öl.

Jag förde inga anteckningar utan tyckte att det var en trevlig balanserad öl. Den hade markerade choklad- och kaffetoner till sig. Sympatisk och kul att ha provat, men jag gör det nog inte igen för det priset. Den skulle komma på bolaget snart, då köper jag nog ett gäng och lägger undan några år.

Daniel

Opastöriserad Pilsner Urquell - i Stockholm

Soldaten Svejk i Stockholm verkar vara en kul krog. Jag och Carl ville gärna gå dit på lördag (26/9) med vår lilla flock människor och äta middag men kunde inte boka bord, då blir det lite jobbigt. Särskilt om man då inte får plats och tvingas vandra runt Söder med 20 hungriga och lätt berusade människor i följetåg. Inget jag utsätter mig för i alla fall.

Hur som haver kom idag en pressrelease från Bibendum att Krogen Soldaten Svejk i år (10/10 kl 17 till och med 17/10, eller så länge faten räcker) ska få servera opastöriserad Pilsner Urquell, tydligen som enda restaurang utanför Tjeckien. Detta är skoj tycker jag!

Jag har inte provat opastöriserad Urquell, men förstår mycket väl att det är skillnad! Jag gjorde en skoj liten provning förra året på Stockholm Beer, då hade Slottskällans Bryggeri tagit med både pastöriserad och opastöriserad Slottslager. Det är klart att det är skillnad!

Jag kommer inte ha möjlighet att vara där (lägger inte så mycket pengar på en Stockholmsresa för att dricka en öl --- än) men jag avundas er som har möjlighet! Skriv en rad om det vet jag! Skicka en länk till mig.

Skål!

Daniel

Bestående men från SBWF2009

Nu har det gått några dagar sedan vi var på mässan. Jag skulle gå dit igen men kunde inte då lite sjukdom kom i vägen. Inte bra, men ärligt talat vet jag inte om jag tycker att jag missade så himla mycket. Jag fick ju en hel del gjort på torsdagen menar jag. På ett personligt plan känns det inte extremt inspirerande att skriva om något som ALLA andra skriver om. Jag försöker att skriva om något ni inte redan har!

Min stora behållning av spektaklet var några punkter. Den första var naturligtvis att få prova en massa rolig öl! Nøgne Aku-Aku Lemongrass var skoj. Jag har läst lite negativt om denna öl, men jag tror att jag är en sån som gillar lite kryddglada och festliga öl. Jag gillade Tyttebær också exempelvis.

Några andra festliga öl jag provade och gillade var naturligtvis Närke Kaggen Stormaktsporter 2007 och 2008, Dugges Never Mind The Bollox, Southern Tier Crème Brûlée Stout, sen skrev ju Carl om ett gäng också.

Det som är lite trist är att jag blev mätt på überhumliga bärs. Kände mig inte inspirerad att prova fler Rogue på fat då jag blev lite besviken på en eller två provsmakningar av deras öl i montern. Även om ölen ju var temat för denna dag var det inte medelpunkten för mig.

En stor behållning var att träffa "kollegorna" som också skriver om öl med olika utgångspunkt. Vi var några stycken som hade hittat dit. Jag och Carl har ju inte skrivit så länge, vi började den 22 april, tre dagar innan jag gifte mig. Därför tyckte jag det var skoj att sätta lite ansikten till namnen och adresserna.

Bilden här är på Fredrik från Humle & Malt. Vissa personer gör sig bra i bild, han är en sån. Jag är inte riktigt säker på vad tatueringen föreställer, men rolig placering.

Vi tänkte dela på en provning av Oliver Twists amerikanare men jag blev lite oinspirerad efter att ha provat Left Hand 400 Pound Monkey IPA. Det var väl inget fel på ölen, men den var så långt från vad jag var sugen på. Trist, jag kilade vidare och snackade strunt med bryggare istället.

Monks Café vet jag väl vad det är trots att jag inte bor i Stockholm. Jag prenumererar på deras nyhetsbrev, trots min brist på nollåttighet. De ska visst expandera till en tredje lokal nu också som öppnar under hösten. Jag är nöjd att det går bra för dem och att de lyckas kränga bra bira så pass väl.

Jag snackade en del med bryggaren i bryggpuben (vad kallas företeelsen brew pub på svenska? Bryggeripub?) Charles Cassino om hur det är att jobba med sin hobby. OK, ingen supernymodig fråga, men jag är ärligt intresserad! Hur ser arbetssituationen ut, hur är det med bryggverket, är det skoj?

Det är klart att han inte kan säga annat än att det är kul! Han får ju brygga öl! Han har det ganska fritt säger han, men jag tänker mig att han har den friheten så länge han gör bra grejer. Så hade i alla fall jag resonerat. Faten med "hemkört" går fort som fasen också. De säljer allt som görs och skulle kunna sälja mer. Det verkar lite körigt dock, då jag får intrycket att det är bara han som gör allt arbete med att brygga öl. När bryggverket och hela processen är bra intrimmad skulle det gå att lära upp någon som kan hoppa in och köra lite bryggningar. Jag som har ett stort kontrollbehov förstår hur det blir så att det är en person som är duktig på exempelvis bryggning medan några andra intresserade liksom aldrig kommer ur startgroparna.

Han har lite dåligt samvete också, över att inte alla bryggda öls recept ligger uppe på deras sajt. Flaskhalsen där ligger i att göra informationen enhetlig, med layout och enheter och så. Jag rådde honom att skita i det och hellre publicera i olika format så får vi nyfikna hembryggare jobba lite med att tolka istället. Det är ju inte det att vi inte har tid, menar jag.

Nöjd med att ha provat lite öl ur mindre serier gick jag och Carl som hittade mig vid Monks vidare till ett bryggeri som imponerat på mig på sistone. Sigtuna Brygghus. Där hittade vi en snacksugen herre, Håkan Lundgren. Vi hade skoj och pratade om hans öl, vår blogg, bloggande i allmänhet och situationen för svenska bryggare. Detta tycker jag är ett mycket intressant ämne!

Jag provade Sigtuna Black på fat, men gillar nog flaska bättre, eller så hade jag bränt mina smaklökar då detta var sista stationen innan hemgång. Jag får en känsla att Håkan är lite kritisk till vissa bloggars attityder ibland. Detta är inget han sa rakt ut, men det låg i luften. Jag tycker han har rätt, på sätt och vis. Här sitter jag och provar en bärs och sätter upp på nätet för allas beskådning vad jag tycker om den. Men vad vet jag om öl, provning, eller något överhuvudtaget? På sätt och vis förstår jag att man kan tycka att man inte ska hålla på och skriva om saker man inte fullt förstår, men å andra sidan tycker jag det är styrkan med att blogga och bloggen som publiceringsformat. Alla har samma rätt att skriva och tycka. Sen är det valfritt att läsa och tycka till om artiklarna också. Hade det varit publicering i tryckt tidning, med någon bild av att författaren ska vara expert inom området förstår jag kritiken. Om jag förstod Håkan rätt skulle det råda lite bot i framtiden på hans kritik. Blir intressant att se!

Sen kom vi till en intressant fråga. Situationen för svenska bryggare. Eftersom Sigtuna nu har öl på bolaget är det nästan det enda de gör. Brygger och brygger och brygger samma öl för att fylla på. Lyxproblem, men visst är det trist när man får mindre tid att göra roligare öl och experimentera. Att bara brygga samma bärs om och om igen är ju inget annat än processindustri.

Håkan är en bryggare som kommer från sidan passionerad bryggare och ölentusiast vilket gör att hans entreprenöriella drivkraft (enligt min analys) är att göra bra bärs. Det är riktigt kul att se och att snacka med honom.

Jag har ju tidigare diskuterat att som mikrobryggare samarbeta kring anläggningar. En ytterligare tanke är ju att outsourca helt, exempelvis flasktappningen. Att helt enkelt (ok kanske inte så enkelt) bygga en flasktappningslinje på lastbil och köra runt och tappa upp öl åt bryggare, eller att gå ihop som ett kollektiv där man har en centralt placerad flasktappning och så kör bryggare i närområdet dit sin öl i tank. Lite som med slakterier.

I Danmark har det blossat upp en liten debatt kring mikrobryggerier och fantombryggerier. I förlängningen skulle man kunna dra paralleller till sådant som jag föreslår ovan. I Danmark menar vissa att om inte allt görs "in-house" är det inte rätt. Jag håller nog inte med de som förespråkar "BBB". Bryggt på Bryggeriet av Bryggaren.

Som en sista notering fick vi också se på vad jag kallar "the rock star lifestyle of the Swedish microbrewer." Oppigårds monter bemannades av en mycket trött herre. Han hade varit uppe och mäskat in en brygd klockan 04 samma morgon. Hårt liv detta med att brygga öl.

På lördag bär det tillbaks, då kommer vi drygt 20 pers och provar öl! Skål!

Daniel

Hur förklarar du ditt ölintresse?

Det händer att jag hör från kompisar att de tycker att mitt ölintresse ibland går lite väl långt. Ibland är det tjejen som är oförstående när det gäller att lägga hundralappar på ölflaskor. Ännu mer är det när jag snackar med någon annan ölintresserad med minder intresserade människor inom höravstånd. Ofta får jag och Daniel blickar när vi umgås med andra människor och sinsemellan snöar in oss allt för mycket på smaker i öl, bryggning av öl, ölbryggerier, ölhistoria med mera.

Om ni känner igen det kan det vara bra att ha ett antal argument för att /förklara/försvara sitt intresse. Jag lånar därför ett antal från bloggen Dr. Beer Love (särskilt den sista känner jag igen mig i):

Top 10 Reasons To Become A Craft Beer Drinker

1. Start up for under $15.00.
2. Requires no expensive equipment or membership dues.
3. It's no impact and no stress on the joints. Except for an occasional bar fight between the malt mad-men and the hopheads.
4. It can be done with or without clothes. In public always wear clothes.
5. You can expand your circle of friends, many of whom may be able to stand up without assistance.
6. Makes others seem more attractive. See Beer Goggles.
7. You get to keep a Beer Journal. While others keep their life in a journal, you don't need no stinking life - you've got something better: BEER.
8. You can reduce the effects or even cure FBS, Flat Belly Syndrome, so that when you bend over to tie your shoes you get light headed like a real adult.
9. You can be every bit as snotty as a wine snot.
10. When you meet a fellow craftie you will be able to talk for hours about beer, thereby boring anybody in ear shot to death.

Hur förklarar du ditt intresse?

Hopfen-Weisse och Anchor Steam Porter

Att kombinera öl och mat tycker jag är riktigt roligt. Så roligt att jag och Daniel har blivit inspirerade avd Fredrik och börjat fundera på om man inte skulle anordna en Öl-middag hemma i Göteborg. Får se om vi lyckas. Jag gjorde i alla fall ännu två öl och mat-kombinationer igår som jag är riktigt nöjd med. Till middag lagade jag fläskytterfilé med senap, tomat, skinka och ementalerost i lergryta. Till det ville jag ha en öl som fungerade bra med det lite söta fläsket samtidigt som det lyfte fram kryddigheten i senapen. Efter att tidigare ha provat Schneider & Brooklyner Hopfen-Weisse (välhumlad veteöl bryggd av Brooklyn Brewerys Garrett Oliver i Tyskland) kände jag att det var dags att korka upp (ja den har kork) Hans-Peter Drexler version. Den är bryggd i Brooklyn med amerikanska råvaror.

Brooklyner-Schneider Hopfen-Weisse

Den amerikanska humlen är lika diskret och tystlåten som amerikaner i allmänhet. Inte särskilt alltså. Doften för tankarna till jänkar-IPA eller APA. Tropisk doft med aprikos och passionsfrukt. Den som undrar hur skumbanan doftar i öl är också välkommen. Tjejen och hennes far hävdar att det finns azaleablommor i doften. Borde veta hur de doftar med Azaleadalen runt knuten. Har ingen aning men litar på dem. Den söta vetekaraktären är närvarande. Hittar även plommonskal (tack H) och jäst. I bakgrunden finns en angenäm kryddighet. Nejlika? Måste bli bättre på att känna igen kryddor. Blir till att dofta sig igenom kryddhyllan.

Även smaken är rejält fruktig, fast mer syrlig än i doften. Det handlar främst om apelsin och aprikos. Den sötkryddiga vetekaraktären är med. Beskan är medelstor, lång och mjuk.

Fylligheten är medelstor. Större än vad den brukar vara i veteöl. Alkoholen är skrämmande välintegrerad.

Bättre: Den här versionen gillar jag bättre än vad jag minns Garretts tyska version. Gillar den amerikanska humlekaraktären. Att det ska krävas en tysk för att göra god amerikansk veteöl. Aja, amerikanarna slår ju de avsomnade tyskarna i så mycket annat.

Till maten passade den precis som jag hade tänkt mig. Tror att jag börjar få kläm på det här med att kombinera öl med mat.

Egentligen hade jag tänkt mig kaffe till det som var kvar av gårdagens semi fredo. Samtidigt är det ju väldigt gott med öl. I förrådet stod en Anchor Steam Porter och skrek på mig.

Kombinationen var klockren. Ölen likaså. Att jag inte druckit Anchor Stem Porter förut förstår jag inte. Den är trots allt lättillgängliga på bolagen i stan. Antecknade inget. Den var dock halvsöt med en massa krämig choklad och lite rostade toner. H gav kombinationen högt betyg. Ölen och efterrätten lyfte varandra. Till och med tjejens syster, som annars brukar fnysa åt mina öl, tyckte att kombinationen var lyckad. Det tar jag som ett mycket bra betyg.

Jänkarportern kommer jag att köpa fler gånger. Mer utförlig recension kommer.


Carl

Stadig herre från Amager

Det tog faktiskt ett par dagar efter Stockholm Beer innan jag blev sugen på öl. Säkert en kombination av överbelastade sinnen, sömnbrist och ovanan att vara ganska berusad mellan 12 och 19 på dagen.

Igår kom i alla fall suget igen. Jag och Filippa lagade italienskt. Risotto och sen semi fredo till efterrätt. Till maten blev det en IPA från Oceanbrygheriet. Den maltiga ryggraden fungerade väl med det krämiga riset. Beskan skar igenom parmesanosten och rensade smaklökarna från dem kryddig korven vi hade i.

När jag föreslog efterrätten hade jag redan en öl i åtanke. Var nämligen nyfiken på en öl från det senaste släpper. Vilken har nog de flesta listat ut av titeln, imperial stouten Amager Hr Fredriksen.

Amager Hr Fredriksen

Redan när jag öppnar kapsylen börjar det försiktigt pysa upp brunt skum. Det blir en massa skum i glaset trots att jag häller försiktigt.

Stor doft med mycket beska, både gran från humlen och rosade toner från malten. Det finns även en hel del mörk choklad, hårdrostat kaffe och lite grön paprika (kanske samma ton som Victor hittade i frugan Fredriksen). Doften är lite stickig. En del alkohol går igenom.

Smaken är tät och mustig. Det är mycket beska. Chokladöverdragna kaffebönor dominerar. Jag hittar även en del saltlakrits och russin. Beskan är lite väl spetsig. Eftersmaken är lång, chokladen hänger kvar.

Munkänslan är krämigt fyllig. Kolsyran är lätt.

Bättre: Nej, det blir ingen fullpoängare. Jag gillar visserligen kraftiga stouter, men här tycker jag att beskan tar för mycket plats. Tror dock att den lämpar sig mycket väl att lagra. Blir nog till att inhandla en till som får glömmas bort tillsammans med den jag har kvar. Tänker mig i alla fall ett respektive två år. Tur att man har dåligt minne!


Carl

Många intryck, mycket Kaggen

En ölmässa kan vara hypad, stojig, stökig och kass, eller alldeles uuunderbar. I förrgår avslutade jag med att skriva om allt kul folk vi träffade på. Nu är det dags för ölen!

Det blev inte helt oväntat väldigt mycket öl, och väldigt god öl. Anteckningsblocket gick jag mest och höll i. Det blev inte mycket nerskrivet. En öl var jag dock tvungen att föreviga. Kanske inte helt oväntat, vår svenska stolthet - Närkes Kaggen. Fast inte vilken som helst, utan Kaggen 2007 från fat.

Närkes Kaggen Stormaktsporter 2007

Som vanligt håller fatanläggningen en ganska låg temperatur. Från den kalla drycken sipprar det försiktigt fram dova dofter. Det är mest obehandlat furu och kakaopulver. Med värmen byter doften helt skepnad. Fram kommer en underbar honungsdoft. Det kittlar lätt i näsan. I bakgrunden finns det kaffe, vaniljbönor och mörk choklad. Härligt!

Kaggen sätter tillfälligt mina smaklökar ur spel. Det helt enkelt för mycket och för stort för att mitt smaksinne ska hänga med. Efter att ha tuggat mig genom den första chocken strömmar det fram stora, härliga smaker. Honungen är där. Rund och fin. Det är även stora giv beska, malt, kaffe och choklad. Alla är de stora och tunga. Trots det spelar de i samlad harmoni tack vare bryggaren Håge Wiktorsson som dirigent i toppform. Jag är lyrisk. Vilken symfoni!

Munkänslan är rejält fyllig. Kolsyran är lätt. Eftersmaken är låååååååång.

En upplevelse: Det finns gott om öl som är annorlunda och riktigt bra, men knappast någon som är bättre. För att någon öl skulle kunna vara bättre än det här är bortom mitt förstånd.

Självklart blev det en massa andra kul öl också. Bland de som står ut (som jag kommer ihåg) hör:

Southern Tier Creme Brulee Stout - Jag blir inte riktigt klok på Southern Tier. Vet inte om det är för att jag mest druckit amerikanska ljusa öl av olika slag som förlorar på att de allt som oftast är för gamla. Här är det råtung creme brulé för hela slanten. Det gillar jag. Bäst hittils från newyorkarna.

Pizza Port Hop 15 - En underbar IPA med en massa härlig tropisk ananas. Så att man letar efter fruktkött att tugga på.

Samuel Adams Utopias - Ställer verkligen uppfattningarna om vad som är öl på ändan. Zoi på Galatea liknade den träffande vid ett Sauternesvin. Knäckigt söt och fruktigt på samma gång. Riktigt kul, och gott.

Oskar Blues Old Chub - Oskar Blues fortsätter med att visa hur bra man kan göra burköl. Undrar vad proffsen utanför bolaget skulle säga. Här är det kakor, toffee, honung och vanilj. Har inte druckit mycket skottsk ale. Det får det bli ändring på. Påminner mig om att jag fick ett sms från Systemet idag. Gordon har landat. Någon göteborgare som vill smaka?

Ölvisholt Lava - Att islänningar kunde brygga öl hade jag ingen aning om. Här handlar det om en härlig imperial stout med choklad, kaffe, sirap och torkade frukter. Gottgottigottgott. Blir mer av den isländska vara i framtiden. För den som är intresserad tipsar Hirigalzkar om en intervju med bryggaren Valgeir Valgeirsson. Intressant läsning.

Dugges Never mind the Bollox! - Jo, jag vet att jag skrivit om den förrut. Men den är ju sååå bra. Jordgubbssylt. Mums.

Sandbacka Imperial Stout - Kanske den största överraskningen. Hade inte hört talas om bryggeriet förut. Bryggaren Torbjörn Schelin har skapat en riktigt spännande imperial stout. Kände olika smaker och dofter för varje sniff och klunk. Mest pendlade det mellan lingon och hallon. Kul. Mer sånt Torbjörn!

Amigos - Ljus lager med tequila- och citronsmak. Har enligt leverantören "det lilla extra". Kan den vara något att ha? Ja, det kan den. För den som gillar citronläsk med tequilasmak. För alla med koll på sina smaklökar - sky den som pesten. Allt är i alla fall Johans (från FemKommaNoll.Tv) fel. Till hans försvar var det inte det sämsta han fick mig att testa. Det kunde alltså bli värre. Som tur var fick jag en del gott också.

Det dåliga antecknande gör att jag inte är beredd att sätta några exakta betyg än. Hela raddan hamnar antagligen kring Tokgod och En upplevelse! Ja, bortsett från Sandbacka som snarare är Bättre och Amigos som jag uppfattade som Kass. Jag avrådde en tjej från att dricka den till Johans (som jobbade) stora förtret. Försökte ju bara hindra henne från att göra något dumt.

Ja, vad säger du Håge? Skål på er!


Carl

de Molenprovning på Monks Café

Efter en lång dag på mässan med småsmuttande på en väldans massa roliga öl tog vi oss tillbaks till stan. Carl åkte hem, jag skulle på de Molenprovning på Monks Café kl 20. Jag stack till vandrarhemmet för att göra mig av med packning och byta om. Tack vare underbar service kom jag till Monks lite sent, med andan i halsen, och utan att ha hunnit äta. Man kan inte planera allt.

Menno Olivier (bryggmästaren på de Molen) såg vi knata omkring på mässan med några kollegor. Under provningen hade han mycket gott att säga om Närke Kulturbryggeri. Vi smakade under mässan på Kaggen Stormaktsporter 2007 och 2008. (Recension kommer) Kl 20 skulle de släppa Ekfatslagrad Kaggen. Det missade vi tyvärr, kan vara så att bryggarna slank in och snodde åt sig ett glas. De såg bra sugna ut.

På provningen skulle vi prova fem sorters öl från de Molen. Den avhölls i Monks Cafés chambre separée. Jag ber om ursäkt för bildkvalitén, det var mörkt och jag hade bara mobilkamera att tillgå.

Menno frågade oss om vi kunde bryggningsprocessen. Det kunde vi. Skönt, då kunde han prata mer om bryggeriet och hur han jobbar och driver företaget. Det tycker jag personligen är skoj, jag tycker det är intressant att höra om bryggerier ur ett entreprenörsperspektiv.

Det som stod ut var att han är lite av en social entreprenör. Många människor som arbetar på bryggeriet har någon form av handikapp. I Holland anser Menno att dessa människor skyfflas undan, att man helst inte ser dem. Han gör tvärtom och sysselsätter dem och han verkar nöjd med detta. Han får (ett mycket litet) bidrag för detta, men det är inget vinstprojekt. Bra gjort!

Till provningen. Den första ölen vi provade var hans Fris & Fruitig. En öl i lambicstil med körsbär. Inga stora överraskningar. Den är röd. Han har bryggt ett "vanligt" öl och fört över det till ekfat och stoppat i lite brett och en massa körsbär. Det får jäsa ut och voilà! Han berättar att han själv inte gillar såna riktigt sura öl. Detta är hans tolkning och den som funkar för honom.

Jag tycker den är god. Den har en välkomnande doft och ett vackert utseende. Smaken är ganska liten men trevlig. En eftersmak av mandel. En bordsgranne föreslår att denna kommer från kärnorna i körsbären. Menno föreslår att det är troligare att det kommer från ekfatet.

Vidare till nästa öl, Donder & Bliksem.

Nu kanske ni är, liksom jag var, förvånade över etiketten. de Molen ska ju ha såna svart/vita etiketter med text på och så. Visst. Vi får förklarat för oss att alla "standardöl" som han ska försöka ha tillgängliga hela tiden har en etikett som Donder & Bliksem. De med vit etikett och svart etikett kommer vara specialare.

Detta är de Molens variant av pilsner. Den humlas enbart med Saaz och har en tydlig metallisk smak. Mycket trevlig. Som festlig extrainfo berättar han att i USA marknadsförs denna öl som en dubbelbock, för att ingen skulle köpa en "vanlig lager" för vad den kostar där. Man får vara lite pragmatisk.

Vidare till Vuur & Vlam som hade ett mycket rikligt skum!

En trevlig IPA som hade mycket mer stävbeska än jag väntat mig. Inte riktigt min favorit, så jag går raskt vidare till nästa öl.

Barleywinet Heil & Zegen. Härlig doft och smak. Jag hittade min rätta ölnördidentitet nu. Hela bordet tyckte att det var en extrem öl och att den var jobbig och tung. Jag kontrade med att visst hade den en aggressiv sötma alldeles i början, men den avslutade ganska klent! Inte så mycket kropp som fyller upp efter den första sötman. Lite besviken blev jag allt.

Sedan till den sista ölen. Finalen. Hemel & Aarde. En svart imperial stout bryggd på en liten andel Bruichladdichmalt, enligt Menno "the most heavily peated malt." Kul!

Japp. Rivig. Stor. Underbar. Mycket choklad och beska. Inte alls så spretig som jag förväntade mig.

Jag blev imponerad av det samlade sällskapets kunnighet i öl och intresse i att fråga ut Menno Olivier vad det gäller olika processer och hur man arbetar strategiskt med produkterna för att dels göra öl som går att sälja och dels öl som på något sätt representerar det man som bryggare vill göra och kan vara riktigt stolt över. Till syvende och sist säger han trots allt att han bara gör sådan öl han tycker om. Totalt sett: En upplevelse!

Daniel

Gruppfotot på bloggarna, torsdag 17/9

Jag lägger upp gruppfotot jag tog! Vill du använda eller återpublicera, vänligen ange källa "Schnille och Schmak" eller "www.schnille.se" Tack!

Daniel

Stockholm avklarat, för den här gången

Nu sitter jag på Stockholms Central och väntar på tåget hem. Hem till Götet. Och hem till sängen. Skönt. För det har varit en lång dag, lång och rolig.

Det är många intryck att smälta (och en del alkohol). Förväntningarna var höga. Som ölintresserad så är Stockholm Beer något att se fram emot. Det är tredje året på mässan, och det här var lätt bäst hittills.

Men det var inte vad jag förväntat mig. Missförstå mig rätt. En väldig massa goa öl var det, bland de godaste jag druckit. Men det är inte de som är behållningen. För mig är öldrickandet en social sysselsättning. Det är ölen tilsammans med andra människor son är kul. Att prata och jämföra. Om öl, och annat.

Sedan vi startade bloggen i våras har det passerat en massa digitala människor. Det hat varit mail, kommentarer och andra bloggar. Tyvärr har ansiktena och människorna bakom saknats. Trots att vi är många bloggare från Göteborg har jag och Daniel knappt haft koll på de andra. Vi började ju ungefär samtidigt som Göteborgsträffen, och missade den.

Nu är det dock skillnad på den fronten. För det var tätt med kul, fd digitala, människor på mässan. Dels en massa kul folk från leverantörer och bryggerier, däribland Brew Dogs bryggare (helskön), Brillgänget, tjejerna på Galatea, snubbarna på Great Brands, Håge från Närke och Sigtunakillarna (Johan från Femkommanoll stod visserligen och slavade, men du får höra till kommande kategori). Och självklart våra kollegor - de andra bloggarna. Vi var ett stort gäng. Gruppbild kommer (bra idé, Jocke var det väll).

Tanken var självklart att nämna några öl. Det kommer. Men inte idag. Det är ju en annan dag imorn också. Nu ska jag sova de ca tre timmarna hem. Tåget kommer strax. Om en och en halv vecka ska jag tillbaka. Skönt att slippa åka tillbka samma dag då.


Ha det gött på er.
Carl

Bildreportage 1: Stockholm Beer & Whisky Festival 2009

Jag lägger upp ett gäng bilder. Vi har varit på mässan i strax under en timme och träffat trevliga kollegor och bryggare!

BrewDogs James Watt stod i Cask Swedens monter. Riktigt trevlig kille!

Vi provade lite Zeitgeist. Skoj öl, inte överdrivet komplex.

Oliver Twist hade några öl.

På Galatea finns lite trevliga sura öl.

Johan från FemKommaNoll.tv hälsar också välkommen!

Charles Cassino serverar några brygder från Monks Café. När ni är där, kolla om de Molen Black Jack finns inne, 18cl flaska. Den ska visst vara god...

Brill har ett bra stall av produkter som de visar upp!

Nu tillbaks till ölen!

Daniel